Meshuggah, blåljus och restlunch
Andreas Engblom, blåljusreporter på Bohusläningen i Uddevalla, berättar om sin vardag.
Här ligger min arbetsplats: Centrala Uddevalla.
Så tar jag mig dit: Promenerar oftast, kör bil ibland.
Så länge har jag jobbat som blåljusreporter: Sedan 2017 på nuvarande arbetsplats. Men jag delar min tid med jobb som webbredaktör också, ungefär halva arbetstiden.
Min arbetsdag börjar: Jag har ett fyra veckors-schema, den här veckan börjar jag sex på kvällen och nästa vecka kvart över ett eller åtta.
Just nu jobbar jag med: En återblick på en nästan två år gammal händelse i Munkedal där några personer startade en bilförmedling ihop och misstanken var att man genom företaget ägnade sig åt olika bedrägerier. Detta bevisades dock aldrig. Däremot begick de andra brott i företagets lokaler och på andra platser, som människorov, grov misshandel, grovt vapenbrott och misshandel. Det är kort sagt en rörig historia som ledde till tre olika rättegångar.
Svårast med jobbet: Som blåljusreporter kämpar man ofta med att få tag i information då mycket fakta undanhålls på olika sätt. Till exempel att åklagare inte vill berätta med hänvisning till sekretess, och det är långt ifrån alltid polisen vill hjälpa till heller.
Bäst med mitt jobb: Att jag tycker det här ämnet är så intressant. Sen är det alltid kul när man lyckas vara först i jakten med konkurrenterna.
Bästa soundtracket till jobbdagen: Meshuggah, i alla fall när jag sitter och skriver.
Det har jag i lunchlådan: Rester, vi äter ganska mycket kyckling hemma så oftast något med det.
Så ofta läser jag jobbmejl på ledig tid: Alldeles för ofta, flera gånger i veckan.
En riktigt dålig jobbdag: När man jagar folk för att man vet att något har hänt och konkurrenterna är på det också, men man kommer tvåa.
Arbetsmiljöproblem jag har haft: Stress. Jag jobbar mycket mot webben där det är viktigt att komma först, men just den stressen stör mig inte så mycket. Jag tänker mer på de stunderna när man blir överhopad av grejer och inte hinner klart det där större jobbet man kämpat med. På Stampen har vi haft några tuffa år med dålig ekonomi och sparkrav, de åren kände nog alla en oro och stress. Nu har det stabiliserat sig och då blir stämningen också en annan.
Surdeg jag måste ta tag i: Det är väl det där med Munkedals-jobbet som är en idé jag fick redan i vintras. Det ska bli riktigt skönt när den äntligen är ute.
