Gå direkt till textinnehållet

Nedskärningar drabbar textkvaliteten i tidningar

Under 90-talet avskaffades korrekturläsare och andra textgranskare vid många dagstidningar. Det förväntades att reportrarna skulle ta större ansvar för sina texter och att antalet fel därigenom skulle minska. Men det blev tvärtom. Om två granskningsled tas bort sjunker antalet ingrepp i texterna med 50 procent, visar en doktorsavhandling.

Under 90-talet avskaffades korrekturläsare och andra textgranskare vid många dagstidningar. Det förväntades att reportrarna skulle ta större ansvar för sina texter och att antalet fel därigenom skulle minska. Men det blev tvärtom. Om två granskningsled tas bort sjunker antalet ingrepp i texterna med 50 procent, visar en doktorsavhandling.

För drygt tio år sedan gjorde språkforskaren Amelie Oestreicher en enkät med ett 60-tal dagstidningar som stod inför omfattande produktionsförändringar. Bland annat skulle det bli färre produktionsled och på många håll planerade man att ta bort korrekturläsarna.

Enligt enkäten hoppades tidningsledningarna uppnå ökad effektivitet och större säkerhet i texthanteringen mellan produktionsleden.

Nyligen har Amelie Oestreicher kommit med en doktorsavhandling om textgranskningen vid sex svenska dagstidningar där hon visar vad som händer när kontrollstationerna försvinner.

Genom att följa 510 texter genom produktionskedjan vid de sex tidningarna har hon kunnat studera vilka ändringar som genomförts i form av strykningar, rättningar av stavfel etc.

Tidigare har svenska dagstidningar i allmänhet haft en treledad granskningskedja bestående av korrekturläsare, redaktionssekreterare och redigerare men så är det sällan nu.

Undersökningen visar att vid de tidningar där redaktionssekreterarna tagits bort gjordes 19 procent färre ändringar i texterna.

Där enbart redigerarna fanns kvar i kedjan skedde 49,6 procent färre ingrepp jämfört med de redaktioner som hade kvar alla tre granskningsleden.

Slutsatserna bygger på data som samlades in så tidigt som 1990-91, men med stor sannolikhet går det att dra paralleller till de personalminskningar som skett även på senare tid.

När granskningsfunktionerna monterades ner hette det från chefshåll att var och en av de kvarvarande granskarna skulle dra ett större lass och på så sätt kompensera bortfallet. Men Amelie Oestreicher siffror visar att ju färre granskare som återstår, ju färre korrigeringar gör var och en.

– Om det finns fler granskningsled vågar man troligen göra större ingrepp i artiklarna eftersom man vet att andra backar upp om man gör en missbedömning.

I snitt gjordes 257 ingrepp per 10 000 ord i de drygt 500 texter som Amelie Oestreicher studerat. 72 procent av åtgärderna var av ”journalistisk” natur, det vill säga att allt för starka passager tonades ned, lösa spekulationer och tyckanden från reportern togs bort, det nyhetsmässiga lyftes upp etc.

Övriga 28 procent av ingreppen rörde språkliga skrivfel, stavfel och liknande.

Amelie Oestreicher pekar på riskerna när det bara finns ett granskningsled kvar, det vill säga när redigeraren är det enda återstående filtret mellan reportern och läsaren.

– Då har den granskande funktionen nästan helt upphört. Undersökningen visar att de ingrepp som då görs omfattar nästan enbart språkliga korrigeringar. På dessa redaktioner handlar det till stor del om att skyffla text, som en intervjuad redigerare uttryckte det.

I synnerhet gäller detta på mindre tidningar. Reportrarna har en mycket hög arbetsbörda och granskarna är få. Följden kan bli att utskick från företag, myndigheter och liknande lättare kommer in i tidningen obearbetade, säger Amelie Oestreicher. En annan effekt är att den redaktionella prägeln på materialet försvinner.

sw@sjf.se

Fotnot: Avhandlingen heter Bearbetning av nyhetstext och har lagts fram vid Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet. De studerade tidningarna är Borlänge Tidning, Dala-Demokraten, Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten Hallandsposten och Svenska Dagbladet.

De flesta artiklari Skånskan okorrade

– Nedskärningar har medfört att en stor del av artiklarna i Skånska Dagbladet inte granskas av någon innan de hamnar i tidningen. Stavar jag fel så publiceras felstavningarna.

Det säger Anders Isberg, vikarierande nyhetschef och vice ordförande i Skånska Dagbladets journalistklubb.

Liksom många andra tidningar rationaliserade Skånska Dagbladet bort sin korrekturavdelning i början av 1990-talet. För två år sedan infördes ett layoutstyrt system som innebär att reportrarna skriver in sina texter i färdigmallade utrymmen.

Vad som återstår av granskningsfunktioner är dels nattcheferna, dels en så kallad textcentral. Men textcentralen hinner bara gå igenom 10-15 procent av artiklarna och nattcheferna har aldrig tid att granska brödtexterna utan läser enbart rubrik, ingress och bildtext.

Det innebär att en mycket stor del av materialet i Skånska Dagbladet inte kontrolleras av någon innan det går i tryck.

Reportrar på lokalredaktionerna förväntas producera tre-fyra texter per dag plus notiser. I många fall har de inget annat stöd att förlita sig på än rättstavningsprogrammet i datorn.

Skånska Dagbladet har i folkmun döpts till Skånska Felbladet. Exempelvis har länskriminalens chef i Skåne befordrats till rikspolischef i tidningen och Erik Åsbrink har i ett vänsterkryss döpts till Åström.

Anders Isberg vikarierar som nyhetschef på lokalredaktionen i Eslöv.

– Ambitionen är att läsa igenom vad kollegorna skriver, för att kunna göra en vettig nyhetsvärdering. Men det är ytterst sällan en nyhetschef hinner läsa mer än enstaka artiklar, eftersom man själv ska hinna med att skriva också.

Arne Jarl, redaktionschef vid Skånska Dagbladet, ser inte språkfelen i tidningen som något större problem. De åtgärder som planeras i nuläget är enligt Jarl ett bättre rättstavningsprogram samt kurser i språkhantering.

– Jag önskar självklart att samtliga texter granskades men av ekonomiska skäl går det inte, säger Arne Jarl.

Vinsten för Skånska Dagbladets uppgick 1999 till 20,1 miljoner kronor.

Fler avsnitt
Fler videos