Lågutbildade män vill namnpublicera mest
Synen på om medier ska namnge eller inte är skiktad utifrån kön, utbildningsnivå och politisk tillhörighet. Mest positiva till namnpublicering är yngre, lågutbildade och Sverigedemokrater.
SOM-institutet vid Göteborgs universitet genomför årligen nationella frågeundersökningar i befolkningen, på en rad områden. Förra året undersöktes svenskarnas syn på namnpubliceringar. Forskarna ställde de svarande inför en rad hypotetiska publiceringar – från en politiker som kört rattfull till en person anhållen för narkotikabrott. Resultatet visar skillnader på gruppnivå.
– Medieetiken har en könsdimension där män tenderar att vara mer uthängande, den har också en klassdimension och en relativt stark politisk dimension, säger medievetarprofessorn Bengt Johansson.
Utbildningsnivån slår igenom i synen på namnpubliceringar. Personer som inte gått färdigt grundskolan är mest benägna att vilja publicera namn. 38 procent av de lägst utbildade vill till exempel namnge en person anhållen misstänkt för narkotikabrott, mot bara 13 procent av de med högskoleexamen.
– Det är den faktor som verkar slå igenom mest, den slår nästan på alla scenarier vi satt upp.
Den politiska dimensionen handlar framför allt om att Sverigedemokraternas sympatisörer skiljer ut sig som mer benägna att namnpublicera.
– SD-väljare är i de flesta fall hårdare i sin syn. Det står sig även om man kontrollerar för utbildningsnivå, kön och åldern, säger Bengt Johansson.
Ett exempel: 39 procent av SD-sympatisörerna anser att en person som anhållits misstänkt för mord ska namnges, mot bara sju procent av Centersympatisörerna och 20 procent av samtliga svarande.
I fallet med en mordåtalad sticker även M- och KD-sympatisörer ut som mer benägna att namnpublicera. Och i fallet med en företagsledare åtalad för falskdeklaration är V-sympatisörer den mest uthängningsbenägna väljargruppen (57 procent av V-väljarna vill namnge, mot 41 procent av samtliga).
Studien visar också att yngre personer är mer benägna att vilja namnpublicera än medelålders. Till exempel tycker 68 procent av 16-29-åringarna att medier bör namnge en politiker som står åtalad för falskdeklaration, mot 52 procent av 50-64-åringarna. Även den äldsta gruppen (65-85) är i regel mer benägen att vilja namnge än 30-64-åringarna.
Svenskarnas syn på namnpublicering har förändrats förvånansvärt lite på 20 år, konstaterar Bengt Johansson; siffrorna från 1999 skiljer sig inte mycket från 2019 års siffror.
– Det nya är just den politiska dimensionen vi kan se, som också slår igenom i till exempel förtroendesiffror. Polariseringen var ett randfenomen tidigare, men har vuxit, även om Sverige fortfarande inte har en stark polarisering.
