”Intervjun med Dawit återstår att göra”
Martin Schibbyes arbete med boken Jakten på Dawit har gett honom en tydligare – och imponerad – bild av Dawit Isaak som publicist. Och större hopp om hur Isaak klarat de 18 åren i fängelse.
Idag landar Martin Schibbyes bok om Dawit Isaak i landets bokhandlar. Idén till den föddes ur en frustration över känslan att Dawit Isaak tycks ha blivit ett slags symbol, ett räkneverk som tickar, någon vi pratar om varje år på Pressfrihetens dag.
– Men vem är han som människa, vem var han som barn, vad drevs han av som publicist? Det fanns många sådana frågor som jag inte hittade svar på. Jag kände också att det ofta saknas kunskap om Eritrea och dess våldsamma historia när man pratar om Dawit Isaak. Men att det är en pusselbit som behövs, säger Martin Schibbye.
Han har gjort en lång rad intervjuer i sin jakt på en bättre bild av Dawit Isaak. En helt central intervju blev med medfången Mohammad Allaymody som delat cell med Dawit i många år.
– Jag fick ett mer betryggande svar på min fråga ”kan man klara 18 år i eritreanskt fängelse?”. Jag fick inblick i vardagen i cellen, hur Dawit hanterade fångenskapen, vilken typ av cigaretter han rökte, att han satt och översatte texter från svenska till tigrinja. Den typen av detaljer från Dawits vardag i cellen var lite mindblowing, och ger en bild av en människa som håller igång intellektet och fixar fångenskapen.
Han tycker sig också ha fått en bättre bild av Dawit Isaak som publicist, och berättar om en modig journalist med en mogen publicistisk hållning, som flyttade tillbaka till Eritrea 2001 trots oroligheterna – för att han såg att det behövdes en fri journalistik i landet.
I boken berättar också UD för första gången om sin strategi för att få Dawit Isaak fri: kontaktsökande snarare än konfliktinriktad. De berättar öppet om hur Sverige agerat i säkerhetsrådet för att försöka lösa gränskonflikten med Etiopien och få FN-sanktionerna hävda. Martin Schibbye hoppas att det kan bidra till att vi kan komma vidare från debatten om tyst diplomati eller inte, och få en diskussion på en högre nivå.
Vilken betydelse har din tid i etiopiskt fängelse haft för beslutet att skriva boken?
– Det har säkert bidragit. Jag vet ju att den stora skräcken är att man ska bli bortglömd.
– Det har varit frustrerande när människor talat om Dawit med frågan om hans ens är vid liv. Den frågan hoppas jag slå bort nu. Jag är hoppfull, även om hoppet också är en metod. Journalistik är en process och intervjun med honom återstår att göra.
