Gå direkt till textinnehållet

”Man är ju som man är och jag kan inte spela en roll”

Han är en av Sveriges mest kända röster. Men det tog lång tid för Christian Olsson att bli folkkär. Länge låg det blommiga språket och hans poetiska liknelser i vägen för att få kommentera de stora matcherna.

Att intervjua Christian Olsson är speciellt. Ni som hört hans målande beskrivningar som kommentator åt Radiosporten vet. Munnen går hela tiden. Medan han pratar formulerar han sina tankar flytande och börjar på nästa tråd i samma mening, likt en rappare som ”freestylar” på scenen, direkt ur huvudet. Medan jag tittar ned i papperet för att se om jag har glömt något formulerar Christian otåligt egna frågor till sig själv i stället för att vänta på min nästa. Man skulle kunna säga att han är precis lika kvick, snabbtänkt och charmig i verkligheten som under de tre olympiska spel och hundratals fotbollsmatcher som han varit min radiokompis i etern.

För oss som följer sport är han nämligen unik. Vi är inte direkt bortskämda med poetiska röster som liknar en OS-ryttare vid ett grillspett eller en svensk backlinje med trädgårdstomtar. Christian Olsson ritar inga pilar eller förklarar press med understöd, han får oss att lyssna vidare genom att snöa in på detaljer runt omkring själva matchen. Hur en frispark luktar. Hur ett nedsläpp känns. Han får vissa av oss att ibland välja radion framför TVn – och när allt sitter har han förmågan att göra en gruppspelsmatch mellan två lingon-nationer i ett fotbollsmästerskap jämförbara med de bästa texterna av Erik Niva, Simon Bank eller Johan Croneman.

Egentligen ville Christian Olsson inte bli sportkommentator eller journalist. Det fräckaste han kunde tänka sig var i stället fiskar. I sju år drev han eget företag med en kompis som hyrde ut akvarier. Spåren syns fortfarande i det mysiga treplanshuset av trä mitt i stadsdelen Majorna. Källaren är full av akvarier i olika storlekar och de flesta fiskarna i Christians källare kommer från Malawisjön i Afrika, förutom de som simmar i akvarier med brun sand som kommer från Sydamerika.

Framför allt är det ciklider, en typ av abborrartad fisk, som blivit Christians intresse. Anledningen är att ciklider kommit lite längre i utvecklingen och skyddar sina egna ungar genom att bära dem i munnen så and­ra fiskar inte kan äta upp dem.

– De flesta ciklider jag har kostar 700-800 kronor styck så det är inget intresse som är gratis. Å andra sidan finns det en omfattande andrahands- och bytesmarknad så det är sällan jag köper några nya nuförtiden. Vi galningar som har det här intresset träffas på mässor runt om i landet och byter fiskar med varandra, så det finns definitivt en social sida med det här, säger Christian Olsson.

När akvariefirman började gå knackigt under 90-talet började Christian extraknäcka som frilans på Radio Göteborg. Till slut blev frågorna om att komma och jobba så många att han släppte fiskarna som försörjning och sålde sin del i företaget. Efter att han värvats till lokal-kanalen TV21 som programledare och reporter kom chansen på Radiosporten överraskande.

Det sistnämnda har han Leif ”Loket” Olsson, ett tag sportchef på P4 i Göteborg, att tacka för. Hade det inte varit för Loket så hade nog karriären som sportkommentator dött redan innan den kommit igång. Så dålig var Christian under sin allra första insats i etern.

Kommentatorskarriären började nämligen med en talangjakt på nya röster där Christian hade blivit uttagen att tillsammans med några andra rookies kommentera en handbollsmatch mellan Heim och Spårvägen live.

– Jag hade ingen aning om hur man gjorde och sa en massa konstiga saker. ”Här kommer Spårvägen och då sjunker tempot för nummer tre spelfördelaren Malin Strandell, som förresten ser ut som en stor handboll själv”… sa jag. Och det får man ju inte säga. Jag kallade henne även en stor köttbulle och det var ju inte alls bra. De två tjänster som då var aktuella på SR gick, inte oväntat, till två andra personer. Av någon anledning såg ”Loket” något i mig och skrev till mig att det fanns något att bygga vidare på, så jag var välkommen tillbaka en annan dag.

Efter ett sommarvikariat på Radio­sporten där han lyckades hålla sig från att förolämpa spelare i direktsändning erbjöds han jobb på redaktionen i Stockholm. Eftersom Christians bild av huvudstaden var ”betong och trist och en massa människor med näsan i vädret” tackade han nej två gånger innan han sa ja. Det blev tio lyckliga år på Södermalm tillsammans med frun Kristina Hedberg, journalist på SVT och tidigare SR, innan de flyttade tillbaka till Göteborg. Den allra första tiden på Radiosporten kände han sig pressad att försöka forma om sin högst personliga stil. Han har fått kämpa för att fortsätta vara som han är, eller snarare att ”inte bli som man förväntas att vara”.

