”Historien lät som en modernare Mad Men”
De kvinnliga journalisterna på Kvällsbladet är i minoritet, cheferna är män och manliga reportrar sitter gärna på krogen på arbetstid. Annika Danielson och Gunilla Boëthius skildrar livet på en kvällstidning på 1970-talet i romanen "Upproret i Klara".
De två författarna jobbade båda på Aftonbladet på 1970-talet, då de kvinnliga journalisterna gjorde uppror mot sexism, osund alkoholkultur och hur jobben fördelades på tidningen. I ett dokument, som lades på alla mäns skrivbord, hade de skrivit ner hur de behandlades. 1979 kom Dokumentet – och vad hände sen? som bok.
– Kulturen påverkade både arbetsmiljön och innehållet i Aftonbladet. Bara en fjärdedel av journalisterna var kvinnor och cheferna var män, berättar Annika Danielson när vi ses för att prata om den nya boken.
När Annika Danielson och Gunilla Boëthius jobbat med romanen har de utgått från sina erfarenheter från Aftonbladet.
– Men det är ingen nyckelroman. Den har verklighetsbakgrund men vi har tagit ut svängarna för att skapa dramatik och hitta en sammanhållen berättelse.
För fem år sedan började kvinnorna som skrev Dokumentet att träffas regelbundet på promenader. Anekdoterna flödade.
– Jag berättade för en bekant om hur det var på Aftonbladet. Hon tyckte att historien lät som en modernare Mad Men.
Då väcktes tanken hos Annika och Gunilla att skriva ett synopsis till en tv-serie.
– Vi hade material till åtta avsnitt då vi kontaktade ett produktionsbolag. Men man ska ha bra timing för att få napp och det hade inte vi.
– Jag tyckte att vi skulle använda materialet till en bok i stället. ”Då får jag bli din dramaturg”, sade Gunilla som inte var så skrivsugen.
Annika Danielson tillbringade mycket tid på Kungliga biblioteket för att hitta tillbaka till tidsandan. När hon skrivit ett kapitel möttes hon och Gunilla för att jobba vidare med texten.
Romanen handlar om Sofia som börjar som ensam kvinnlig reporter på Kvällsbladets morgonskift. Hon häpnar över vilka jobb hon tilldelas och hur hennes manliga arbetskamrater beter sig. Det går att känna igen en del från Dokumentet.
– Det var mycket som inte var bra på Aftonbladet under de här åren. Många kvinnor hängde med i jargongen för att stå ut. Samtidigt fanns det också ett kamratskap. Det var inte så illa som på Metoo-nivå.
Annika Danielson säger att Anette Kullenberg var den drivande, som pushade på kvinnorna att berätta. Att de vågade berodde mycket på att det var lätt att hitta nytt jobb.
– Med Dokumentet var vi med och skrev press- och kvinnohistoria.
Fotnot: Upproret i Klara ges ut av Lind & Co.
