Gå direkt till textinnehållet

”Ett mediebolag ska ha bestämmanderätten att plocka bort en film om man vill”

Journalistförbundet har lämnat in sitt remissvar på regeringens lagförslag om hur EUs upphovsrättsdirektiv ska införas. Bland annat strider man för att Yttrandegrundfrihetslagen ska gälla i den uppmärksammade artikel 17, som gäller videodelningstjänster.

Journalisten har tidigare berättat om regeringens förslag för hur EUs upphovsrättsdirektiv för den digitala inre marknaden (DSM-direktivet) ska implementeras i svensk lag.

Ett handlar om den kontroversiella artikel 15, skyldigheten för nätjättar som Google och Facebook att göra rätt för sig gentemot tidningssajter.

Journalistförbundet har nu lämnat in sitt remissyttrande där de bland annat trycker på detta. 

– Såväl amerikanska nätjättar och svenska medieföretag gentemot enskilda journalister, som frilansare, måste börja göra rätt för sig ekonomiskt för användning av material. Därför är det viktigt att med skarpare lagstiftning förmå dessa aktörer att öppna plånboken, säger Journalistförbundets upphovsrättsjurist Olle Wilöf i en artikel på förbundets sajt.

I frågan om den nästan lika uppmärksammade artikel 17, som gäller videodelningstjänster, menar Wilöf att de kräver att principerna i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen ska gälla i den del en sådan tjänst helt eller delvis har svenskt grundlagsskydd.

Till Journalisten förklarar Olle Wilöf saken närmare. 

Som exempel tar han ett fall där en insändarskribent har gjort sig omöjlig på en lokaltidning. Det handlar om en återkommande insändarskribent där tidningen inte längre vill publicera hens texter eftersom de anser att de är, exempelvis rasistiska.

– Där handlar det om svenskt grundlagsskydd där utgivaren bestämmer vem som får komma till tals. Det finns ingen mänsklig rättighet att få sin insändare publicerad i tidningen, säger Olle Wilöf.

I lagförslaget ges ett annat exempel som bygger på Europakonventionen, där en enskild skribent eller kreatör av exempelvis videofilmer faktiskt har rätt att ha sina verk ute på exempelvis en videodelningssajt. Detta i fall där det handlar om parodi eller travesti.

En kreatör skulle i teorin kunna parodiera ett musikstycke, där man, exempelvis, klär ut sig i en rolig hatt och gör sig lustig över en viss artist och spelar artistens låtar. Då kan regelverket tillåta att man får filmen utlagd, enligt Olle Wilöf.

Men en sajt skulle mycket väl av andra skäl vilja ta bort denna filmsnutt, påpekar Wilöf:

– Det som blir särskilt allvarligt med utgångspunkt i de svenska grundlagarna Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen är om det handlar om en svensk videodelningssajt med grundlagsskydd, eller – mer realistiskt – ett utrymme hos till exempel YouTube som en svensk tv-kanal disponerar. Där menar vi att ett mediebolag ska ha en oinskränkt bestämmanderätt, att plocka bort filmen om man vill utan att en enskild med stöd av dessa EU-regler ska kunna kräva återuppläggning/återpublicering.

– Att refuserade insändarskribenter skulle kunna ta till Europarätten för att tvinga på sig att få ett utrymme i en lokaltidning känns förstås väldigt långsökt, men inom ramen för DSM-direktivets artikel 17 kan man i viss fall via domstol tvinga olika tjänster att lägga upp ens material som tagits bort.

– Det viktiga är att principerna i svenska grundlagar om att inget får införas i strid med den ansvarige utgivarens beslut, måste får ligga kvar, säger Olle Wilöf.

Läs remissvaret här.

Fler avsnitt
Fler videos