”Vi måste hantera den ilska som finns”
”Många som kommenterar är inte arga på det vi skrivit, utan på public service eller journalister. De ser ett tillfälle, upplever jag, att få vara arga.” Journalistförbundets kommunikationsansvariga Petteri Flanagan Karttunen om hatstormen på Journalistförbundets Facebooksida.
”SVT är en skam i ett ’fritt’ land.”
”Ert pk engagemang har gått överstyr och sätter igång varenda kräkreflex i hela kroppen.”
”Politiskt korrekta feghetsjournalister är jag färdig med! Slutat läsa era lögner!”
Journalistförbundets postning på Facebook i fredags, där ordförande Ulrika Hyllert kritiserar SDs utspel om att kalla public service-cheferna till kulturutskottet, har möttes av en mängd journalistfientliga kommentarer.
– Det är väldigt ovanligt att saker vi skriver i sociala medier får de här reaktionerna, säger förbundets kommunikationsansvariga Petteri Flanagan Karttunen.
– Vi gjorde i torsdags kväll en kort kommentar på FB, med i princip samma budskap, som knappt fått några kommentarer. Men det vi publicerade morgonen efter har fått 150-160 kommentarer, där väldigt många är väldigt arga, på Journalistförbundet, på journalister, på public service och på politiker.
Hur tolkar ni mängden kommentarer?
– Det vi kan se är att en av de första kommentarerna som dök upp hos oss var skriven av en person som var kritisk mot Sverigedemokraterna. Det kan ha genererat att den här texten syntes i vissa personers flöden, som vi inte når i vanliga fall.
Tror ni att det är orkestrerat?
– Det är inget vi har analyserat. En stor andel journalister hotas eller hatas på grund av saker de publicerat. Vi som facklig organisation kan få samma reaktioner, säger Petteri Flanagan Karttunen.
Hur har ni hanterat dem?
– Vi värnar yttrandefriheten och har väldigt högt i tak, och jag har turligt nog inte behövt ta bort eller dölja så många kommentarer. De vi har dolt har varit hotfulla, personpåhopp eller diskriminerande, tydligt gått för långt.
Ni har försökt svara ganska många också.
– Ja, och vi får kritik också för sättet vi svarar på, att vi låter som PK-maffian. Vi har försökt svara när vi sett vissa felaktigheter, eller för att hänvisa till vad det står i texten. För alla har inte läst den, och det är olyckligt. Många som kommenterar är inte arga på det vi skrivit, utan på public service eller journalister. De ser ett tillfälle, upplever jag, att få vara arga.
Ni är journalisternas fackförbund – hur känns det då att journalisthat och public service-hat får frodas i era kommentarsfält?
– Egentligen vill vi såklart inte att det ska. Men generellt måste vi hantera den ilska som finns.
– Att det vi skriver väcker reaktioner är naturligt och bra. Däremot måste vi tänka till om det här blir något återkommande, att vi varje gång vi publicerar något möter den här hatsituationen. Men jag ser inget behov av att förbjuda arga kommentarer.
Varför väcker det här ämnet så mycket reaktioner just nu?
– Jag tänker att det här ligger i tiden. Public service är ifrågasatt, och vi är en av institutionerna som stödjer och gärna tar diskussionen om public service. Då möter vi också kritik, och den måste vi ta.