Frida Sundkvist: ”Jag har blivit en bättre journalist av det som hänt”

Det är mitten av december 2021, och Frida Sundkvist tror att hon är slut som journalist. Hon har precis trätt fram i Dagens ETC där hon avslöjar att hon är den som anonymt läckt uppgifter om ett misstänkt sexuellt övergrepp till Dagens ETC. Nu hotas hon med avsked. Hon fortsätter att rikta hårda anklagelser mot arbetsgivares arbetsmiljö, vittnar om tystnadskultur och sexism.

Expressens ledning kallar i sin tur i intervjuer Sundkvist för ett ”långdraget, flerårigt personalärende”. I samma veva säger en kollega till Sundkvist till en utomstående krönikör att flera på tidningen ”oroar sig för Frida Sundkvists mentala hälsa”. Känslan: hon är helt ensam.

– Ingen kommer tro mig, jag kommer aldrig kunna göra en granskning igen, jag är slut som journalist. Det var min övertygelse, säger Frida Sundkvist.

Foto: Jonas Eng

Nu skiner solen över Medborgarplatsen. Drygt tre månader har gått. Efter hot om centrala förhandlingar gjorde Frida Sundkvist och Expressen upp i februari. Hon får och vill inte berätta hur mycket hon får, men det lär vara mer än de tre månadslöner hon kallade ”skambud” i december.

Förra veckan gjorde Sundkvist uppmärksammad comeback i spalterna med ett avslöjande om gruvbolaget Beowulf Minings kopplingar till ett skatteparadis. Ett gräv som fick extra skjuts av styrelseordföranden Sven Otto Littorins motattack där han misstänkliggjorde Sundkvist på grund av att hon har några procent samiskt blod. Uppdragsgivaren, Aftonbladet, var jättebra, säger hon.

– Jag jobbade just på en tidning i fyra år och upplevde att ingen hade min rygg. I hårda granskningar kände jag mig ofta ensam. I början förstod de inte sociala medier och hur utsatt man kan vara.

Littorinbråket kändes ändå som en västanbris jämfört med vintern; det kommer alla konflikter hädanefter att göra, påpekade en kompis till henne nyligen.

Brukar du ha konflikter, är du en bråkig typ?
– Nej. Jag är rätt snäll, är vän med alla mina ex. Men jag är inte så rädd av mig. Folk kan bli irriterade för att jag säger vad jag tycker.

Expressen ville ge henne sparken på grund av illojalitet. Själv tror hon att tidningen ville bli av med henne redan innan, visselblåsandet gav ett formellt skäl. I ett omskrivet stormöte i november var hon just ”bråkig”, ifrågasatte redaktionsledningens kompetens efter ett antal kritiserade publiceringar, bland annat intervjun med en våldtäktsdömd gängledare.

– För mig var publicistiken det centrala. Det hade varit så många ifrågasatta publicistiska beslut som jag fick ont i magen av, menar hon.

Men hon har också bråkat om glömda kvinnobylines, lägre kvinnolöner och kvinnor som lämnat.

– Sätter man ihop alla de små delarna under många år så hänger det ihop. Det var skälet till att jag tog upp allt. Nu försöker de flytta det till att jag pratat om sexism och inget annat. Det är inte sant.

I Expressens fördjupade arbetsmiljöundersökning som blev klar i förra veckan syns noll spår av sexism, betonade biträdande chefredaktören Karin Olsson i en intervju häromdagen. Frida Sundkvist rycker på axlarna.

– Det de gör får stå för dem. Jag har förstått att det inte fanns någon specifik fråga om sexism i enkäten. Men deras arbetsmiljö angår mig inte längre. Jag är glad att vara ute.

Journalistförbundet har också fått känna av Frida Sundkvists frispråkighet. En upprörd Sundkvist var starkt kritisk till att förbundets ombudsman vid en första förhandling i december rådde henne att acceptera tre månaders lön så att hon kunde ”köpa fina julklappar till barnen”.

Sedan ändrades tongångarna, förbundet ville ”självklart” driva saken till central förhandling när den lokala slutat i oenighet.

– Det var tydligt att de verkligen inte ville ta det till AD. Jag var inte ett perfekt case, inte den snövita, perfekta visselblåsaren, menar Frida Sundkvist.

Har du blivit en bättre eller sämre journalist av att gå igenom det här?
– Bättre. Jag kommer ha ännu mer respekt för folk som pratar med medier. Att ha varit källa är en erfarenhet jag inte vill vara utan.

Hon säger att Dagens ETCs reporter Christoffer Röstlund tog den roll hon själv tagit i förhållande till källor vid känsliga granskningar.

– Han vet nästan allt dåligt som finns att veta om mig, mer än vänner jag känt nästan hela livet! Han har frågat om allt. Och han fick mig att hålla mig på fötterna. När Expressen ifrågasatte mig och jag började göra samma sak stod han på andra sidan och parerade: ”nej, nej, jag vet att det inte är du”. Jag vet inte hur många gånger per dag vi hördes.

I intervjuer i vintras höll Frida Sundkvist konsekvent fram principerna: meddelar- och yttrandefriheten var viktigare än hennes egen person. Sedan dess har hon hunnit fundera: var det verkligen så? Vad fick henne egentligen att riskera jobb och lön, så ensamstående mamma hon är?

– Jag har inget svar. I december tänkte jag också att jag kanske inte skulle kunna fortsätta som journalist, för jag tappade så mycket tillit.

En sak är hon säker på: journalistiken skulle må bra av fler ”hårda, envisa, outtröttliga, enerverande, störiga journalister som inte ger sig”.

– Man måste vara lite stryktålig som journalist.

Skulle du visselblåsa igen?
– Nej, jag gör aldrig om det. Jag kommer väl övertala någon annan att göra det. Jag mådde för dåligt, var helt sänkt i nästan tre månader. Fick fira jul avskedad, utan ersättning. Vem fan behandlar någon så?

Nu ser hon fram emot att gräva som frilans något halvår. Hon tänker pitcha, inte ta uppdrag. Det var på SvD Näringsliv, 2014, hon började granska på allvar. Det är ”jävligt roligt” att sitta med svår materia som trassliga bolagskonstruktioner, lägga pussel, försöka förstå.

Den djupare drivkraften då? Hon söker, börjar om några gånger:

– Det finns människor som är så jävla dumma i huvudet, som blåser andra människor, som använder sin makt. Som alltid bara kommer undan. Om ingen granskar dem.

Fakta/Frida Sundkvist
Ålder: 41 år
Bor: Sollentuna
Familj: Två barn, 9 och 6 år gamla.
Bakgrund: Utbildad informatör, jobbade på Nordnet till 2008 då hon började plugga journalistik och extrajobba på nyhetsbyrån Direkt, som skriver om börsnoterade företag. Då kom finanskrisen. ”Jag var så fascinerad! Jag kunde inte sluta läsa och titta.” Hon hoppade av utbildningen för att jobba heltid på den konkurrerande nyhetsbyrån Six. Har efter det arbetat som journalist på bland annat DI, Svenska Dagbladet och Metro. Reporter på Expressen 2018-2022.
Granskning hon är mest stolt över: Den om skillnaderna mellan fattiga och rika under covidpandemin.