Häger: ”Det finaste uppdrag man kan få”

– Jag har förstått att det krävs mycket arbete. Min företrädare Stina Dabrowski har gjort ett imponerande jobb de senaste åren.

Du är frilans och ordföranden för Publicistklubben får inget betalt för uppdraget.
– Det är helt ideellt. Den är min ideella insats för den goda saken. Jag var tidigare ordförande för Grävande journalister. Det var samma sak där. Man gör sin värnplikt för yrket.

Har du funderat på vad du kan tillföra som ordförande?
– Stina har lyft intresset för föreningen med debatter som väckt uppmärksamhet och arbetat för att få yngre att bli medlemmar. Det blir att fortsätta på den väg hon stakat ut. Sedan finns det mycket annat som Publicistklubben gör som inte är lika synligt som debatterna. Vi är en del av det pressetiska systemet som är under förändring, om det ska bli ett medieetiskt system snarare än ett pressetiskt. Sedan finns frågan om yttrandefrihet, villkoren för frilansar när de reser i konfliktområden, hur journalister ska hantera hot och trakasserier.

Du jobbar som programledare för Plånboken i P1. Men vi har inte hört din röst på ett tag. Vad har du gjort?
– Jag är tjänstledig för att skriva en bok om Carl Bildt. Sedan några månader tillbaka håller jag på att uppdatera en bok i journalistik som jag skrev för fem år sedan. Förlaget ville att jag ska uppdatera med vad som hänt de senaste fem åren inom medievärlden. Det är som att skriva om halva boken eftersom det har hänt så mycket. En intressant reflektion är att de förutsägelser som många trodde skulle ske inte har inträffat. Domedagen är inte här för den svenska journalistiken som många trodde. Den mår förhållandevis bra, även om upplagorna för dagspressen minskar.

– Journalistik är något som folk vill ha och som står sig stark. Kvalitetsjournalistik går bra, upplagorna för Fokus och Filter har ökat och det är ingen kris för TV och radio. Det är dagstidningarna som har problem med upplagan.