När kulturen hamnade i väntrummet

Konsthallen Accelerator på Stockholms universitet, torsdag. Bakom ett hörn inne i utställningen Experimentalfältet – där åtta konstnärskap ”utforskar framtidsscenarier för nya levnadssätt, relationer till andra arter, jorden och människor emellan” – finns en stängd dörr. Genom den ska Kulturnyheternas reporter Ann-Linn Guillou strax kliva in, iförd rosa tröja och med en särskild fråga i huvudet. Inne i rummet väntar ett ”byalag”: tre personer som ska dela med sig av sin livserfarenhet till Ann-Linn Guillou. På skärmar. Än är pandemin inte över.
Det är första gången hon testkör en performance för att kunna berätta om den i tv, berättar Ann-Linn Guillou när det är dags för byalaget att ta paus och överlägga.
Vilken fråga ställde du?
–  En fråga som jag bottnar i personligen och som är angelägen för våra tittare. Om att känna en andlig leda under pandemin, när man inte får ta del av kultur och inte kan planera in mycket annat.
– Verket går ut på att vara personlig. Och jag är ju ingen skådespelare, säger Ann-Linn Guillou.

Det har varit ett år av inställda kulturevenemang. Kulturskapare har gått på knäna, frilansar har bytt bransch, institutioner har fått stora sår i sina budgetar.

– Jag är orolig för att folk inte ska repa sig och komma tillbaka. Att smalare konstuttryck kommer att dö. Teatrar, performancegrupper, dansare, jazzmusiker, allt som inte är i mittfåran, hur ska de överleva och vad händer om de inte gör det? Vi riskerar både ett kunskapstapp och ett kompetenstapp, säger Ann-Linn Guillou.

SVTs 20-årsjubilerande nyhetsprogram Kulturnyheterna har fått ställa om och tänka nytt när utställningar, konserter, filmer och pjäser satts på undantag.

Bevakningen har förskjutits mot de kulturyttringar som finns kvar – litteratur, tv, medier – men också mot nya som digitala föreställningar och konserter.

Nyheter har inte saknats. Krisen har bitvis helt dominerat nyhetsarbetet, med krispaket och upprop från kulturbranschen. Projektledaren Karolina Andersson tvingades tidigt slåss för att behålla sin sändningstid:
– Det gjordes en tablåomläggning tidigt i pandemin, det var tal om att vi kunde komma att stryka på foten om läget blev ännu värre. Vi argumenterade hårt för att Kulturnyheterna behövs i dessa tider, just för att kulturen är så drabbad. Vi har hur mycket som helst att rapportera om!

Planeringsredaktör Rebecca Lundberg berättar att redaktionen kunnat få kritik av tittare som tyckt att det sticker i ögonen när man bevakat protester från kulturarbetare.
– Man uppfattar att de klagar från en privilegierad position: människor dör, och så klagar de på inställda föreställningar. Men man måste ha med sig att kulturbranschen är en av de hårdast drabbade rent ekonomiskt.

Hon var en av de redaktörer som styrde om verksamheten över en natt, då i mars förra året. Sajtmedarbet­arna skickades hem och utrustades med program för att kunna klippa rörligt material hemifrån. För parallellt med pandemin har redaktionen gjort en förflyttning online mot mindre text och mer video, i enlighet med det senaste sändningstillståndet.  

Samtidigt började alla möten hållas digitalt. Liksom allt fler intervjuer. Att mötas på skärm i stället för i verkligheten är inga problem för skrivande reportrar. Men för tv kommer det med en kostnad: bildberättandet.
– Tittarna har fått vänja sig vid en hel del ful-tv. Vi får se framöver hur mycket de bryr sig om det – eller om det bara är vi tv-makare, säger Karolina Andersson.
– Men nu vill vi tillbaka till att jobba mer med formen.

