Många chefsbyten på P4 Västmanland efter omorganisationen

Den nya P4-organisationen kom till för att kanalen skulle vässas på två punkter; snabbare nyhetsuppdateringar och mer agendasättande journalistik. Ledningen ville skapa bättre förutsättningar för två olika nyhetstempon samtidigt, ett snabbt och ett långsamt. Därför inrättades också speciella agendareportrar som skulle få utrymme att gräva fram unik journalistik och man valde att skilja dessa tjänster åt från det ”dagliga”.

I den gamla organisationen var det – precis som på vilken tidningsredaktion som helst – en nyhetschef som styrde arbetet, berättar journalistsektionens ordförande Terje Lund när Journalisten besöker P4-redaktionen i Västerås. Den tjänsten togs bort till förmån för en dagproducent, som i stället styr allt innehåll som produceras och planeras under en dag, och en agendachef.

Sedan starten har den nya organisationen varit långt ifrån problemfri. På Sveriges Radios 25 lokala P4-stationer jobbar cirka 500 personer. En undersökning visade redan i februari att långtidssjukskrivningarna ökat dramatiskt, främst bland kvinnliga arbetsledare.

Journalistklubbens dåvarande ordförande Ulrika Hyllert underströk då att det bara är en del av arbetsmiljöproblemen. Enligt en klubb­enkät från förra sommaren upplever många P4-journalister ökad stress eftersom den nya organisationen blivit mer skör med fler sändningskritiska funktioner som måste bemannas vilket leder till ständiga ommöbleringar. Det nya arbetssättet borde ha satt sig, men det har det inte, menade Hyllert. Hon fick mothugg av SR-ledningen. Dåvarande stabschefen Lena Tideström-Sagströms uppfattning var att kanalen fungerar väl och att många medarbetare uppskattar nya P4; grunden är rätt tänkt men en balans måste till så att folk mår bra på jobbet.

På Sveriges Radio Västmanland har man haft sex olika dagproducenter på de omkring tre år som den nya organisationen har varit igång. Två av dem har varit sjukskrivna, varav en valde att sluta på kanalen. För att lätta på trycket och skapa luft för dagproducenten har tjänsten delats upp i två halvtider.

Marcus Carlsson är dagproducent på P4 Västmanland. Redaktionen har haft sex olika personer på posten på tre år. Foto: Tor Johnsson.

När Journalisten besöker redaktionen är det närmare 26 grader varmt utomhus. I skogarna runt Sala rasar de skogsbränder som sedan kom att följas av flera under sommarmånaderna. Nyhetsläget är skarpt och det är inte lätt att få en intervju med dagproducenten Marcus Carlsson. Hans telefon ringer i ett, med reportrar ute på fältet som undrar över nästa drag samtidigt som han ska styra programledare, planera resten av dagen och besluta om tidpunkter för olika publiceringar.

Två dagar tidigare, när bränderna just startat, var han på jobbet från 07.20 till 00.20.

– Det är klart att det är lite mer att göra i dag, men sådana här dagar händer ibland. Och det finns dagar när tempot är värre än det varit nu, säger Marcus Carlsson när jag lyckas fånga honom i lunchrummet.

Marcus Carlsson har arbetat som dagproducent i Västerås i ett och ett halvt år. Han har en delad tjänst och varvar med en halvtidstjänst som agendareporter på ett varannan vecka-schema. Han och flera kolleger berättar samma sak, hur redaktionens arbetsuppgifter hela tiden ökar utan att de får mer resurser. För honom personligen har det redan fått konsekvenser. En dag kände han inte längre igen sig själv när han kom hem till familjen efter en arbetsvecka. Han ”var blödig och känslig” på ett sätt han inte alls var van vid och kort senare blev han sjukskriven i två veckor.

Men berättelserna från medarbetarna på P4-stationen i Västerås handlar inte om att någon är missnöjd med idén bakom nya P4. Alla jag talar med gillar tanken och hade höga förhoppningar när organisationen infördes. Den har lett till viktiga saker, som att P4 är snabbare nu, tycker de. Men när det hela tiden läggs på nya arbetsuppgifter, som fler arbetspass på kvällar och helger, upplever medarbetarna också samma arbetsmiljöproblem som arbetsmiljöundersökningen visade redan i vintras.

