Gå direkt till textinnehållet

”Det här exemplet var lite väl gränslöst”

Sydsvenskans kulturchef Ida Ölmedal efterlyser större distans mellan Svenska Akademien och svensk kulturjournalistik och häpnar över att GPs kulturchef poserar ”på influencermanér” från Nobelfesten.

Ett bråk om kulturbevakningen av Svenska Akademien pågår i spalterna på HD-Sydsvenskans och Göteborgs-Postens kultursidor. Förra veckan skrev Ida Ölmedal kritiskt om hur GPs kulturchef Björn Werner först ryckt ut till försvar för den ifrågasatta Nobelkommittén, för att tre dagar senare vara kavaljer åt GP-kritikern Mikaela Blomqvist, som ingår i just Nobelkommittén, på Nobelfesten.

På Instagram kan Björn Werners 662 följare hänga med på en glammig festnatt med henne och en annan kommittémedlem.
Det väcker frågor. Ena dagen är Werner en självständig intellektuell som dömer ut Nobelkommitténs kritiker som samhällsskadliga populister. Andra dagen poserar han med Nobelkommittén i Gyllene salen och visar på influencermanér upp sin vänskap, skriver Ölmedal.

Varför skrev du den här texten?
– För att det här inte ser bra ut. Man kan diskutera var gränserna ska gå, men det här väcker frågor. Jag ville väcka en debatt om hur kulturjournalistiken bevakat Akademien, en fråga som jag drabbades av när jag läste Matilda Gustavssons Klubben. Det har varit väldigt hovsamt tidigare, nu slog mig känslan: ska det bli så igen? Hur gör vi för att upprätthålla distansen? Det är en komplex fråga som är värd att diskutera, säger Ida Ölmedal.

Björn Werner skriver i ett svar i Göteborgs-Posten att i ”ankdammens Kultursverige” känner alla alla. Men självklart skulle dessa och andra relationer aldrig hindra mig från att upplåta plats på GP Kultur för mig själv eller andra att sänka, hylla, eller diskutera någon av deras tankar och texter i de många kulturdebatter jag hoppas att vi kommer att befinna oss i under åren framåt. Att känna en person privat är en sak, att förhålla sig professionellt till dess yrkesroll en annan. För i detta lilla land är det avgörande att det intellektuella oberoendet går bortom vänskapsrelationer, skriver han.

Ida Ölmedal menar att det absolut finns inbyggda dilemman i kulturjournalistiken, där ett kluster av delvis fria röster själva måste stå för vad de skriver.

– Men det här exemplet var lite väl gränslöst, tyckte jag. Om en näringslivsreporter först hade skrivit en text där den går i god för att ett företags styrelse är kompetent och berömmer den, och kort därpå går på Nobelfesten i sällskap med en person ur samma styrelse – då hade det blivit artiklar i branschpressen.

Ingen av de stora Stockholmstidningarna har plockat upp debatten, konstaterar Ida Ölmedal.

– Jag tänker att frågan är mer känslig för Stockholmstidningar. Det är en spekulation, men jag tror att kontaktytorna där är större, och nyhetsbevakningen av Akademien är mycket större än på GP och Sydsvenskan.

– Det finns också en tradition av att akademiledamöter kan skriva på kultursidor, vilket är bra. Men den närheten gör det här lite svårt att ta upp, för man kan bli anklagad för att vara hycklare. Det är synd. Det är bättre att diskutera etiska gränsdragningar och dilemman i kulturjournalistiken än att inte göra det, just för att det är svårt.

Läs mer: Björn Werner svarar på kritiken: ”Ölmedal en del av ankdammen.”

Fler avsnitt
Fler videos