”När sanning och lögn flyter ihop har sakprosan en stor och viktig roll att fylla”

I veckan blev det klart att författaren och journalisten Ingrid Carlberg efterträder avlidne Göran Malmqvist på stol 5.

Karriären inleddes som 19-åring när hon under en period arbetade som lokalreporter i Surahammar för Västmanlands Läns Tidning (VLT).

Sedan dess har hon bland annat arbetat som journalist på Dagens Nyheter och varit gästprofessor i journalistik vid Göteborgs universitet.

Annons

Som författare har hon nått stor framgång. 2012 tilldelades hon Augustpriset i kategorin facklitteratur för sin biografi om diplomaten Raoul Wallenberg, förra året nominerades hon till samma pris för sin biografi om Alfred Nobel. För boken om Nobel har hon även fått Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademiens pris för vetenskaplighet inom journalistiken.

När Ingrid Carlberg blev uppringd av Mats Malm i lördags, ständig sekreterare i Svenska Akademien, trodde hon först att de ville att hon skulle komma och prata om sin bok om Nobel.

Men så var det inte.

I stället blev hon erbjuden stol nummer fem.  

– Jag blev väldigt paff och hade först svårt att fatta. Man hinner tänka allt möjligt. Är det ett skämt? Annars handlade det mest om att ta in frågan, jag var för överrumplad för att svara direkt så jag bad om lite betänketid. Det är ju inte direkt en fråga jag har gått och funderat på, säger Ingrid Carlberg till Journalisten.

Vad är de största anledningarna till att du sa ja?
– En känsla av ansvar. Svenska Akademien är så otroligt betydelsefull. Jag har arbetat med det skrivna ordet i hela mitt liv. Sällan har arbetet med att försvara den mer eftertänksamma litteraturen och det svenska språket känts viktigare, att återövra ordet och sanningen från alla "skallen" på nätet till exempel.

De avslöjanden och stormar som funnits kring Akademien på senare år, fick det som kom fram då dig att tveka?
– Jag har naturligtvis följt allt det och inte varit helt okritisk till hur Akademien skötte det som hände. Men min dominerande känsla är att Akademien är på rätt väg och har lagt det bakom sig. Annars hade jag inte tackat ja. Jag har vägt in det viktiga arbete och den viktiga roll som jag tycker att de ska ha, och det gav mig lust och energi att vilja vara en del av det.

”Ingrid Carlberg innebär en breddning mot det facklitterära utanför humanioras gränser” har den ständige sekreteraren sagt om dig. Är dina egna planer att stärka just det facklitterära inom Svenska Akademien?
– Det jag sysslar med är en ju slags sakprosa, det litterära reportaget i bokform, så jag vill så klart stärka dess roll i akademien. Men också det journalistiska berättandet. Jag tror det är viktigt att lyfta fram faktabaserade litterära skildringar av verkligheten vid sidan av allt det andra. När sanning och lögn allt mer flyter ihop i politiken och i samhället i stort har sakprosan en stor och viktig roll att fylla.

Hur kommer det här påverka ditt övriga arbete?
– Det är sammanträden varje torsdag från årsskiftet utgår jag ifrån, sedan är det såklart en viss del av min vardag som jag ska viga åt detta. Men långt ifrån en heltid, så jag tänker fortsätta skriva mina böcker. Mitt största problem nu är att jag utsatts för klantiga läkare som har opererat mitt nyckelben slarvigt och gett mig en svår vårdskada. Så jag måste jobba mig tillbaka först. Jag har fått en nervskada i vänster arm som ställer till det.

Vad säger läkarna, kommer du att bli återställd?
– Jag håller på att arbeta upp rörligheten i armen igen genom att bland annat sitta och träna med små gula tvättsvampar. Läkarna tror att jag ska få tillbaka full rörlighet, men hur lång tid det tar vet de inte. Men det är givetvis en katastrof. Man gör en rutinoperation och landar med en orörlig vänsterarm.