Framtidstro efter krisen

Det är maj 2016 när bomben slår ned i Mediesverige att Stampen ansöker om företagsrekonstruktion i flera tingsrätter. Vi minns hur det gick. Den fem månader långa rekonstruktionsprocessen accepterades och bolaget undvek konkurs. Men processen kritiserades också hårt, bland annat för att ägare kunde gå vidare med miljonbonusar medan frilansar och en del tidigare anställda fick plocka upp notan tillsammans med skattebetalarna. Kort efter rekonstruktionen drogs också tumskruvarna åt ytterligare. 

I det senaste sparpaketet som blev klart så sent som i slutet av november 2016 skar koncernen ned med ytterligare 14 tjänster, varav sju på GP, samtidigt som dotterbolaget V-tab varslade 100 personer.
”Det här förstärker osäkerheten på redaktionen”, menade en bekymrad Gabriella Mohoff, ordförande för journalistklubben på GP, i en intervju med Journalisten då.

Gabriella Mohoff i GP-huset vid centralstationen i Göteborg. Foto: Tor Johnsson

Mot bakgrund av det är jag därför ganska överraskad över att få möta en sådan positivism hos journalisterna inne i GP-huset. Här är alla (!?) vi pratar med uppåt, journalistklubben prisar nyordningen och redaktionen vädrar morgonluft efter flera tuffa år. Jag borde inte alls vara överraskad menar dock Gabriella Mohoff. GP-journalisterna har börjat få nya kolleger sedan tidningen har börjat anställa igen då man bland annat ska förstärka den lokala ekonomibevakningen.

Efter år av tuffa fackliga strider med en ledning som inte lyssnade får journalisterna nu göra den produkt de alltid velat.
– Äntligen får vi fokusera på lokalt innehåll. Inget mer klickjagande, säger Gabriella Mohoff.

Bildredaktör Måns Langhjelm vid sitt skrivbord. Foto: Tor Johnsson

Rekonstruktionsprocessen minns Gabriella Mohoff som tuff. Ingen inne i huset visste vad en rekonstruktion innebar och hon blev tvungen att plugga in detaljerna för att kunna svara på frågor från medlemmarna om saker som ”när ska mina pengar komma”. Samtidigt hade dåvarande GP online, som i den förra organisationen låg i ett eget bolag, stora sambetssvårigheter med övriga redaktionen som fortfarande fokuserade på pappersprodukten. GP skulle vara lite DN, lite New York Post, Huffington Post och Russia Today – helst samtidigt.
– Vi skulle jaga klick, och det gick ju sådär, förklarar Mohoff.

För att göra en lång historia kort så kan man säga att det enligt klubben började bli turbulent när online-bolaget bildades. Den lanserades som en egen redaktion med fokus på det digitala men avskärmades helt från de som skulle göra pappersprodukten, vilket ledde till att grupper inne i huset slutade kommunicera med varandra samtidigt som de förväntades jobba ihop.
– Jag minns när den gamla webbredaktionen inte fick skriva att det var en händelse som skett i Göteborg i push-notiserna, eftersom vi då skulle framstå ”som en lokaltidning”. Man trodde inte det var sant. Vi heter väl Göteborgs-Posten? minns Gabriella Mohoff.

Den goda stämningen i samband med nystarten menar Gabriella Mohoff handlar till hälften om den nya satsningen på lokal kvalitetsjournalistik och till hälften om att arbetsmiljön är så mycket bättre nu då de ”slipper många surdegar” på redaktionen. 
Vad menar hon med surdegar?

– Personer som inte funkade så bra i ledande funktioner. 

Hur såg konflikterna ut? 
– Det var inga öppna konflikter, mer att det inte fanns förtroende för redaktionsledningen. Det är ingen enskild händelse som ledde hit eller dit utan det blev så efter många år. Det handlade om att vi inte hade en inriktning, ingen viss­te vart vi skulle. Detta samtidigt som tidningen kanske upplevde sin värsta period i historien, säger Gabriella Mohoff. 

