Journalister jagas på gatan i Belarus
Frilansjournalisten Ilya Kuzniatsou om den tilltagande repressionen i Belarus: ”Varje dag tror man att man nått ett nytt lågvattenmärke.”
Protesterna i Belarus efter valet den 9 augusti fortsätter, samtidigt som president Aleksandr Lukasjenkos metoder för att tysta fria medier blir allt mer desperata.
Frilansjournalisten Ilya Kuzniatsou är övertygad om att Lukasjenko kommer att tvingas avgå.
– Det som sker nu är historiskt. Det är en revolution, och folket kommer att segra. Vi har tiden på vår sida, säger Ilya Kuzniatsou i en zoomintervju från bostaden i Minsk.
Ilya Kuzniatsou har arbetat för bland annat SVT och BBC. I augusti förlorade han den ackreditering som krävs för att verka som journalist i Belarus, men han har ändå kunnat jobba för tyska ARD, officiellt som chaufför och översättare.
Regimen har successivt trappat upp attackerna mot fria medier. Oberoende redaktioner som blockerats på nätet använder sociala medier för att sprida nyheter, framför allt via Telegramkanaler med miljontals följare. Den senaste tiden har polisen också bytt taktik när det gäller de fysiska angreppen mot journalister.
– I början av protesterna grep och misshandlade polisen journalister i anslutning till demonstrationerna. Det har i stort sett upphört. I stället jagas journalister på gatan, i butiker, på hotell och i sina hem, berättar Ilya Kuzniatsou.
Förra veckan greps exempelvis fotograferna Uladz Hrydzin och Alyaksandr Vasyukovich på en bar i Minsk och dömdes till elva dagars fängelse.
– Varje dag tror man att man nått ett nytt lågvattenmärke. Man tror inte att det kan bli värre. Sen blir det värre. Det som är mest oroväckande nu är att det är fler militärer ute på gatorna, säger Ilya Kuzniatsou.
Vad kan omvärlden göra för att stödja journalister i Belarus?
– Det finns en enorm solidaritet mellan människor nu. Journalister som förlorat sin ackreditering får hjälp av BAJ [det belarusiska journalistförbundet reds anm], av kollegor, grannar – och av fullständiga främlingar. Många journalister är förstås rädda, men samtidigt fast beslutsamma att fortsätta arbeta. Det största problemet är att polisen beslagtar kameror och datorer, och att det kanvara svårt att få tag på ny utrustning. Där skulle det behövas stöd.
Svenska Journalistförbundet driver via Internationella Journalistfederationen och Union to Union ett projekt för att stärka journalistfacket och den fria journalistiken i Belarus.
Frilans Syd har haft utbytesprojekt med frilansjournalister i Belarus. Åsa Ohlsson var projektledare, och tycker att situationen i Belarus har varit alldeles för dåligt uppmärksammad.
– Det är bra att svenska medier bevakar protesterna nu, men Lukasjenko har haft makten sedan 1994. Situationen för journalister i Belarus har varit oerhört svår i 26 år, och svenska företag har investerat i landet och därmed faciliterat förtrycket. Det borde ha uppmärksammats för länge sedan, säger Åsa Ohlsson.