”Den nya organisationen som skulle få oss att jobba mer agendasättande har inte fått den effekten, tvärtom.”
– Monica Elfström

I Västerås ser de också hur de resurser som skulle gå till den agendasättande journalistiken hela tiden stryps. Att jobba med några egentliga gräv, trots att han har en halvtid som agendareporter, är ingen idé för Marcus Carlsson eftersom tiden rycks sönder.

Agendareportern och sektionsordföranden Terje Lund har arbetat på redaktionen i 17 år. Han är en av dem som tidigare har jobbat som dagproducent men valt att kliva av. Den stora anledningen till att pressen ökar i Västerås beror på alla arbetsuppgifter som har tillkommit sedan omorganisationen, anser han och nämner kvällsreporterpass, helgpass och en 13.30-sändning som numera också ska bemannas, men även hur programledarna måste sända allt live. De kan inte längre banda några intervjuer som kan sändas senare, då de kan hämta kraft. Sammantaget leder det till att vardagen blir splittrad för alla.

– Det nya P4 som såg smart ut på papper för två år sedan, med två tempon att jobba i samtidigt, det har inte blivit så. I stället bränner folk ut sig och den agendasättande journalistiken drabbas, säger Terje Lund.

Monica Elfström är agendareporter och Västmanlands representant i reporternätverket, som består av ett 35-tal SR-reportrar landet runt. Hon har jobbat på redaktionen sedan 1991, som reporter, programledare, nyhetschef och redaktionschef. Hon upplever samma tidsbrist och ser samma problem för den agendasättande journalistiken. Hon har också uppfattat liknande signaler från kollegerna ute i landet.

– Det har inte blivit ett enda jobb gjort i nätverket sedan hösten 2017. Många har hoppat av och framåt har vi inte något nytt möte inplanerat som det ser ut nu. Det är synd, nätverket har fungerat jättebra och vi har lyckats göra tunga jobb tillsammans.

– Det var få P4-jobb som ens blev nominerade till Gräv den här gången. Den nya organisationen som skulle få oss att jobba mer agendasättande har inte fått den effekten, tvärtom, säger hon.

Men det är inte alla medarbetare i Västerås som tycker att arbetsbelastningen är för tuff. En av dem är programledaren och reportern Mattias Rensmo. Han har inte märkt av de problem som kollegerna vittnar om.

– En del uppdrag är sånt som måste göras. And­ra jobb är bra om de hinns med, men gör man inte det får de prioriteras bort. Jag tror det hör till att det blir stressigt när det är direktsändning och händer grejer, säger han och får medhåll av en annan medarbetare som tidigare har arbetat som nyhetschef. Hen har svårt att se att det blivit så mycket stressigare i dag.

Jonna Noblin, programledare, om stressen: ”En dag grät jag bara efter att jag hade kommit hem, jag kunde inte sova. Man märker av det i privatlivet.” Foto: Tor Johnsson.

Jonna Noblin, programledare som nyligen fått fast anställning, är av annan uppfattning. Även för programledarna tillkommer det hela tiden fler arbetsuppgifter utan att något annat plockas bort, menar hon. Att sända radio är den minsta arbetsuppgiften numera, med allt annat som ska göras.

– Visst känner jag av den ökande stressen, herregud. Jag har inte varit sjukriven själv men det var nära förra året, säger hon.

Jonna Noblin berättar om tiden när pressen var som störst. Under den perioden gick en av kanalens dåvarande dagproducenter in i väggen. Hennes programledarkollega fick hoppa in på den tjänsten och Jonna Noblin fick alternera med en vikarie. Det som skulle vara en tillfällig lösning fortsatte i ett halvår.

– Även om vikarien är jätteduktig så är det inte en ordinarie medarbetare. En vikarie på Sveriges Radio har inte har samma krav på sig, de ska inte webba på samma sätt eller göra allt som vi gör. Det som vi tidigare delade på två tjänster lades på mig, plus att jag blev projektledare för Världens barn, vilket var ytterligare en grej som lades på allt annat jag gör. Då var jag väldigt nära. En dag grät jag bara efter att jag hade kommit hem, jag kunde inte sova. Man märker av det i privatlivet.

Sveriges Radio har allt svårare att hitta vikarier med rätt kompetens vilket förvärrar situationen. Det problemet känner man igen i Västerås och det gäller för hela landet. Företaget har tillsatt en arbetsgrupp som försöker hitta lösningar, något som sektionen är positiv till eftersom man ”tjatat om bemanningsproblemen i åratal”.