– Tidigare var kulturen på Radiosporten så att den som var den aktuella tidens stjärna blev målbilden för hur det ska låta. Det har varit så från Jerring via Hyland, Lars-Gunnar Björklund, Tommy Engstrand till Lasse Granqvist. För att ha en chans att få göra de roliga arbetsuppgifterna så var man tvungen att låta som den som ansågs bäst just då. När jag började var det Granqvist som var ledstjärnan. Folk i arbetsledande position sa till mig att jag måste ”sluta med mina liknelser av djur eller blommor, för det funkar ju inte”. Men jag ville inte. Jag har svårt att tänka att man ska tillägna sig en stil, man är ju som man är och jag kan inte spela en roll.

Det är också en av förklaringarna till att det tog tid för Christian att få göra vissa av de stora mästerskapen. Han åkte på sitt första OS 2012. Han gjorde alla stora fotbollsmästerskap från 1996, men fick kommentera matcher upp till slutspelet innan han fick stå åt sidan. Hans första final var VM-finalen 2014 i Brasilien.

Christian Olsson är dock noga med att poängtera att han inte tycker det är konstigt på något sätt. En annan sida av sanningen är också att andra har varit bättre än honom.

– Man kanske måste vara lite mer mainstream än vad jag är och jag förstår också att man inte alltid kan låta någon som många människor retar sig på referera en stor match. Jag menar egentligen inte att jag skulle ha gjort fler stora matcher, men jag tror det hade tagit kortare tid om jag hade låtit mer mainstream.

När det ”blir bra” i etern beskriver Christian Olsson det som att han inte har något filter mellan hjärnan och munnen.

– Jag har gjort så många matcher och kan inte ens se en TV-match hemma eller fiskar simma utan att referera det för alla. Det är  som tics i vardagen att gå runt och beskriva det jag ser. Mönstret på lampan innan jag släcker den, eller vad barnen gör på lekplatsen. Som du säkert märker när du intervjuar mig pratar jag väldigt mycket och hade kunnat säga samma sak på hälften så många ord.

Christian Olsson menar att om man gör mindre fotbollsmatcher, som han gjort mycket, i ett mästerskap där Sverige inte spelar så måste han försöka beskriva lite mer hur de ser ut runtomkring för att det ska bli intressant. Ska man ta folks uppmärksamhet i anspråk så lång tid som en hel fotbollsmatch måste man försöka göra det underhållande. Det måste vara lite färg.

Inspirationen till språket har han svårt att spåra. Han läser mycket men det var länge sedan han orkade med en hel bok. Han gillar P2, ser saker i färger och inspireras av musiker som Laleh, Taube, Thåström och Bach. Förutom kolleger som Lasse Granqvist, Ingvar Oldsberg, Annika Lantz och ”alla tjejer som kommer till Radiosporten och orkar med alla hatmejl och kritik de får”. Han får mycket uppskattning, har en egen Facebook-fan-sida-med 500 följare men beskriver det också som att han ”blir knäckt” när någon skickar en sur uppstötning på sociala medier.

Googlar sig själv gör han bara ibland.

– Jag har gjort det några gånger men undviker det eftersom jag blir galen av den negativa mängden kritik, det krävs så lite negativt för att bryta ned en medan man aldrig kan läsa tillräckligt mycket positivt om sig själv för att väga upp det.

 

FAKTA:

Namn: Christian Olsson
Ålder: 51
Familj: Frun Kristina Hedberg, journalist vid SVT och tidigare SR. Tillsammans har de tre barn.
Bor: Majorna, Göteborg
Bakgrund: Reporter på Radio Göteborg, TV21 och senare SR Radiosporten. Har gjort tre OS (2012, 2014 och 2016) och ”mellan 400-500 fotbollsmatcher live”. Har kommenterat alla fotbolls-EM och VM sedan 1996.
Drivkraft: ”Jag jobbar med det jag gör för att det är roligt.”

Några klassiska Christian Olsson-referat:

Anders Svensson gör 2-1 för Sverige i VM-kvalmatch mot Irland 2013:
”Han gör 2-1 i sin 143e landskamp och är 1 619 år gammal. Han dansar på ett och två ben och han gör mååål. Anders Svensson gör 2-1 till Sverige och de 6 000 svenskarna på läktarna tror ju det är julafton framlänges, baklänges, från öst till väst, diametralt och diagonalt. Anders Svensson! Ralf säg nåt!?”

Ridsport vid OS i Rio 2012:
”Nu rymde hon ju inte ur piaffen, och slank  
inte iväg som en oljad gås: Zapp – iväg!”  
”Hästen ser i färdriktningen ut litegrann som en gående banan”.
”När hästen kom in såg han ut som en kvinna som föder barn ungefär”.

Tyska backen Hummels gör mål mot Portugal i VM 2014:
”Det är 2-0 för Tyskland, han går ju upp som en örn. Mats Hummels gör 2-0 och det är ju elegant som en florettstöt tjodong, mitt i den portugisiska ballongen som sjunker ihop en smula och försvinner ut över Atlanten på väg ned mot djupen.”

 

Fler avsnitt
Fler videos