Gå direkt till textinnehållet

Ekotreportern ägnade tjugo år åt doktorsavhandling om medicinjournalistik – nu är den klar

I tjugo års tid har Ekots medicinreporter Anna Larsson arbetat på en doktorsavhandling om medicinjournalistik. ”Efter några år på Ekot började jag ställa mig frågan hur man kunde göra medicinjournalistiken mer användbar för allmänheten, och varför det så ofta blir fel i medier när det handlar om medicin”, säger hon.

Anna Larsson, medicinreporter på Ekot, kom till Sveriges Radio redan i slutet av 80-talet. I tjugo år har hon, vid sidan av reporterjobbet, jobbat på en doktorsavhandling om medicin och journalistik och hur man når ut med det till allmänheten. Nu är den äntligen klar.

– Jag kan inte säga att jag valde att skriva avhandlingen, den valde mig på flera sätt. Efter några år på Ekot började jag ställa mig frågan hur man kunde göra medicinjournalistiken mer användbar för allmänheten och varför det så ofta blir fel i medier när det handlar om medicin, säger Anna Larsson om doktorsavhandlingen.

De fyra studierna bygger på grupp- och fokusdiskussioner med både journalister, forskare och patienter. En av studierna handlar om vilka problem journalisterna stöter på när experter ska intervjuas.

Annons Annons

– Det viktigaste var bristen på tid, utrymme och kunskap. Det var inga nyheter för mig direkt, så jag tänkte att man kunde göra en studie som speglade den första. Den handlade om vilka problem experterna upplevde när de blev intervjuade av journalister. Intressant nog såg man mycket av samma problem, brist på tid och kunskap, men också att det ofta blev fel i rubrikerna. Man ansåg att de var för hårt dragna, säger Anna Larsson.

Under arbetet med studierna har Anna Larsson samtidigt jobbat som reporter på Ekot. Eftersom studierna gjorts under så lång tid har också medierna förändrats en hel del under den här tiden, inte minst genom att allt fler plattformar har tillkommit.

– Samtidigt har medicinen förändrats genom att det kommer så mycket mer forskning. Universiteten har byggt upp stora kommunikationsavdelningar som skickar ut pressmeddelanden, och det har blivit mer material att sålla i under åren. Den första studien gjorde jag för tjugo år sedan, då var inte tanken att det skulle bli en avhandling, utan jag ville mer ta reda på varför saker blev som de blev.

Vilka är de vanligaste felen vi journalister gör när vi rapporterar om det här ämnet?
– Jag tycker det har blivit mycket bättre med åren, framför allt efter pandemin. Nu har många journalister tvingats skaffa sig mer kunskap om och vet hur man kritiskt granskar en vetenskaplig studie. Att inte sätta in saker i sitt sammanhang är fel som ofta görs och att inte kunna värdera vad ett nyhetstips är värt. Vad är det vi ska ta upp och varför? Det är det svåraste.

Vad har det gett dig att genomföra de här studierna?
– Jag har fått en bättre koll på vad som är värt att ta upp som journalist, och lättare att sortera bort det jag inte behöver ägna mig åt.

I en av studierna tittade Anna Larsson på unga människor i mellan 20 och 25 år med kroniska sjukdomar, och hur de söker information om sina sjukdomar, resultatet blev en ögonöppnare för henne. 

– De söker inte information i medierna, utan via sociala medier. Många av dem använder inte traditionella medier överhuvudtaget. De söker studier på nätet eller hittar en influencer, men har ingen koll på vem som är avsändare av informationen. De är ganska utsatta med andra ord, det tycker jag var en viktigt kunskap som man borde forska vidare på.

Fler avsnitt
Fler videos