Han går på djupet om fallet Dawit

Mångårige SR-medarbetaren Åke Pettersson är en av de journalister som längst och mest ingående har följt fallet Dawit Isaak, det började redan under hans tid med det mediegranskande radioprogrammet Vår grundade mening.

För den här dokumentären som har fått namnet Dawit Isaak – 20 år av fångenskap gick han tillbaka djupt inne i arkiven.

– Jag har sökt upp gamla radioprogram från 2003 och framåt där Dawit har nämnts, vi har hållit på med det här länge och jag fick reda på att det hänt genom en gammal vän som heter Åke Wredén. Sen var ju ni på Journalisten tidiga med att skriva om det, säger Åke Petterson.

Annons

Dokumentären börjar med att Åke Pettersson berättar hur det går till när två män kommer till familjen och för bort Dawit, året är 2001.

Sen tog det väldigt länge innan bortförandet av den svenska medborgaren uppmärksammades i svenska medier, de allra första som uppmärksammade fallet var Tidningen Journalisten.

Den första Dawit-artikel som finns att hitta på Journalisten.se är gjord av tidningens dåvarande reporter Håkan Lindqvist, som den 29 april 2002 rapporterade att den svensk-eritreanske journalisten fängslats.  

Den 7 mars 2003 uppmärksammades Vår grundade mening om fallet, det alltså av den tidigare ledarskribenten på Nerikes Allehanda, Åke Wredén.

I dokumentären konstaterar Wredén att eftersom Journalisten publicerat en artikel är det märkligt att så få tog upp fallet.

– En väldigt stor del av den svenska journalistkåren måste ju ha läst om den här personen. Ändå händer ingenting, menar Åke Wredén i dokumentären.

Även Åke Pettersson konstaterar att mediernas bevakning av Dawit Isaaks bortförande och fängslande till en början var ”bedrövligt”.

– Det dröjde ända till 2009 eller 2010 när alla började skriva. Det berättar Dawits bror Esayas som också i programmet beskriver hur han exempelvis brukade ringa Publicistklubben utan att få något svar. Han har ännu inte fått något svar säger han. Sen var det också de lokala tidningarna som inte heller tyckte det var så mycket att skriva om, säger Pettersson till Journalisten.

En sak han lärt sig av att gå igenom det här omfattande materialet igen är hur speciellt det är att Eritreas president Esaias Afewerki kan hålla ett land i ett järngrepp på det sättet som i alla dessa år.

– Han rensar ut de han inte gillar och det har han gjort hela tiden, långt innan 2001. Redan på 90-talet var det nära statskupp men han gjorde som han brukar och arresterade alla som var initiativtagare till kuppen.

Du har grävt djupt i arkiven. Hur lång tid tog det?

– Det tog lång tid att lyssna igenom, och leta upp de här programmen där vi har nämnt honom genom åren, säg att jag jobbat med det en månad från och till. Det normala är ju att man går ut och gör en intervju och sen har man med sig materialet hem.

Lever han? Vad tror du?

– FN-rapporten som kom nyligen säger ju att man har säkra källor på att han levde i september 2020, och man får utgå från att han gör det. De brukar faktiskt tala om när någon har dött och det har man inte gjort i Dawits fall.

Vad kan vi lära oss av fallet Dawit Isaak?

– Jag tror inte så mycket på den tysta diplomatin som har förekommit länge, man måste nog ta hårdare tag. Men om man vänder på det, så skiter presidenten i omvärlden. Han är en skicklig maktspelare som kan hålla sig kvar på sin position med hjälp av många vänner, inte minst i arabvärlden. Kjetil Tronvoll, forskare i freds- och konfilkthantering, menar också att presidenten måste bort om något ska hända. Det sa han redan för sju, åtta år sedan.