Gå direkt till textinnehållet

Metoo ändrade franska mediers rapportering

Några franska medier tar rejäla steg för större jämställdhet. Andra står och stampar, ytterligare några är veritabla bromsklossar. Det säger Léa Lejeune, ordförande för organisationen Prenons la Une.

Prenons la Une (”nu tar vi ettan”) är ett av flera nätverk för franska journalister som vill skynda på arbetet för en mer jämställd rapportering och mediebransch. Organisationen tilldelades den franska journalistkonferensen Assises du Journalismes stora pris hösten 2020. 

Franska medier kan se jämställda ut på ytan, med 46 procent kvinnliga reportrar/programledare i den senaste globala mätningen Global Media Monitoring Project (2015). Men bara 33 procent av redaktionscheferna och chefredaktörerna är kvinnor, och bara en femtedel av de intervjuade experterna, betonar journalisten Léa Lejeune.

– Den siffran har inte rört sig på tio år. Tvärtom har andelen kvinnliga experter sjunkit under pandemin, säger hon.

Hon och övriga som driver Prenons la Une är frustrerade över den långsamma takten i jämställdhetsarbetet i franska medier. Lönegapet på 3 000 kronor mellan manliga och kvinnliga journalister är orimligt, menar de.
 
– Att få sitt första barn borde inte påverka löneutvecklingen. Vi har trots allt barnomsorg i Frankrike. I en idealvärld skulle det finnas förskolor på redaktionerna.

Dessutom har bara ett fåtal medier jämställdhetsplaner som tagits fram av fack och arbetsgivare, med uttalade mångfaldsmål. 

– Men ett antal enskilda medier gör stora ansträngningar för att rekrytera för ökad mångfald. Det handlar om France Télévisions, Mediapart, Le Monde och Les Echos. Där blir fler kvinnor chefer.

2013 lade de kvinnliga journalisterna på ekonomitidningen Les Echos ner arbetet en dag i protest mot att ännu en man befordrats. Det gav reell förändring: tidningen tillsatte dubbla chefer på ett antal poster.

Metoorörelsen satte inledningsvis mindre spår i Frankrike än i många andra länder. Men även här växlade till exempel Le Monde och Mediapart upp, och började behandla sexuella trakasserier som ett viktigt bevakningsområde, enligt Léa Lejeune.

– Idag rapporteras det på ett annat sätt om mäns våld mot kvinnor. Men inte överallt. I [konservativa dagstidningen] Le Figaro kan det till exempel fortfarande heta ”lägenhetsbråk”.

Prenons la Une organiserar journalister och journaliststudenter. Medlemmarna ser sig inte som aktivister, utan snarare som fackligt arbetande journalister. Men en äldre generation journalister ser dem som militanta, berättar Léa Lejeune.

– De tycker att franska medier redan är jämställda. De är en enorm bromskloss – vi är fortfarande bara på väg.

Fler avsnitt
Fler videos