Kulturministern utfrågad på kongressen

Kulturministern tryckte hårt på sin bakgrund som journalist, och sina många år som frilans. Hon gick också igenom de beslut på medieområdet som tagits under hennes tid och de utredningar som tillsatts. Hon försvarade utredningarna redan i förväg med argumentet att det krävs eftertanke och kunskap när man ska fatta långsiktiga beslut.

En stor del av talet ägnade hon åt public service som hon sade sig vara en stark försvarare av. Men hon tyckte inte att det var konstigt att det krävdes förändringar eftersom mediesituationen också snabbt förändrades. Den 2-procentiga årliga höjning, som av TV-ledningen angetts som skäl till att man måste skära ner, menade inte hon var orimlig, eftersom den statliga sektorn som helhet bara fått 0,8 procent i höjningar i genomsnitt.

Presstödet blev också föremål för både tal och diskussion. Lena Adelsohn Liljeroth hävdade att den lösning med ett sänkt storstadsstöd som regeringen lagt förslag om, är den enda framkomliga lösningen. Ett oförändrat stöd hade riskerat att EU-kommissionen underkänt hela systemet vilket skulle ha drabbat många fler tidningar.

Kongressen lämnade över ett uttalande där man krävde att regeringen drar tillbaka sitt nuvarande förslag till försämringar i presstödet.

"Vi kräver att stödet förstärks och att reglerna för presstödet reformeras med ett uttalat mål att öka mångfalden inom svenska medier" heter det i uttalandet.

Kulturministern meddelade att det nya förslaget faktiskt innebär en 10-procentig höjning av det totala stödet, och att det skulle kunna bidra till att fådagarstidningar kunde öka sin utgivning och upplaga.

Något stort problem med mediemonopol såg hon inte, utan menade att de nya stora ägarna snarare balanserade Bonniers och Schibsted. Visst kunde lokala monopol i Skåne och Västsverige vara olyckliga, och hon var på Agneta Lindblom Hulthéns fråga förvånad över att inte Konkurrensverket granskade frågan.

Hon ansåg också att yttrandefriheten och mångfalden är större än någonsin. Något skäl till att gå in med lagstiftning såg hon inte.

Förbundsordföranden ställde även frågan om regeringens syn på arbetsgivarregeln, dvs arbetsgivarnas krav på att få ta över upphovsrätten från de anställda.

Kulturministern hade inget svar, och verkade inte ha hört begreppet arbetsgivarregeln tidigare.

Men hon menade att frågan om arbetsgivarens rätt till upphovsrätten är en förhandlingsfråga för arbetsmarknaden, inte för kulturministeriet. Inte heller sade hon sig vara insatt i den grundlagsutredning om tryckfriheten som utredaren Göran Lambertz (JK) just fått direktiven till.

Slutligen fick hon erkänna att hon aldrig varit med i Journalistförbundet.