Tobias Andersson Åkerblom och Moa Kärnstrand har i sin nya bok underökt varför en del kläder är så billiga FOTO: Tobias Andersson Åkerblom

De avslöjar
klädindustrins baksida

6 september, 2016

Samtal med I över två år reste de runt i länder som Bangladesh och Burma för att avslöja textilindustrins smutsiga byk. Resultatet blev boken Modeslavar, där avslöjanden runt både H&M och Gina Tricot just nu skakar om branschen.

Sedan boken Modeslavar – Den globala jakten på billigare kläder kom ut har hjulen snurrat fort för journalisterna Moa Kärnstrand, 35, och Tobias Andersson Åkerblom, 29. Såväl tyska som brittiska och svenska tidningar har under de senaste veckorna publicerat deras avslöjanden kring kläd- och skojättarnas leverantör i Bangladesh, där arbetarna jobbar tolvtimmarsskift och bor i plåtskjul, eller H&Ms barnarbetare i Burma.

Själva idén till boken kom för två och ett halvt år sedan. Moa Kärnstrand hade precis slutat som nyhetsreporter på Metro och båda två hade reagerat på hur lite information det fanns om materialet i de kläder vi köper. Sedan januari 2014 har de i perioder arbetat heltid med boken och tillbringat ungefär tre månader effektiv tid på resande fot. För att finansiera arbetet har de frilansat vid sidan av och sålt in jobb kring textilindustrin till TT, SR Studio ett, Råd & Rön och Borås Tidning för att nämna några. Moa lyckades också få ett stipendium från Journalistförbundet på 18 000 kronor vilket hjälpt till.

Nyckeln till att de i boken lyckats gräva fram flera nya avslöjanden kring en bransch som det gjorts negativa rubriker på i decennier är att de orkat jobba sig ganska långt ned i leverantörskedjan.

– Det är bara några år sedan många klädföretag förstod att de kanske själva behöver ha koll på hur materialet som finns i deras skor och kläder tillverkas. De flesta modeföretag har oerhört komplexa leverantörskedjor i dag, säger Tobias Andersson Åkerblom.

Många av underleverantörerna till de stora textiljättarna ligger som bekant i fattiga delar av världen och gör allt för att hålla västerländska journalister borta. För att ta sig in i några av fabrikerna tvingades därför Moa och Tobias att wallraffa med falska visitkort och hemsidor.

De många åren som grävande journalister i textilindustrin gjorde också att de lärt sig en hel del industri-lingo på vägen. För det var viktigt att kunna föra sig som ”riktiga” uppköpare.

– Vid en av Gina Tricots fabriker i Dhaka, Bangladesh, satt vi ned med VDn och några andra män och pratade priser och kände på kläder. Man ska komma ihåg att de här leverantörerna också vill sälja, säger Moa Kärnstrand.
Just den här textilfabriken vaktades av vakter med automatvapen. Och rädslan att bli avslöjade fanns där hela tiden.

– När vi satt i det där rummet i Dhaka kände jag mig lite svettig. Bangladesh är speciellt, det finns mycket spänningar och våld i det samhället. Och jag var också den enda kvinnan i rummet, säger Moa Kärnstrand.

För arbetarna berättade de alltid att de var journalister och vad de skrev om. Kontakten med arbetarna togs ofta genom att Moa och Tobias stod och väntade på dem utanför fabriken när skiftet slutade. I övrigt gjordes mycket av researchen via allt från kinesiska domstolshandlingar till företagsregister i Hongkong. Över 100 arbetare har de intervjuat under de här åren.

– En kväll väntade vi utanför en fabrik i Burma i mörkret. Det vällde ut arbetare ur fabriken men även några personer från företaget som upptäckte oss och försökte stoppa vår bil, säger Tobias.

– De försökte ta vår radioutrustning och Tobbes kamera. Vår chaufför vid tillfället, som varit politiskt fånge i 15 år, fick bränna därifrån i hög fart, fyller Moa i.


 

Läs ett utdrag ur boken Modeslavar – Den globala jakten på billigare kläder i Journalistens papperstidning. Prenumerera här.

Samtal med

Journalisten-podden

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies