Journaliststrejk i Tyskland
I dag, torsdag, strejkas det på 70 olika tidningsredaktioner över hela Tyskland, från lokaltidningar upp till några utgåvor av stora Bildzeitung.
I dag, torsdag, strejkas det på 70 olika tidningsredaktioner över hela Tyskland, från lokaltidningar upp till några utgåvor av stora Bildzeitung.
Senast det var storstrejk var det 1990, då gällde strejken villkoren för utbildning och vanns av journalisterna.
Nu gäller det bland annat ökad arbetstid och sämre förmåner – och enigheten om strejken är stor. i går röstade 95 procent av alla röstberättigade medlemmar röstat för strejk. Detta i båda de förbund i Tyskland som organiserar tidningsjournalister, ver.di och djv.
– Vi tillbakavisar arbetsgivarnas felaktiga uppgifter om att vi inte visat förhandlingsberedskap. De hävdar att vi inte velat kompromissa sedan 13 januari. Sanningen är den, att de har presenterat oss ett paketanbud, och antingen skulle vi ta det i sin helhet, eller förkasta det, något alternativ har inte erbjudits, hävdade Hubert Engeroff, ordförande för DJV.
Arbetsgivarpaketet från Bundueserverband Deutschen Zeituingsverleger BDZV är omfattande. Det innebär en ökning av arbetstiden från 36,5 till 40 timmar i veckan. Minskat antal semesterdagar, minskad semesterersättning och även minskade löneförmåner för de som varit anställda längst – en speciell tysk företeelse. Samt försämringar i andra framförhandlade sociala förmåner.
-Vi strejkar utan tidsbegränsning. Men det finns mycket som tyder på att arbetsgivararna relativt snart återvänder till förhandlingsbordet, menar Engeroff.
-Vi har förberett att inte enbart ta ut journalister utan är beredda till sympatistrejker i alla delar av tidningsföretagen, påpekar Frank Werneke från Ver.di
Ver.di är Europas största enskilda fackförbund med mycket välfyllda strejkkassor. De organiserar hälften av de tyska journalisterna. DJV organiserar den andra hälften. Den tyska organiseringsgraden bland journalister ligger mellan 60 och 70 procent.
– Vi vill understryka att vår enighet är beprövad och gäller nu i löneförhandlingen – annars konkurrerar vi som vanligt, underströk Werneke.
Sammanhållningen kommer vara nödvändig. I hela före detta Östtyskland strejkar inte en enda journalist, eftersom det inte finns ett enda tidningsföretag som är med i arbetsgivareföreningen och inte något kollektivavtal utan endast så kallade Haustarife-avtal som täcker ett enda företag.
– När nu många förlag talar om att försöka få “Haustarife” så är jag inte säker på att de vet vad de ger sig in på. Det är ju inte bara lönerna som ska bestämmas, utan ett hundratal andra framförhandlade överenskommelser som ska regleras och fastställas – allt detta för varje enskilt företag, det är inte helt lätt. Jag tror att de som nu funderar i sådana banor snart kommer inse, att övergripande kollektivavtal är något som inte enbart är en fördel för arbetstagarna utan även har konkurrensfördelar, när man verkligen räknar på vad förhandlingarna annars kan kosta, säger Werneke.
Den tyska annonskonjunkturen har precis som den svenska, varit katastrofal. Det har dock slagit olika i branschen och fortfarande finns det mycket vinstbringande tyska tidningar.
– Vi har färdiga tidsbegränsade öppningsklausuler i kollektivavtalet, för de företag vars existens kan vara hotad. Men ännu har inget företag angivit de vill ta denna flexibiliteten i anspråk. Det är ett av de många tecken på att det inte handlar om någon nödvändighet för arbetsgivarsidan ur annonskonjunkturen, utan att man nu med den som förevändning, försöker få igenom försämringar som man inte fått igenom förut, menar Werneke.
Initierade bedömare tror på en kort strejk. Inte minst för att det tyska IFOs konjunkturbarometer pekar på uppåt för nionde månaden i rad. Konjunkturen är på väg upp, kännbart, även i annonsbranschen och inget företag har råd att missa detta.
