Jan Helin: ”Oberoendet mer utsatt än någonsin”
Han ångrar inte de offentliga striderna med Josefsson och Hedenmo. Och det kan klia i fingrarna vid stora nyhetslägen. Det berättar Jan Helin i Journalistens intervju om första året på SVT.
I ett drygt år, effektiv tid, har Jan Helin hunnit vara SVTs programdirektör för nyheter, samhälle och sport. Han har det bra, säger han. Men först nu börjar han känna att han har koll på det stora och på flera sätt komplexa bolaget.
– Jag förstod i teorin vad en beställarorganisation är, men vad är min roll i en sådan?
Jobbet innebär ett ytterligare kliv bort från redaktionsgolvet, jämfört med hans tidigare roll som publisher på Aftonbladet. Kvällen före intervjun har vi bevittnat hur Helin fått nyhetspuls av Hasse Alfredsons bortgång och i telefon med sin programchef diskuterat extrasändning.
– Ja, det kan klia i fingrarna på mig i breaking news-lägen, möjligen lite mer än vad som behövs. Samtidigt känns det ibland skönt att inte alltid vara tillgänglig på det sätt en utgivare är. Man kan sakna hetluften, men har man gjort det i ett decennium kanske man måste säga till sig själv att det också finns andra sätt att leva. Thomas Mattsson [Expressens chefredaktör. Reds anm.] kommer inte att förstå vad jag pratar om.
Du syns mindre utåt. Har hotbilden mot dig minskat?
– Nej, det är tyvärr samma.
Det går dock inte att anklaga Jan Helin för att ha hållit en låg profil i sin nya roll. Färsk på jobbet stod han förra hösten och munhöggs med sin egen grävprofil Janne Josefsson, direkt i Aktuellt. I våras debatterade han invandringsrapportering och mediemisstro, och fick tunga SVT-profilen Anna Hedenmo mot sig i kulturspalterna. Extern luftning av interna konflikter hände aldrig på Aftonbladet.
– Nej, men jag ser inte det enbart som strider utan som en naturlig del av en publicistisk diskussion. Jag tycker det är friskt och bra att man kan debattera publicistiska spörsmål utåt. SVT har tidigare haft en mer sluten bild utåt; det bidrar jag gärna till att öppna upp.
Lärde du dig något av Nya tider-debaclet?
– Jag kunde ha varit försiktigare i andra läget. Först hade vi ju en diskussion om själva fenomenet med falsk balans och vad som var problematiskt med Aktuelltpubliceringen [där Nya Tiders chefredaktör medverkade]. Men sedan uppstod missförståndet med det jag hade skrivit. Vi borde ha pratat om det innan, publiken var kanske inte så intresserad av våra interna missförstånd.
– Å andra sidan, om du aldrig som publicist eller journalist vågar göra misstag blir du ointressant. En fläckfri publicist är en konstig och osund idé. Vi har ett yrke som är extremt viktigt och som blivit mer transparent, det är det positiva med medieutvecklingen. Vi ifrågasätts på en massa skäl som är osakliga och det finns en journalistbashing – men vårt svar på det kan inte vara att vi är livrädda för att diskutera saker eller visa oss med olika uppfattningar i offentligheten.
Misstron mot medierna och rapporteringen om invandring är en viktig fråga för dig?
– Jätteviktig. Vårens debatt var bra och byggde på en ny rapport som väckte en viktig diskussion. Men innan man accepterar premissen, att svenska medier generellt har underrapporterat om invandring eller rapporterat positivt om invandring, måste man se att forskningen säger tämligen entydigt tvärtom. Det måste betyda någonting.
Filterbubblor och algoritmernas förstärkning av ett redan hårt polariserat debattlandskap är en annan fråga Jan Helin ofta lyfter. Hans slutsats är att SVT måste värna sin värdegrund, sin saklighet och sitt oberoende ännu mer. Samtidigt måste SVT nå den svårflirtade gruppen yngre; Rapports genomsnittstittare är i dag 64 år.
Hur ska ni lyckas med det?
– Vår utveckling av nyheter online har som uttalat mål att också nå yngre. Nästa steg är att få in mer video och en ny typ av tilltal i vår nyhetstjänst. Konkret handlar det om korta, informativa nyhetsvideor, typ explainers. Vi startade Morgonstudion för att bygga ett starkare nyhetsdygn, inte för att nå en yngre publik. Nyhetspubliken har dock aldrig förenats av ålder utan av samhällsintresse.
På Aftonbladet drog Jan Helin stundtals till storms mot public services närvaro i sociala medier. Nu får han själv TU-kritik för hur SVT använder Facebook.
– Jag inser underhållningsvärdet i det. Men jag vidhåller att det inte är okomplicerat med public services närvaro på de här plattformarna. Men det är heller inte självklart att vi inte ska vara där.
SVT ska finnas på sociala medier, men bara för att locka publiken tillbaka till de egna plattformarna, menar Helin.
– Att i dag hissa vit flagg för de sociala medierna och säga att vi måste lägga vårt innehåll på Youtube och Facebook för där finns de unga, är för mig att ge upp sig själv till ett marknadstänkande. Publicister har alltid haft kraften att vara intressanta nog för att dra publiken till sig, det har varit själva grunden för affärsidén.
Men ni har inte varit tillräckligt spännande hittills för de unga?
– Uppenbarligen inte. Då måste man jobba på det i stället för att springa ut med sitt innehåll dit publiken är.
Han oroas för det han ser som själva ursprungsvärdet för public service: oberoendet. Det utmanas både av TV-licensens uttåg och nya politiska strömningar.
– Vi har en framväxande typ av politik med en i grunden annan syn på medier och som till och med lever på en retorik om den synen. Oberoendet har aldrig varit så svårt som nu att ta för givet.
När har du roligast på jobbet?
– När vi lagt upp en riktning, skrivit en brief om vad vi vill skildra, och sen kommer pitcharna in från en massa kreatörer, det är jäkligt skoj att se hur en strategisk idé får kött och blod och liv i ett berättande. Och jävligt svårt, för många är så bra och jag går igång och vill alltid göra allt.
FAKTA
Tre utmaningar för Jan Helin:
1. Licensen försvinner – samtidigt som tittandet bland unga sjunker.
2. TU-kritiken mot public services närvaro i sociala medier.
3. Den nya konkurrensen om tiden i TV-soffan. Youtube från ett håll, Netflix från det andra.
