”Det bästa är att kunna leka tidning varje dag”
Maria G Francke, redaktör och skribent på Helsingborgs Dagblads och Sydsvenskans kulturredaktion, berättar om sin vardag.
Mitt första jobb på Sydsvenskan: Anställdes 1997 som nöjeschef.
Här sitter jag och jobbar: Sedan mars 2020 i en Svanenfåtölj hemma vid soffbordet, med fötterna i soffan. Annars på redaktionen vid Triangeln mitt i Malmö.
Min arbetsdag börjar: Vid åttasnåret.
… och slutar: När jag känner mig hyfsat klar.
På mitt skrivbord finns: Böcker, papper, pennor, handkräm, nödnecessär, liten ringklocka att plinga i när något roligt händer.
Så ofta läser jag jobbmejl på kvällar/helger/semestern: Jätteofta.
Medier/kulturyttringar jag inte klarar mig utan: Konsumerar oavbrutet böcker, film, tv, musik och ganska ofta även teater och konst. Och tidningar samt diverse sociala medier, såklart. Så man kan väl säga att jag behöver det mesta.
Roligaste text jag skrivit på sistone: Tänker alltid att nästa text ska bli den roligaste. Men det roligaste jag gjort på länge är projektet Sydsvenskan haft kring tv-serien ”Tunna blå linjen”, med en zoominspelad tv-cirkel efter varje avsnitt, och en stor Facebookgrupp med initierade och skojiga diskussioner. Man skulle kunna säga att vi har testat en ny sorts kulturjournalistik, som växer fram tillsammans med läsarna.
Favoritkollega just nu: Den som får mig att utmana mina egna tankar, ta del av något för mig obekant, att våga något jag egentligen inte vågar.
Bäst med mitt jobb: Att kunna leka tidning varje dag.
En riktigt dålig jobbdag: Ingen svarar, inget händer. Gärna i kombination med tekniskt strul så att man är understimulerad och uppjagad samtidigt, det är en trist kombination.
Vår kaffekultur: Vår redaktion är lite dysfunktionell på det sättet, vi har ingen gemensam kaffekultur. Vissa dricker tio automatkoppar om dagen, själv dricker jag hellre finkaffe från kaféet snett över gatan. Alla dricker var för sig, vid skrivbordet.
Arbetsmiljöproblem jag haft: Kanske mer ”arbetsmiljöproblem jag har varit” på grund av att jag gillar att snacka loss. Men torr och dammig redaktionsluft är rena döden för mina luftrör och för min delikata hy.
Bästa arbetsförmån som kulturredaktör: Att ibland kunna ligga på sofflocket och läsa på arbetstid. Det är inte så himla ofta det händer men varje gång känns det helt overkligt lyxigt.
Det bästa tips jag fått: ”Om man ska få något gjort är det bäst att fråga någon som redan har mycket att göra.” Vill inte avslöja av vem på grund av det eventuellt oetiska, men det är så sant.
Bäst med Malmö: Maten, människorna, kulturen.
På fritiden: Maten, människorna, kulturen.
