Från krigets Bosnien till profil i Mjölby
När Correnreportern Zenaida Hadzimahovic var yngre ville hon förändra världen. Hon hade läst sydslaviska språk och världslitteratur i Sarajevo och skulle bli författare.
Journalistiken var bara ett stickspår. Hon fick jobb som reporter på endagarstidningen Krajina i Biha? i nordvästra delen av Bosnien.
– Det fanns en bar tvärs över gatan från redaktionen. Det var där man träffades och pratade om jobben. Jag tror faktiskt att vi satt mer i baren än inne på redaktionen på arbetstid. Vi hade pressläggning på onsdagar, och man var alltid ute i sista minuten.
– Det hände att man satt och skrev på redaktionen hela natten. När man var klar lämnade man in sitt manus och sa till chefredaktören att om han ville något så var det bara att gå över gatan.
Hon skrattar.
– Chefredaktören var nog den som hängde mest i baren. Han bodde där.
Året var 1990 och Jugoslavien skulle snart förändras för alltid. I maj sammanträdde för första gången det kroatiska parlamentet. Ett drygt år senare förklarade sig landet självständigt från Jugoslavien och fullskaligt krig utbröt. Konflikten hotade att sprida sig till Bosnien. Zenaida Hadzimahovic, maken och äldste sonen flydde till Sverige. De trodde att de snart skulle kunna resa hem.
Det är nu 20 år sedan. 1992 kom kriget till Bosnien, och det utvecklades till den blodigaste konflikten i Europa sedan andra världskriget. Under tre och ett halvt år dödades 100 000 människor, varav hälften civila. Belägringen av Sarajevo, den längsta belägringen i historien, pågick i nästan fyra år. Ett nytt begrepp uppstod: etnisk rensning.
En månad efter krigsutbrottet förlorade Zenaida Hadzimahovic kontakten med sin mamma Esa och den två år yngre systern Jasminka.
– Det första året hoppades jag att de var vid liv och gömde sig någonstans. Men jag förstod så småningom att de var borta.
Läs hela intervjun med Östgöta-Correns Zenaida Hadzimahovic i Journalisten #14, 2011. Beställ din prenumeration här.