Jag stannar till en stund vid Arne Larssons skrivbord, han som arbetat på tidningen i 20 år, de senaste fyra som politisk reporter. Han beskriver det som att han aldrig har känt så här mycket vi-känsla någonsin inne i huset. 
– Den nya redaktionsledningen gör jättemycket. Det fanns mycket missnöje på golvet under hela 2016. Internt var det …jag ska inte säga inbördeskrig, men det var väldigt polariserat mellan den dåvarande webbredaktionen och den gamla printredaktionen. Det var en precis lika stor anledning till den dåliga stämningen som själva rekonstruktionen och det stålbadet, säger Arne Larsson. 

Arne Larsson. Foto: Tor Johnsson

Arne Larsson, och ett tiotal personer till som vi samtalar med under besöket, säger alla egentligen samma sak. Nu har GP hittat tillbaka till det man alltid har stått för, i alla fall enligt de som producerar innehållet.
– Samtidigt har vi varit ganska bekväma och tillbakalutade förr. Att vi nu får in nya reportrar som är yngre, och kommer från andra håll med andra erfarenheter i bagaget, sätter också fart på oss andra, fortsätter Arne Larsson.

Anders Håkansson har arbetat på GP sedan 2008, först som bildchef och numera som chef över nyhetsredaktionen. Han menar att det nya arbetssättet redan påverkat journalistiken i rätt riktning. Vid vårt besök jobbar han jämte Kari Hokkanen, till förordnad nyhetschef, som vid vår pressläggning har gått över till tjänsten som printchef. Kari har arbetat på tidningen sedan 1994. För dem som sitter i arbetsledande roller är omställningen ganska stor. Nu handlar det om att glömma bort det här med en deadline per dag och i stället övergå till ett ganska strikt schema med flera deadlines vid olika tidpunkter på dygnet.
– Även om GP tidigare har pratat om ”digitalt först” så blev det inte så i realiteten i den gamla organisationen. Redaktörerna satt fortfarande med omedvetet fokus på printprodukten eftersom organisationen var uppbyggd så att det var svårt för redaktörerna att lämna pappersproduktionen, säger Kari Hokkanen. 

Kari Hokkanen (tv) och Anders Håkansson (th) diskuterar en sidtopp. Foto: Tor Johnsson

Nytt är också att GP själva har identifierat att de har blivit sämre på lokalt näringsliv, vilket har lett till att de knutit till sig tre nya reportrar till ekonomiredaktionen som ska få en egen avdelning i tidningen. Samtidigt har de alltså, likt samma modell som många andra tidningar använder sig av, frikopplat printdelen.
– Tidigare satt vi chefer nära den som gjorde papperstidningen och pratade om utrymme och åter utrymme. Det blir oerhört mycket ”fylla tidningen”-tänk över det. Nu lägger vi oss inte i printprodukten överhuvudtaget utan printredaktörerna går in i systemet och ser vad vi har, sen skapar de en papperstidning av det. Jag tycker det är ett mycket intelligentare sätt att göra tidning på och inte minst ger det mer kvalitativt material, menar Anders Håkansson.

Foto: Tor Johnsson

Ytterst ansvarig för den nya inriktningen är den nya VDn Johan Hansson som rekryterades till Stampen från rollen som vice VD på Roxen, ett mjukvarubolag som utvecklar webbaserade publiceringssystem. Tidigare har han varit VD för Metro i Hong Kong och New York samt rådgivare till bland annat The New York Observer, 365 Media och The New York Times. I intervjuer har han stolt pratat om tidningens nya inriktning.

Klart är att hans första stora åtgärd blev att göra sig av med personer som inte fungerade i ledande ställningar. Eller början på lyftet som klubben kallar det.

