Gå direkt till textinnehållet

”Jag har själv blivit lurad när jag nätdejtat”

Nästa vecka debuterar journalisten Ann Edliden med underhållningsromanen Någon annans tidsfördriv. Grundstoryn bygger på en händelse som hon själv varit med om.

Som författare kan man inte försörja sig, sade mamma när Ann Edliden som barn berättade om sitt drömyrke. Det var bättre att hon blev journalist.

Så Ann Edliden gick samhällsprogrammet med inriktning media på gymnasiet och fortsatte studera journalistik på JMG i Göteborg. Efter att ha jobbat på Sveriges Radio, Sveriges Television, Aftonbladet och Expressen är hon sedan 2018 reporter på TT Nyhetsbyrån i Stockholm.

Men drömmen om den där romanen levde vidare, och eftersom Ann Edliden jobbade skift på TT och pandemin begränsade hennes sociala kontakter hade hon tid över att ta tag i författardrömmen. På omkring ett halvår var boken klar.

– Jag skrev ner några idéer i mobilen ibland, men inget var tillräckligt bra att bygga vidare på, berättar hon. Sedan kom jag på att grundhistorien skulle handla om en tjej som blir lurad av en kille som hon får kontakt med via en dejtingapp.

Det tar ett tag för huvudpersonen Doris att fatta att hon blivit blåst och att den kille som hon börjat kära ner sig i inte existerar. Men då börjar hon ruva på gruvlig hämnd – han ska avslöjas. Så hon startar ett kvinnligt hämndkollektiv på sociala medier.

Eftersom Ann Edliden är fascinerad av realityserier och gärna bevakar dem för TTs räkning, fick Doris bli pressansvarig för dokusåpan Château Amore, där deltagarna gör nästan vad som helst för att få sina stunder i rampljuset.

– Den är lite som Paradise Hotel. Förr skulle jag gärna ha jobbat med någon realityproduktion, men nu när jag läst om de usla arbetsvillkoren så känns det inte så lockande längre, säger Ann Edliden.

Under skrivprojektet lät hon en kontakt som var pressansvarig för en såpaproduktion läsa delar av manuset och berätta vad som funkade och inte.

– Även om jag bevakat realityvärlden har jag inte haft koll på vad som sker bakom kulisserna. Efter ett tag tyckte jag att det var roligare att skriva om Doris och hennes jobb än om grundstoryn. Det kändes inte så nytt och spännande för mig längre, eftersom jag själv blivit lurad när jag nätdejtat.

Att jobba med bokmanuset skiljde sig mycket från att jobba med TT-texter, säger Ann Edliden.

– På TT är det noga med språket och vi är bundna av språkregler som vi måste följa. När jag skrev romanen kunde jag släppa på reglerna och själv bestämma hur jag ville skriva. Men jag har ändå haft nytta av tiden på TT. Jag är van vid att jobba snabbt, och på förlaget Polaris tyckte de att jag lämnat ett väldigt rent manus med få korrekturfel.

Hon är lite kluven till att boken är klar.

– Det är förstås roligt om folk vill läsa den, men så kommer de att ha synpunkter på den också.

Fler avsnitt
Fler videos