”Ingen ville ha oss där”
I sin tredje reportagebok riktar Johan Persson och Anna Roxvall ljuset mot vad EUs migrationspolitik i Afrika kostar i form av mänskligt lidande. ”Det har saknats underlag i migrationsdebatten”, säger Anna Roxvall.
År 2017 startade frilansteamet Anna Roxvall och Johan Persson Myteri förlag, där de nu ger ut tredje delen i en serie där Roxvall skriver och Persson fotograferar. Reportageboken Till varje pris vill visa vad som finns bakom de kraftigt minskade migrationsströmmarna till EU sedan ”flyktingkrisen” 2015.
– Det är ju inte så att människor har slutat försöka ta sig till Europa, utan den här nästan 90-procentiga minskningen handlar om en väldigt uttänkt, förd politik från EUs sida, säger Johan Persson.
EUs avtal med Turkiet för att hindra migranter från att ta sig till Europa är välbevakat och omdebatterat. Mindre känt är EUs samarbete med afrikanska auktoritära eller illa fungerande stater som Libyen, Sudan och Niger, som ligger längs migrationsrutterna från Afrika.
De följer bland annat migranten Lam. På färden mot Europa grips han av libysk kustbevakning, förs tillbaka till ett hemligt fängelse på flygplatsen i Tripoli, där han tvingas till vad som i praktiken är slavarbete åt libyska staten.
– Detta har gjorts med hjälp av ett EU-flyg som har observerat hans position – vi har lokaliserat det flyget – och som rapporterat det till Libyen, säger Anna Roxvall.
– Vi kan belägga hur en stat som samarbetar med EU griper människor och systematiskt för dem till slavarbete eller tvångsrekryterar dem till ett pågående inbördeskrig. Och medan Lam och andra står där och bygger landar EU-ledare på samma flygplats för att diskutera mer migrationsavtal med Libyen, säger Johan Persson.
Är boken ett inlägg i debatten om EUs migrationspolitik?
– Nej, men den är ett underlag för den som vill debattera frågan. Som journalister tittar vi på konsekvenserna av den förda politiken. Sen får folk gärna dra slutsatsen att de tycker att det är värt det, men vi vill illustrera vad det kostar att föra den här politiken, säger Anna Roxvall.
Under arbetet har de gjort flera resor till Niger och till Libyen, men också till Sudan, en lång resa på Medelhavet och en kort till Bryssel för att intervjua den svenska migrationskommissionären Ylva Johansson. ”Hela jävla coronaskiten”, som Johan Persson sammanfattar det, gjorde det redan utmanande projektet än mer komplicerat.
– Det har varit fruktansvärt tungrott. Både när det gäller byråkratin och säkerhetsläget på marken i de länder vi varit i, säger Johan Persson.
– Vi har inte heller varit på ett enda ställe där de velat ha oss. De som vi velat ställa ansvarsfrågor till har inte varit extremt sugna på att prata. Men vi fick gott om tid med Ylva Johansson, säger Anna Roxvall.
