”Vår redaktion förstördes och kollegorna greps”

Aliaksandra Dynko är korrespondent för Radio Free Europe/Radio Liberty. Hon leder RFE/RLs grävande team i Minsk, men bor just nu i exil i Ukraina. Hon är bjuden till Stockholm av Reportrar utan gränser för att berätta om den akuta pressfrihetssituationen i hemlandet.

Det har aldrig varit enkelt att verka som oberoende journalist i Belarus, men försämringen sedan valet i augusti 2020 har varit drastisk. Runt 500 journalister har frihetsberövats, 130 har fått veckolånga fängelsestraff, bara för att ha gjort sitt jobb och bevakat protesterna.

– De var tydligt utmärkta som press. Men polisen hade fått i uppdrag av myndigheterna att plocka in journalister, de var måltavlan. Jag känner en journalist som är en stor och lång man – han fick båda sina armar brutna.

Annons

Nu väntar 60 journalister på åtal i landet och runt 30 sitter frihetsberövade, enligt Aliaksandra Dynko.

– Men siffran ändras från dag till dag. Bara häromdagen greps Irina Slavnikova, en av [den Polenbaserade oberoende tv-kanalen] Belsats redaktörer på flygplatsen i Minsk, när hon kom hem från en semesterresa.

Alla ackrediteringar för utländska journalister drogs in i ett slag och de förbjöds jobba i Belarus, efter det omstridda valet 2020.

– Det var förmodligen ett försök att hindra information om protesterna och om polisens våld mot demonstranter från att spridas internationellt.

Själv greps Aliaksandra Dynko redan i juni 2020, när hon livebevakade en kampanj inför det kommande presidentvalet.

– Det var ett tillåtet arrangemang, med många människor samlade. Vi gjorde vårt vanliga jobb, livestreamade och ställde frågor till folk. Jag tror att det var en symbolhandling av myndigheterna att gripa mig under livesändningen. De ville visa alla andra journalister: om ni fortsätter kommer vi göra så här mot er.

Hon tonar ned sitt eget gripande: inget farligt hände, hon blev kvarhållen på polisstationen i tre timmar och behandlades väl förutom att det var ett olagligt frihetsberövande.

– Jag hade tur. Det finns journalister som blir misshandlade, som sitter åratal i fängelse under bedrövliga förhållanden, som nu är häktade och som åtalas för förräderi eller extremism och riskerar 15 års fängelse.

Diktatorn Aleksandr Lukasjenko har aldrig haft en ens hyfsad relation med oberoende medier, säger Aliaksandra Dynko. Tidigare kunde oberoende tidningar motarbetas genom att svartlistas från den statliga pressdistributionen, men internet blev en ny öppning för dem. Det senaste året har repressionen dock tilltagit. Landets mest populära oberoende nyhetssajt, TUT, utsattes i maj i år för polisräder och rannsakningar då cheferna anklagas för skattefusk. Tolv av sajtens anställda är fortsatt frihetsberövade.

– De står inför väldigt hårda anklagelser.

TUT flyttade utomlands och försöker få tillbaka sin publik. De har fått tillbaka en tredjedel: en miljon läsare.

Lukasjenkos regim har börjat stämpla alla oberoende medier och de som medverkar i dem som ”extremister”. Det är allvarligare än den ryska stämplingen ”utländsk agent” av medier med utländsk finansiering.

– Det är inte bara en stämpel. Alla, från ägare till journalister till läsare ses som ”extremister”. Människor kan gripas för en kommentar eller att ha gillat en artikel.

– Myndigheterna skrämmer människor från att prata med eller läsa oberoende medier. Jag uppfattar att rädslan är stor i Belarus nu. Människor är rädda, och rädslan blir förlamande.

Så medierna tappar sina läsare?
– Befolkningen i Belarus är digitalt välutbildad. Många har VPN. Och medierna skyddar sina intervjupersoner genom att göra dem anonyma. Det är en eftergift vi gör på grund av riskerna för dem.

Vad kan omvärlden göra för de fria medierna i Belarus?
– Det viktiga är att inte tystna. Vi förstår att Belarus inte kan toppa nyheterna hur länge som helst, men det som händer är viktigt för hela Europa. Det är farligt om politiker i andra länder ser att Lukasjenko behandlar medier så här och kommer undan med det.

– Oberoende medier behöver också ekonomiskt stöd för att överleva. Många tvingas flytta utomlands, det är kostsamt, man har ofta behövt lämna allt kvar i Belarus.

Hennes egen redaktion förstördes i juli av myndigheterna. Tre kollegor greps och satt tio dagar i fängelse under svåra förhållanden.

– De sov på golvet, en hungerstrejkade, en fick svår covid.

En annan kollega, Ihar Losik, har suttit 500 dagar i fängelse. Nu är rättegången mot honom igång. Han är en ung journalist, med en tvåårig dotter, som var en populär bloggare på Telegram och nu riskerar tolv års fängelse. För vad vet inte kollegorna.

– Rättegångarna är ofta stänga, ingen vet vilka åtalspunkterna är, inte ens advokaterna får berätta, säger Aliaksandra Dynko.
 

Fakta:

• Aliaksandra Dynko har mottagit “Honor of Journalism” award från BelaPAN media group. 2019 fick hon Edward Murrow Award.
• Hon leder RFE/RLs grävande team i Minsk men bor just nu i exil.