”Pinsam passivitet av svenska åklagare i fallet Dawit Isaak”

Idag har journalisten och samvetsfången Dawit Isaak suttit fängslad av Eritrea i 24 år, utan rättegång. I ett uttalande inför årsdagen kräver hans dotter Betlehem Isaak att UD trappar upp arbetet med hans fall. Hon skriver att hon inte fått svar på frågor hon skickat till Sveriges ambassadör till Eritrea och avfärdar den svenska regeringens tysta diplomati och ovilja att prata offentligt om fallet.

Hon uppmanar därför regeringen att utan dröjsmål kontakta Eritreas president Isaias Afwerki och begära:

• Dawit Isaaks omedelbara och villkorslösa frigivning och återresa till Sverige.
• I avvaktan på hans frigivning, uppgift om hans exakta nuvarande vistelseort.
• Omedelbar tillgång för oberoende medicinska experter för att bedöma Isaaks fysiska och psykiska hälsa och förbereda för hans hemresa.
• Omedelbart konsulärt tillträde och möjlighet för Isaak att kommunicera med sin familj.

Om Eritrea inte agerar måste Sverige söka stöd via tredje part, som EU, FN, Afrikanska unionen och andra aktörer, och använda ”alla tillgängliga internationella mekanismer, inklusive straffåtgärder såsom införandet av riktade sanktioner, frysning av tillgångar och konton, upphävande av indrivningen av Eritreas tvångsmässiga tvåprocentsskatt på utlandseritreaner […], skriver Betlehem Isaak.

Annons

”Sverige måste visa att det har den politiska viljan att agera resolut.”

Björn Tunbäck, styrelseledamot i svenska Reportrar utan gränser, har länge engagerat sig i Dawit Isaaks fall:

– Jag stödjer till fullo Betlehem Isaaks krav på svar från UD.

Björn Tunbäck och RSF har gjort flera försök att få Dawit Isaaks fall prövat som brott mot mänskligheten, senast 2024. Juristerna bakom brottsanmälan pekade på att det gått tio år sedan den första anmälan, som avslogs med hänvisning till risken att försämra UD:s förhandlingsmöjligheter att få Dawit fri. De argumenterade för att det efter 23 års diplomatiska förhandlingar inte längre kan ses som ett hållbart skäl för Sverige att låta bli att uppfylla sin internationella plikt att utreda allvarliga människorättsbrott.

För ett år sedan kom beskedet att en svensk åklagare vid Riksenheten för internationell och organiserad brottslighet skulle pröva deras brottsanmälan. Men redan i november meddelade åklagaren Hanna Lemoine att förundersökning inte skulle inledas.

Fallet ligger nu hos Riksåklagaren, RÅ, dit RSF överklagat.

– Vi vet inte när svaret kommer, men de två lägre åklagarna som hittills avvisat anmälan har inte ens brytt sig om att resonera över ett av de tyngre argumenten nämligen att tio år gått sedan dåvarande RÅ i mars 2015 sade att det enda som avhöll honom från att inleda en förundersökning var att han inte ville riskera att störa UDs förhandlingar för att få Dawit fri. Annars ansåg RÅ då att saken både kunde och borde utredas av svenska myndigheter, konstaterar Björn Tunbäck.

Tunbäck pekar på att svenska åklagare har utrett brott begångna i Iran och under IS-kalifatet.

– Men när det gäller Eritrea och Dawit Isaak verkar de helt hjälplösa. Det är pinsamt att se deras passivitet och ovilja att ingripa för Dawit Isaak, en svensk yttrandefrihetsfånge, som dessutom är den journalist som suttit fängslad längst i världen tillsammans med några få överlevande kollegor som också greps 2001.

I en debattartikel i SvD idag kräver också författaren Kurdo Baksi och Elisabeth Löfgren, ordförande i kommittén Free Dawit, att Sverige ökar sina ansträngningar att få Dawit Isaak fri:

”[D]en viktigaste aktören – den svenska regeringen – har inte ens lyckats få tillstånd att besöka Dawit Isaak fängelse. Vi vet i dag inte ens med säkerhet var han befinner sig. Alla frågor som riktas mot svenska makt­havare angående försöken att få Dawit Isaak fri besvaras med att ‘våra ansträngningar att få Dawit Isaak fri, sker via tyst diplomati’ ”, skriver de.

Journalisten söker Utrikesdepartementet.