”Vi hittade kirurger som kört rattfulla till jobbet”
"Det är alltid svårt att granska vården, framför allt psykiatrin och att intervjua personer som till exempel blivit utsatta för övergrepp. Samtidigt måste man våga lyfta upp även svåra frågor och våga göra intervjuer med personer som mår psykiskt dåligt". Det menar SRs prisbelönade reporter Daniel Velasco.
I måndags vann Ekots reporter Daniel Velasco tillsammans med researchern Victoria Gaunitz (bilden) guld i den internationella radiofestivalen New York Festivals, för första delen av dokumentärserien "Patienten och tystnaden".
Berätta om bakgrunden till dokumentärserien?
– Det var många tips och berättelser som strömmade in efter min tidigare dokumentärserie Den fastspända flickan, och egentligen är alla tre delarna i Patienten och tystnaden ett resultat av det. Jag märkte att det fanns närmast bisarra exempel på att läkare kunnat jobba kvar trots att de begått övergrepp mot patienter och andra allvarliga brott. Jag märkte också att tillsynsmyndigheterna i många fall inte fick reda på brott som till exempel läkare begått.
Hur jobbade ni?
– Vi kartlade olika fall, gick igenom domar och ärenden hos tillsynsmyndigheterna och sökte upp inblandade. Vi kollade också upp brottsbelastning av alla läkare och psykologer. Vi hittade 53 personer som var dömda för brott som skulle ha anmälts men där det inte skett. På listan fanns de som var dömda för upprepade brott som tillsynsmyndigheterna inte hade en aning om. Det rörde bland annat barnläkare som misshandlat barn, kirurger som kört rattfulla till eller från jobbet och överläkare som våldtagit barn.
Vad var svårast rent journalistiskt?
– Det är alltid svårt att granska vården, framför allt psykiatrin och att intervjua personer som till exempel blivit utsatta för övergrepp. De som berörs kan vara väldigt sköra och till och med suicidala. Samtidigt måste man våga lyfta upp även svåra frågor och våga göra intervjuer med personer som mår psykiskt dåligt. Men det är en svår balansgång.