– Vi fick en ny VD som säger att nu ska man satsa på innehåll, redan där är man hemma bland våra medlemmar. Det där hade vi sagt i fem år och äntligen var det någon i ledningen som lyssnade, säger Gabriella Mohoff.

Samtidigt är det här ingen tid för vila på GP. Produktionskraven i den nya organisationen är höga. Varje ämnesområde förväntas ha en ny topp vid vissa förutbestämda klockslag och kommer inte resultaten i form av nya digitala prenumeranter så vet ingen vad som kommer att hända. Inte heller nya chefredaktören Christofer Ahlqvist, som sedan 1 mars även har det övergripande resultatansvaret för GP.

De fem systertidningarnas prenumerantstockar har börjat öka igen för första gången på tio år. I slutet av februari, efter dryga tre månader med betalvägg, har GP cirka 20 000 helt digitala kunder. Av dessa har majoriteten en eGP-prenumeration, alltså de som prenumererar på PDF-tidningen. Fler än en fjärdedel är fullbetalande Digital bas (användare som bara betalar för sajten) och resten är prova på en krona per månad-erbjudandet.
– Målet är att 20 000 ska bli till 40 0000 till nästa år, säger Ahlqvist, som också har en bakgrund på Metro.

Christofer Ahlqvist är tydlig med tidningens nya mål, att nå 40 000 digitala prenumeranter innan årets slut. Foto: Tor Johnsson

– Det finns olika mätpunkter och nu börjar vi med att kolla på dagliga konverteringar, vilket är ganska lätt. I nästa läge handlar det ju om hur många som hoppar av, vilket är än viktigare att hålla koll på och analysera. Det är det som är skillnaden mot en traditionell papperstidningsaffär när man ofta sålde prenumerationer på ett helt år. Här måste man bevisa sig dagligen eftersom GP är som alla andra abonnemang där du kan hoppa på lätt men också hoppa av lätt. Men vi har det i egna händer nu, det är upp till oss hur vi lyckas, fortsätter Ahlqvist.

Det chefredaktören tror ska konvertera gratisläsare till betalande är alltså det lokala materialet. Men det betyder inte att man ska sluta med breaking news, eftersom GP vet att många i Västsverige har dem som sin första nyhetskälla. 
– Det märker vi på trafiken när det händer något stort internationellt. Det handlar inte om att sluta med internationella eller riksnyheter, men det är inte heller det vi kommer att låsa in, säger Ahlqvist.

Dagens Nyheters utveckling till sina i dag över 120 000 digitala prenumeranter lyfts ofta fram i branschen som ett lyckat exempel där en satsning på kvalitativ journalistik bakom betalvägg har gett utslag. 
Samtidigt har DN också haft en ganska aggressiv strategi för att konvertera pappersläsare till digitala, då de nyligen höjde priset på en pappersprenumeration med 25 procent. 

En lite för tuff strategi för Ahlqvists tidning.
– Vi får såklart se över priserna hela tiden för att det är väldigt dyrt att distribuera tidningen, även vi har justerat priserna men utan sådana stora hopp som DN har gjort. Om man ser till DN så antar jag att de känner att de har nått en tillräckligt stor digital massa för att våga göra det. Där får vi se i framtiden vart vi landar.

En nyckel för Christofer Ahlqvists framtid på GP handlar förmodligen om hur tidningen lyckas nå de unga läsarna. Eller snarare de unga betalande läsarna. Bland personer under 35 år finns det potentiellt många nya prenumeranter – som konsumerar mycket nyheter – samtidigt som många mediehus har svårt att få dem att betala. Ahlqvists strategi har därför varit att rekrytera 25 nya journalister sedan i augusti som är i den åldern och har en större förståelse för vad den målgruppen vill läsa och hur man vill konsumera.

