”Jag ville göra mig sårbar”
Journalisten Charlotta Buxtons skildring av Storbritanniens mentala sammanbrott i boken Landet som äter sig självt – Att leva med Brexit är personlig och självutlämnande. Syftet har varit att bryta polariseringen, säger hon.
Landet som äter sig självt är en på många sätt annorlunda reportagebok 
eftersom författaren Charlotta Buxton har placerat sig själv i centrum; den är transparent, personligt och reflekterande. Men också för att boken är upplagd som en neurosprocess; kapitlen löper från kris och ångest via skuld, depression och till slut acceptans. Patienten, Storbritannien, står kanske nu till slut inför ett tillfrisknande.
– Jag är intresserad av psykologi och jag har tänkt mycket på hur vi påverkas av dramatiska nyhetshändelser, till exempel under terrorattackerna här i Storbritannien 2017. Brexit blev som ett nationellt nervöst sammanbrott. Jag valde att skriva boken på det här sättet för att jag vill att läsaren ska förstå hur svår processen har varit för britterna, och inte bara för de som röstade för att stanna i EU. Brexitprocessen har påverkat britternas mentala hälsa negativt, säger Charlotta Buxton.
EU-medlemskapet var ingen stor politisk fråga för det brittiska folket 2015. Brexit förändrade inte bara det, utan också känslan av samhörighet. Britterna skrek åt varandra i stället för att prata med varandra och polariseringen växte.
– Hur hamnade vi här? Den frågan ställer sig många britter idag. De har sett hur världen har skrattat åt dem och de känner en oro över hur de kommer att bli bemötta när de reser utomlands.
Det var för att bryta polariseringen som Charlotta Buxton valde att anlägga en personlig ton i boken, och skildra delar av sitt eget liv.
– Det viktigaste jag vill förmedla med boken är att vi måste börja se en människa i stället för en åsikt när vi diskuterar. Jag har sett hur mina artiklar ibland feltolkas därför att läsaren har en förutfattad mening som han inte kommer runt. Vi behöver se djupare, inte döma varandra för hastigt, inte ägna oss åt att formulera oneliners på Twitter. För att komma bort från det här måste vi lyssna på varandra, och vi lyssnar bättre till en person som vi har en personlig relation till. Därför blev det naturligt för mig att skildra Brexit genom personliga berättelser. Jag ville blotta mig själv som människa, framställa mig med alla mina skavanker. Jag ville göra mig sårbar.
Charlotta Buxton, som idag är korrespondent för Svenska Dagbladet och Hufvudstadsbladet beskriver boken som kulmen på sitt journalistiska arbete i Storbritannien där hon bott och verkat i tio år.
Vad var svårast med att skriva boken?
– Att bli nöjd med det jag skrev. Att våga blotta det personliga och samtidigt vara relevant, lättläst och intressant, det var en utmaning.
