Medieforskaren: ”Det är viktigt att medierna inte drar alla ryssar över en kam”

2016 var Gunnar Nygren, professor i journalistik vid Södertörns högskola, en av personerna bakom den stora studien i fyra länder som visade att det ryska perspektivet på annekteringen av Krim 2014 sällan syntes i svenska medier.

Under den nuvarande storskaliga ryska invasionen av Ukraina tycker han att medierna skött sig bra.

– Jag har inte gjort någon studie av hur det ser ut den här gången, men mitt intryck är att medierna ansträngt sig. Sen finns det också olika ryska perspektiv. Rysslands officiella hållning är ett, vilket har framgått tydligt i de förnekanden och bortförklaringar som kommer dagligen från Kreml. Det andra ryska perspektivet är civilsamhällets uppfattning med olika typer av protester mot kriget, det tycker jag har framkommit på ett bra sätt i rapporteringen. Det är är viktigt att medierna inte drar alla ryssar över en kam, säger Gunnar Nygren.

Annons

Vad kan medierna göra mer för att lyfta ryska perspektiv?

– Jag tycker att man har gjort det ganska bra eftersom det inte handlar om att försvara den ryska invasionen utan att förklara hur beslutsfattarna bakom den tänker, säger Gunnar Nygren.

I rapporten från 2016 kom forskarna också fram till att det finns en grad av politisk/militär kontroll över medierna i de två direkt inblandade länderna. Att vi inte kan lita på ryska statskontrollerade medier vet nog alla idag. Men kan vi lita på de ukrainska medierna?

– I en krigssituation ska man inte lita på några medier från de krigförande parterna. Skillnaden den här gången är att nu finns det en mängd internationella journalister, från stora oberoende medier, på plats. Det gör att bevakningen inte är beroende av den ukrainska militärens eller de ukrainska mediernas uppgifter, menar han.

Gunnar Nygren pekar också på att många stora medier, inte minst BBC och The New York Times, också är väldigt duktiga på att berätta när något är bekräftat eller verifierat.

– Man är ofta tydlig med att det här är ”enligt ukrainska myndigheter” men att uppgifterna ännu inte är bekräftade, och det är viktigt att ha flera oberoende källor för att bekräfta uppgifter. Exempelvis gällande händelserna i Butja, där det också har funnits internationella observatörer på plats som Röda Korset eller Human Rights Watch.

Svenska medier förlitar sig en hel del på underlag från de internationella nyhetsbyråerna, det blir alltså mycket andrahands information i nyhetsrapporteringen. Hur ser du på det?

– Dubbelt. Å ena sidan måste man lita på de stora nyhetsbyråerna och medierna för att inte komma på efterkälken i rapporteringen. Å andra sidan bör man också ha egna korrar på plats som kan få förstahandsinformation och verifiera och bedöma den här informationen som kommer från andra kanaler. De flesta stora medierna, som SVT, DN SR, SVD, Aftonbladet och Expressen har det. Det blir extremt viktigt med verifieringen på hemmaredaktionen och att man gör en noggrann bedömning vad man kan gå ut med eller inte. Särskilt gäller det allt som kommer via sociala medier.

Han pekar speciellt på byråer som Reuters, med en erkänt bra faktagranskning via bloggen Reuters Fact Check.

– Också BBC och NYT har särskilda faktaredaktioner som tittar på sånt som är tvivelaktigt, där man jämför videofilmer med officiella videos eller satellitbilder för att se vad som stämmer. Men det blir väl en uppgift för oss medieforskare att titta på framåt, i vilken mån svenska redaktioner har jobbat med verifieringen på hemmaplan.

Det här är det första kriget där så mycket inifrån landet kan delas via sociala medier, förändrar det även rapporteringen i medierna?

– Ja, redaktionerna har tillgång till ett enormt bildflöde idag som inte har funnits tidigare. 2014 var det mindre än hälften av Ukrainas befolkning som var uppkopplade men nu är den siffran 90 procent. Det har aldrig funnits så många krigsfotografer i ett krig som nu, men det betyder också att det finns stora möjligheter för dem som vill påverka.