Presstext i hovrätten
Anita Andersson Stenfors sålde tre artiklar till tidskriften Tara och de hamnade sen i Bonnierägda artikelarkivet Presstext. Tingsrättens dom om att det ska kosta 3 500 för arkivets ägarbolag överklagades av Andersson Stenfors. Nu ska hovrätten besluta om hennes krav på 18 000 är en rimlig summa för upphovsrättsintrånget.
Idag hålls hovrättsförhandlingar i ett upphovsrättsmål mellan frilansen Anita Andersson Stenfors och Pressens Bild, som är ägare till arkivet Presstext. Det gäller det fall om intrång i upphovsrätten som tingsätten avgjorde till Anita Andersson Stenfors förmån, angående tre artiklar som såldes till tidskriften Tara, men senare fanns tillgängliga för Presstexts abonnenter.
– Nyckelfrågan är ersättningen, att journalisters arbete ska tillmätas ett vettigt värde, säger Olle Wilöf, journalistförbundets jurist och den som företräder Anita Andersson Stenfors.
– Det är inte i första hand ett principmål, utan handlar om kärandes ekonomiska krav, och de är bortom alla vanliga ekonomiska proportioner, säger svarandes advokat Peter Danowsky.
I sin sakframställan på förmiddagen framhöll han att artiklarna, som bara sålts för publicering i tidskriften Tara, hamnade i Presstext databas, och därefter utnyttjades mot betalning av skolor, universitet, folkhögskolor och företag.
Under förmiddagen berördes några av de komplexa frågor som rör fallet, bland annat den som handlar om vem som framställer ett exemplar när en artikel tillhandahålls finns i en databas som Presstext, och levererats dit av en tidning.
Juristen Olle Wilöf hävdar att själva exemplaret framställs hos Presstext, i den dator som mottagit artikelfilen från tidningen.
Enligt svarandens advokat Peter Danowsky sker framställningen av exemplaret i den dator som hämtar hem exemplaret. Presstext ser han som enbart ett arkiv, ingen självständig aktör.
Svaret kan få implikationer för i vilken mån Presstext hålls ansvarig för intrång i upphovsrätten.
En annan fråga är vilken öppenhet som krävs för att en placering i ett arkiv ska sägas vara en publicering. Olle Wilöf ogillar bruket av ordet arkiv, eftersom det antyder en sluten förvaring, dit endast få har tillgång och som brukas vid unika tillfällen. När det handlar om en plats med ett flertal kunder, som betalar för tillgången och som regelbundet använder arkivet, är databas ett mer adekvat begrepp, menar han. Vilken tillgänglighet och trafik en förvaringsplats ska ha för att räknas som arkiv respektive publiceringsplats är en fråga har inte avgjort i något rättsfall.