– Alltför ofta är redaktionerna inte bemannade i samma utsträckning som en helt vanlig radiodag kräver. Det leder till att arbetsledarna får trolla med knäna, be journalisterna att axla dubbla roller och att de tvingas prioritera hårt. Det påverkar alla på redaktionen och agendajournalistiken blir lidande, säger riksklubbens vice ordförande Marthina Stäpel.

Men Sveriges Radio-klubben tycker, tvärt emot Monica Elfström på P4 Västmanland, att det är bra att reporternätverket lagts på is.

– Vi måste bli bättre på att hitta arbetsuppgifter som kan plockas bort. Innan vi gjort det tycker jag nog att det är bra att reporternätverket. När någon har ett agendauppslag som skulle gynnas av att flera P4-kanaler jobbar ihop, så är jag övertygad om att de kontakterna kommer att tas ändå, menar Marthina Stäpel.
                                                                       KLAS GRANSTRÖM

 

Stabschefen försvarar organisationen av nya P4

Lovisa Vasell, stabschef i SRs programenhet, vill inte slå fast några samband mellan ”nya P4”, stresslarm och sjukskrivningar.

– Jag kan inte dra det till att den nya P4-organisationen orsakat arbetsmiljöproblem. Det finns det ingen allmän kunskap om, säger hon.

–Däremot upptäckte vi att sjukskrivningarna bland arbetsledarna har ökat. Det bestämde vi att vara proaktiva kring, och en partssammansatt arbetsgrupp har jobbat med det sedan i våras.

Gruppen kommer att arbeta intensivt under hösten och föreslå åtgärder. Lovisa Vasell menar att orsakerna till sjukskrivningarna varierar.

– Det är inte en specifik arbetsledarroll som är problematisk, utan flera. Det gemensamma för dem är att delar av deras uppdrag har upplevts som stressande. Men på en redaktion är brist på återhämtning problemet, på en annan svårigheten att hitta vikarier, på en tredje att uppleva sig behöva vara tillgänglig utanför arbetstid.

Så det behövs inte ett omtag av nya P4?
– Nej, inte som det ser ut nu.

Vad säger du om att upplevd stress drabbar den agendasättande journalistiken?
– Det skulle jag inte säga är en samstämmig bild. Vi ser tvärtom att P4 har tagit flera kliv framåt där.
                                                                             HANNA LUNDQUIST

 

Kanalchefen: Justerar ständigt organisationen

P4 Västmanland skiljer inte ut sig från övriga P4 när det gäller de arbetsmiljöproblem som beskrivs i reportaget, betonar kanalchefen Kent Nilsson.

Han säger sig känna igen allt som beskrivs i reportaget och är den förste att skriva under på att jobbet är tufft. Men han vill lyfta att man hela tiden ändrar i organisationen för att förbättra för medarbetarna:

– Vi utvärderar, ändrar, stökar, har det här uppe på bordet och justerar löpare. Vi har till exempel tagit fram en egen modell för att dela på dagproducentskapet, just för att vi har erfarenhet av att det är ett tufft jobb. Att dela det så att man jobbar som producent ena veckan och reporter nästa vecka ger en mer dräglig tillvaro. SR som helhet har också uppmärksammat problemet för dagproducenterna och gör mycket, säger Kent Nilsson.

– Och våra sjukskrivningar tas väl om hand. Vi anpassar scheman. Folk springer inte omkring och gråter på dagarna, menar Nilsson.

Det här med de nya arbetsuppgifterna som medarbetare vittnar om, hur stressigt blir det?
– Helger har vi alltid sänt. När det gäller kvällsbemanningen, som är ny, har vi fyra, fem personer som gör det varannan vecka och har fått en halv ny tjänst. Att bemanna kvällar är helt nödvändigt för att vi ska vara aktuella även på kvällarna.

Kent Nilsson vill också betona att Reporternätverket fortfarande finns.

– Men samarbetet mellan kanalerna måste återupptas och förnyas. Det blir våra agendachefer som kommer att få den uppgiften.

Han vill också betona att styrkan med den nya P4-organisationen är att den gamla nyhetschefsrollen – där man ”slet som en hund” – delats upp i två roller: dagproducent och agendachef, med var sitt tidsperspektiv.

– Den gamla nyhetschefen brann verkligen i två ändar, det tror jag alla kan vittna om som hade den platsen. Att dela på det här var en smart lösning, menar Kent Nilsson.

                                                                              HANNA LUNDQUIST