”Intervjupersonerna slutade svara”
I över fyra år följde Fanny Härgestam en skara Le Pen-väljare i franska Champagne. Vägen till färdig bok har varit kantad av tvivel.
Idén till reportageboken En by i Champagne föddes 2016, i ett ögonblicks ingivelse. Frilansjournalisten Fanny Härgestam, då bosatt i Paris, insåg att Nationella frontens ledare Marine Le Pen varje år startade sitt politiska år i samma lilla by i regionen Champagne-Ardenne. Byn Brachay och dess 64 invånare var för Le Pen en symbol för ”det glömda Frankrike”. Hundratals journalister besökte årligen byn i hennes fotspår.
Fanny Härgestam följde med en fullpackad pressbuss till byn – och dröjde sig kvar. Hon knöt kontakter bland Front national-sympatisörerna, började följa deras vardag. Återvände gång på gång, även när borgmästarparet som var hennes huvudpersoner slutat svara i telefon.
– Det var bitvis väldigt frustrerande, jag hade stora frågetecken kring hur jag skulle fortsätta. Men ambitionen var att slutföra den här berättelsen om Frankrike idag, säger hon.
Självklart får intervjupersoner dra sig ur ett så här omfattande projekt, menar Fanny Härgestam.
– Det var jag rädd för, eftersom det finns ett starkt motstånd mot journalister i de här kretsarna – man är evinnerligt less på de hundratals journalister som gör ett nedslag varje år. Jag var snarare förvånad över att jag fick deras förtroende i början.
Till sist drog de sig inte ur, utan pausade bara kontakten. Fanny Härgestam försökte hitta en balans mellan att framhärda och respektera deras integritet.
– Jag stod ju inte och knackade på deras dörr, utan gjorde uppehåll på flera månader.
Ambitionen när hon följde Le Pen-väljarna var att de skulle vara så ärliga och öppna som möjligt.
– Jag ville inte ha en debattsituation mellan oss. Och som i alla skildringar av människor har jag försökt göra det detaljrikt och personligt.
En by i Champagne fördjupar sig också i partiet Nationell samling (namnet Nationella fronten övergavs 2018), med dess fascistiska rötter och inte minst släktsagan Le Pen, full av knivhugg i ryggen och dramatiska turer.
Fanny Härgestam förstår bättre Le Pens väljarbas idag.
– Det är en väldigt disparat skara, men det har blivit tydligt för mig att många inte är särskilt inbitna. Man röstar på Marine Le Pen i brist på annat, man är uppgiven, besviken på både vänstern och högern. Och de större idealen om allas lika rättigheter och tolerans, åker ut genom fönstret när man når något slags botten i sitt eget liv.