Kulturredaktör Fanny Wijk får sin byline tagen av frilansfotografen JOnas Lindstedt. Foto: Tor Johnsson

Under min intervju med Christofer Ahlqvist nämner han också att GP ”snart är 100 journalister”. Utåt skryter Stampen gärna med att tidningen växer, en sanning som man kan se på olika sätt. Ja, nu växer de, eftersom GP innan rekonstruktionen var totalt 85 journalister, men då räknades de 25 journalisterna i det då fristående digitala bolaget (gamla onlineredaktionen) inte med vilket de numera gör eftersom man är en redaktion i dag. Samtidigt var GP betydligt fler pennor för bara fem år sedan.

– Det här är mer en återgång till normalläge. När jag blev ordförande i klubben för fem eller sex år sedan hade vi 190 medlemmar i journalistklubben, säger Gabriella Mohoff. 

Fakta// Stampens svåra år

Stampen Media Group innefattar 14 tidningstitlar, en tryckerikoncern och distributionsbolag. Göteborgs-Posten grundades år 1813. 

23 maj 2016: Stampen ansöker om företagsrekonstruktion i flera tingsrätter.

14 juni 2016: 52 frilansar kräver i ett öppet brev till ägaren Peter Hjörne svar på varför de ska drabbas ekonomiskt av rekonstruktionen, medan ägarna tagit ut 330 miljoner kronor ur bolaget de senaste 15 åren.

1 juli 2016: Ackordserbjudande skickas ut. Fribeloppet sätts till 10 000 kronor, det innebär att endast 61 procent av frilansarna får sina fordringar fullt betalda.

30 augusti 2016: Skatteverket säger ja till ackordsförslaget, vilket är avgörande för att undvika konkurs. Staten efterskänker 75 procent av sina fordringar vilket är cirka en halv miljard kronor.

26 september 2016: En majoritet av fordringsäg­arna säger ja till skuldavskrivning. Journalistförbundet motsätter sig att tidigare anställdas avgångsvederlag ingår i ackordet.

17 november 2016: Som en del i ett nytt sparpaket skär Stampen ned med 14 redaktionella tjänster. På Hallandsposten försvinner tre tjänster, på GP sju.

10 februari 2017: Frilansen Tomas Ohlsson går miste om över 100 000 kronor. Samtidigt redovisar Stampen sitt årsresultat för 2016 – plus 63 miljoner kronor. ”Det är inte bara frilansar utan framför allt skattebetalare som betalat för att få Stampen på rätt köl”, säger Tomas Ohlsson till Journalisten.

13 februari 2017: 16 före detta anställda journalister på Stampen processar mot företaget för att få ut sina avgångsvederlag. Dag Fransson, med 32 tjänsteår på Göteborgs-Posten, är en av dem som riskerar att gå miste om hundratusentals kronor. 

22 februari 2017: Cecilia Krönlein slutar som chefredaktör på Göteborgs-Posten.

15 mars 2017: GPs onlinechef lämnar företaget efter kontroverser med anställda. Peter Linné i GPs journalistklubb säger till Resumé att klubben tycker att VDn fattat ett klokt beslut: ”Eftersom att det har varit mycket oroligt på vår onlineredaktion under lång tid, och det har smittat även GPs övriga redaktion.” Även Stampen medias digitalchef Peter Holmlund lämnar företaget. Nya VDn Johan Hansson bekräftar för branschtidningen Resumé att GPs onlinechef fick sparken. 

12 april 2017: Stampen stämmer Journalistförbundet i arbetsdomstolen. Företaget hävdar att det inte är skyldigt att utge kvarstående belopp på drygt 2,2 miljoner kronor för avgångsvederlag.

18 april 2017: Christofer Ahlqvist, för detta nyhetschef, tar över som chefredaktör efter Cecilia Krönlein.

Februari 2018: Stampens bokslut visar ett positivt rörelseresultat om 132 miljoner kronor. Intäkterna hade rasat med 400 miljoner kronor under 2017 och var femte annonskrona försvann för GP. Trots stora återbetalningar av ackordslikvid och lönegaranti gjorde koncernen en vinst om tolv miljoner kronor efter skatt.