Upprört bland frilansarna

Strax före jul skickade 154 frilansar ett argt brev till Journalistförbundets styrelse (Journalisten 30/08). Brevet beskriver ett utbrett missnöje bland frilansjournalister, som anser att förbundet inte prioriterar frilansfrågor och kampen om högre arvoden.

Många överväger nu att lämna Journalistförbundet. De skriver: ”Vi vill helst vara kvar, men varför ska vi vara det om vårt fack struntar i att våra arvoden blir lägre?”

I förra veckan kom svarsbrevet från förbundsstyrelsen, undertecknat ordförande Agneta Lindblom Hulthén. Brevet har uppfattats som ”oförskämt” och ”skuldbeläggande”, och har väckt starka reaktioner.

– Vad är det som pågår? frågar en upprörd Anders Mildner. Här har närmare tio procent av alla fackligt anslutna frilansar riktat kraftig kritik mot förbundsstyrelsen och pekat på en rad saker som måste förändras om förbundet överhuvudtaget ska ha kvar några medlemmar – och svaret är att vi har fel på punkt efter punkt.
   – Vi är oroade över att folk hoppar av, men i stället får vi höra att förbundet jobbar jättemycket för oss, att vi borde vara tacksamma, att vi får valuta för pengarna och generösa villkor när det gäller rekreationsstipendier.
   – På vilket sätt gagnar det fackligt arbete att påstå att det är vårt eget fel att arvodena är för låga? Om förbundet inte agerar för oss, vill jag åtminstone inte ha ett oförskämt brev av förbundets ordförande, säger Anders Mildner.

Frilansjournalisten Anna Lytsy håller med.
   – Jag förväntar mig inte att få ett så oförskämt brev av den här avsändaren. Jag upplever brevet som ett försvar, och en uppläxning. Tonen är sådan att förbundet anser sig veta mer om vår situation än vad vi gör. Argumentationen är jättekonstig. De skuldbelägger oss för att acceptera låga arvoden. Är det så här man kommunicerar med sina medlemmar?
Men Agneta Lindblom Hulthén förstår inte de kraftiga reaktionerna, eller kritiken. Enligt henne handlar det varken om att skuldbelägga eller om ett bristande engagemang från förbundsstyrelsen.
   – Nej, det är fakta. Min uppfattning är att förbundet inte har lagt ned mer resurser på frilansfrågor än vad vi gör i dag. Vår förbundsjurist Olle Wilöf ägnar större delen av sin tid åt arvodesfrågor, och vi har dragit igång solidaritetskampanjer runt om i landet. Frilansar får väldigt mycket för sina medlemspengar.

Är det inte oroande att så många frilansar är missnöjda?
   – Frågan är vad vi ska göra? Jag tror det finns de som tror att vi kan teckna kollektivavtal med arbetsgivarna, men det kan vi inte.
   – Ingen annan klubb eller sektion än Frilans Riks har så många regelbundna möten med förbundsstyrelsen och kansliet. Vi träffar dem flera gånger om året, och följer den strategi som deras representanter har tagit fram.

Henrik Sannesson, ordförande i Frilans Riks, en av dem som initierat solidaritetskampanjen, håller inte med om att förbundet satsar mycket på frilansar.
   – Vårt verksamhetsbidrag från förbundet har halverats på tre år. Det tycker inte jag är att prioritera frilansfrågor. Förbundet måste börja lyssna på frilansar. Det här kan inte fortgå. Vi vill gärna se att förbundsstyrelsen agerar för höjda arvoden.

Initiativtagaren till brevet till förbundsstyrelsen är Tomas Polvall, som också står bakom solidaritetskampanjen. Han har tidigare varit ordförande i Frilans Riks.
   – Det allvarliga är att förbundet inte förstår värdet av kollektivt arbete. Förbundet måste övertyga alla medlemmar om att frilansfrågorna är hela ­organisationens kamp. Ett stort frilanskollektiv står och skriker att kampen för arvoden måste bli bättre, men ingenting händer. Det är skrämmande. Förbundet måste visa att den också är en kamporganisation för frilansar.
   – Vi vet att förbundet inte kan teckna kollektivavtal. Men man kan sluta andra avtal. Man kan tillsammans med klubbarna sätta press på arbetsgivarna för bättre arvoden.

Anders Mildner har ett konkret förslag till förbundet.
   – Sluta uppträda som fackpampar. Vi ska inte ha ett slag i huvudet, vi vill ha en dialog. Vad ska vi göra? Vad ska vi ha för målsättning?

Agneta Lindblom Hulthén menar att förbundet har en dialog med frilansarna och att den kommer att fortsätta.
   – Det är naturligtvis oerhört trist om personer lämnar förbundet för att de är missnöjda, säger hon.

Utdrag ur brevet:

”Det är också tack vare vårt arbete med upphovsrättsfrågorna som vi kan erbjuda våra medlemmar såväl utbildnings- som rekreationsstipendier. Där har frilansar faktiskt generösare villkor än de anställda.” 

”Att förbundet skulle strunta i frilansfrågorna är en myt och de enda som tjänar på att den myten underhålls och sprids är de som vill hålla nere våra ­löner och arvoden.”