Förbundet rasar mot Almegas råd till Mittmedia

Journalisten berättade på torsdagen om sammanbrottet i relationen mellan Mittmedias ledning och journalistklubben. Under ett möte den 26 april i närvaro av de centrala parterna hävdade arbetsgivarsidan att de misstroendeförklaringar som journalistsektionen gjort på Gefle Dagblad mot chefredaktör Anna Gullberg och Mittmedias personalchef Carin Andersson var ”grovt illojalt”, ”grund för avsked” och ”en otillåten stridsåtgärd, jämförbart med en vild strejk”.

Journalistklubben uppfattade detta som direkta hot mot dem som förtroendevalda och som ett försök att skrämma dem till tystnad. I tisdags valde klubbstyrelsen på Mittmedia att avbryta samarbetet kring den arbetsmiljöenkät som genomfördes tidigare i våras.

Journalistförbundets förhandlingschef Johan Lif som satt med på mötet den 26 april rasar nu mot råden som Mittmedias ledning fått från sin centrala organisation Almega:

Annons

– Almega har sagt att ett förfarande där man samlar ihop folk och röstar om man har förtroende för en chef är att jämställa med mobbning, och att skulle man då kunna identifiera en person som drivande bakom det och visa att det är den personen som har initierat omröstningen så skulle man ha saklig grund för att avskeda den personen. Den uppfattningen har Almega inte fog för. Det är hemsnickrad skrämseljuridik som de kommer dragandes med. Det finns inget stöd i lag eller rättspraxis för Almegas uppfattning. Det är något de slänger ur sig och de har de gjort sedan TU-tiden. Det är gammal skåpmat, säger Johan Lif.

– Påståendet att det skulle vara en otillåten stridsåtgärd är så dumt att klockorna stannar. På vilket sätt? Hade de tyckt det på allvar hade de stämt oss, och det kan vi konstatera att det har de inte gjort.

Det var ju vanligare förr med misstroendevotum mot chefer – finns det inget historiskt exempel på att arbetsgivare försökt avskeda personer som varit drivande bakom sådana?
– Nej, inte vad jag vet. Det hör lite grann till sakens natur att en sådan här misstroendeförklaring inte initieras av förbundet centralt. Den är uttryck för en frustration på golvet. Men det är klart att hade det funnits fall där man försökt avskeda någon hade det blivit en fråga för oss. Jag har gått igenom alla gamla ärenden och försökt hitta något exempel, av ren nyfikenhet, och jag kan med viss säkerhet säga att nej, det har aldrig hänt.

Vad tycker du om Almegas beteende?
– Man får i och för sig skilja mellan vad företaget säger och vad Almega säger. Jag tycker att Almega är ute och cyklar. Det här är någon sorts arbetsrätt för neandertalare. Almega gör sina medlemsföretag en otjänst genom att komma med den här typen av rådgivning. Inget blir bättre av det här. Man fastnar i en diskussion om fackligt arbete och vad som kan leda till avsked i stället för att prata om de arbetsmiljöfrågor som man skulle behöva prata om.

Men de fackliga företrädare i Mittmedia som jag pratat med menar att det här hotet om avsked kvarstår från företaget, om det skulle bli en ny misstroendeomröstning, vad säger du om det?
– Det är möjligt, företaget har ju fått den typen av rådgivning. Men ingen har blivit varslad om avsked, och ingen lär heller bli det.

Jaså?
– Ja, för hur skulle det se ut? Skulle ett stort tidningsföretag varsla någon för att han eller hon utnyttjar sin yttrandefrihet på fackligt möte? Det har jag väldigt svårt att tro. Sen kan man ha en diskussion om vilka metoder som är verkningsfulla om man ska framför kritik, och det hör ju till att fackliga företrädare får kritisera chefer och chefer får kritisera fackliga företrädare. Där finns det en ganska hög tolerans rent rättsligt vad man får säga.

Johan Lif gör en helt principiell jämförelse med en händelse i Västmanland nyligen, där polisområdeschefen åtalades för att ha hotat en av sina underställda chefer. Polisförbundets lokala representant uttalade sig i den fackliga tidningen och krävde nytt ledarskap eftersom förtroendedelen var körd.

– Det är knappast ett uttalande som lär ha fått någon att höja på ögonbrynen. Det finns självklart lägen då en facklig förtroendevald kan uttala att förtroendet för ledningen är förbrukat. Men för Almega tycks frågan var allt annat än självklar, säger Johan Lif.

– Almega behöver fundera över vad det är för rådgivning man ger. Vi uppmanar inte våra klubbar att ha misstroendeomröstningar om chefer. Men händer det så måste man se vad det är för typ av frustration som gör att det ändå blir så, och så får man försöka hantera det. Vi försöker i vår rådgivning få parterna att ta ansvar i de frågorna för att komma vidare. Almega borde försöka göra detsamma. När Almega börjar prata om juridik när det egentligen handlar om partsrelationer, då gör de också sina uppdragsgivare en otjänst. Vad ska de med den här diskussionen till?