Att sända ut trista Teamsintervjuer svider extra mycket på en redaktion som likt Kulturnyheterna har ett uttalat formuppdrag: man ska leverera ett formstarkt innehåll.
– Det ska kännas mer lustfyllt. Det tänker jag på. Man kan väva in en sorts lekfullhet i sin berättelse, bygga ut den till att bli något mer än en rak nyhet, säger Ann-Linn Guillou.

Även granskande nyheter kan bli formstarka med saker som grafik och färg.

Eva Hultstrand, den fotograf som är på plats på Accelerator den här apriltorsdagen, beskriver jobbet som – i vanliga fall – experimentellt och nyskapande:
– Det finns inget roligare. Jag har aldrig hört ”sådär kan man inte göra”, som man säger på vanliga nyheterna. Om jag gjorde en intervju med dig skulle jag kunna lägga dig nere i vänstra hörnet. För att det funkar i just det inslaget.

Hon konstaterar att hon för ett år sedan var så svältfödd på uppdrag att hon jublade över att göra inklippsbilder i en vårig park – vilket hon normalt sett tycker är stentrist.
– Det är inte bra för fotografer att så sällan få plåta. I morse fick jag höra ”Du ska ut och träffa ett byalag som ska göra en performance” – wow, kände jag. Sen var det ju som ett vanligt Zoommöte…

Fast journalistiken har inte bara tagit skada av de påtvingade pandemiarbetssätten. Att intervjua digitalt sparar tid.
– Man kan producera mer. Att åka ut och träffa människor tar tid, mot att koppla upp sig på en Skype med någon. Det är som att bara göra första research­intervjun, och sen är det klart. Det funkar beroende på vad man ska skildra. Det jag gör idag hade inte gått att göra på Skype. Vi måste fortfarande åka ut och träffa människor, skapa upplevelser åt tittarna, säger Ann-Linn Guillou.

Krisen har också lett till att fler kulturpersonligheter har tid att intervjuas. Även internationella namn kan nås lättare med det globala genombrottet för digitala möten. Kulturnyheterna har fått prata med storstjärnor man aldrig ens tänkt på att söka tidigare.

Vilka arbetssätt kommer att behållas efter krisen? Troligen fler Skype­intervjuer – redaktionen har just haft möten om hur man kan coacha intervjupersoner till snyggare bilder. Det är också viktigt att göra ett medvetet val och tänka efter innan man väljer digitala intervjuer framför fysiska, konstaterar Karolina Andersson.

Och både Eva Hultstrand och Ann-Linn Guillou varnar för en risk att intervjupersoner vänjer sig för mycket vid digitala intervjuer.
– Många förväntar sig att vi ska ses på Teams. Inför min senaste konstnärsintervju försökte presspersonen boka oss så. Men vi vill ju komma till hennes ateljé! Vara där, möta henne. Det är något annat, säger Ann-Linn Guillou.
Eva Hultstrand ogillar inte den påtvingade fysiska distansen mellan de broadcastmedarbetare som fortsatt jobba från SVT-huset. Före pandemin hängde reportrar gärna fotograferna över axeln under redigeringen.
– Det kunde vara skitirriterande, även om jag förstår lusten. Nu är det inte så längre, de kan gå och göra viktigare saker. 

**

20 år av kulturnyheter

Kulturnyheterna hade premiär i SVT den 22 januari 2001. I den första sändningen presenterade programledaren Kristofer Lundström årets Polarpristagare. Det rasades över att Moderna museet låtit Sony sponsra en utställning, och Ingrid Elam hyllade Joakim Pirinens nya album. Lundström avslutade med att berätta att August Strindberg skulle ha fyllt 152 år samma dag.

Programmet har ett nyhetsuppdrag på kulturområdet, samt det mediegranskande uppdraget på SVT. Kulturnyheterna ska också ha ett formstarkt innehåll. Ett 20-tal journalister jobbar på redaktionen. Man sänder i broadcast morgon och kväll och har en nyhetssajt bemannad 07.00-20.30.