Därför lämnar många kvinnor Aftonbladet
Flera kvinnliga journalister med framskjutna positioner har det senaste året lämnat Aftonbladet för andra jobb. En av orsakerna kan vara omorganisationen för två år sedan. Men tidningens publisher Sofia Olsson Olsén anser att det handlar om att andra redaktioner intensifierat rekryteringarna – och uppger att det är lika många män som slutat.
I förra veckan kom beskedet att Aftonbladets grävreporter Lisa Röstlund slutar på tidningen och går till Dagens Nyheter som specialreporter på nyhetsredaktionen. Hon är en av flera profilerade kvinnliga journalister i ungefär samma ålder som lämnat Aftonbladet sedan början av förra året, vilket har uppmärksammats på redaktionen. Här är några av de som har slutat:
- Karin Lindblom, utrikesredaktör, till Sveriges Radio, januari 2016.
- Carina Bergfeldt, reporter, till Sveriges Television, mars 2016.
- Linda Hjertén, kriminalreporter, till Dagens Nyheter, november 2016.
- Jennifer Wegerup, sportkrönikör, till Moderaterna, januari 2017.
- Karin Magnusson, programledare, till Sveriges Television, januari 2017.
- Katrine Marçal, ledarskribent, till Dagens Nyheter, januari 2017.
- Karin Östman, projektredaktör, till Dagens Nyheter, maj 2017.
- Lisa Röstlund, grävreporter, till Dagens Nyheter, juni 2017.
Journalisten har pratat med några av journalisterna, som lämnat olika besked om varför de valt att lämna Aftonbladet. Flera av dem anser att det finns brister i ledningen för Aftonbladet, och efterfrågar en starkare publicistisk idé.
En av dem säger så här:
– Jag trivdes på Aftonbladet men var sugen på att prova något annat, och det här nya jobbet kändes lockande. Hade inte den här möjligheten dykt upp hade jag jobbat kvar på Aftonbladet. Men jag trivs bättre här än vad jag gjorde på Aftonbladet. Jag tycker att det är lite oroväckande att så många kvinnor i min ålder slutar samtidigt. Tidningsledningen borde undersöka det närmare.
En annan säger så här:
– Det är inget dåligt jobb jag gått till, så det handlar inte i huvudsak om missnöje med Aftonbladet. Men jag tycker att ledningen på Aftonbladet kunde sköta saker bättre, när det gäller personalpolitiken och när det gäller publicistiken. Man skulle behöva göra förändringar i ledningen.
En tredje:
– Jag har trivts bra på Aftonbladet under lång tid, tills jag plötsligt inte gjorde det. Jag tänkte att det låg hos mig, men nu tror jag inte det längre. Det ligger hos ledningen.
En gemensam sak för dessa journalister är att de är kvinnor i ungefär samma ålder. En majoritet av dem har småbarn. Det kan ha spelat in, misstänker journalistklubbens ordförande Susanna Vidlund.
– I den senaste omorganisationen för två år sedan infördes skiftarbete för nästan alla tjänster. Det innebar att många som har småbarn fick svårigheter att få privatlivet och arbetslivet att fungera. Det fanns en ganska stor grupp personer i åldern 35-40 år som sökte avgångsvederlag i det sparpaketet, både män och kvinnor. Jag tycker att det finns signaler som ledningen bör ta på allvar, säger Susanna Vidlund.
Aftonbladets publisher Sofia Olsson Olsén har efter att Journalisten tagit kontakt låtit undersöka hur många som lämnat tidningen för att gå till annat jobb. Till dags dato är det 15 män och 15 kvinnor.
– Av dessa jobbade tolv kvinnor och elva män på redaktionen. Under denna tid har nio kvinnor anställts och nio män, säger Sofia Olsson Olsén.
Hon menar att detta pekar på att det inte handlar om att kvinnor i större utsträckning söker sig bort från tidningen. Snarare handlar det om att andra medieföretag har blivit mycket mer aktiva i sin rekrytering de senaste två åren.
– Aftonbladet ligger främst och leder utvecklingen i mediebranschen – såväl vad gäller vår affär och journalistik – och våra medarbetare har därmed en kompetens som alla andra mediehus sneglar på. Det är klart de är attraktiva att anställa och Aftonbladet har länge varit en rekryteringsbas av duktiga medarbetare i branschen. Det är ett gott betyg till Aftonbladet.
Sofia Olsson Olsén berättar att flera av de som slutat och som jobbat länge på Aftonbladet uppgett de känts som att det är ”dags att göra något nytt”.
– Det har jag respekt för, så har jag själv resonerat de gånger jag bytt tjänst eller arbetsgivare. Det är i grunden sunt med rörelse bland journalister och i mediebranschen som helhet. Vissa slutar, andra börjar. Det vi som arbetsgivare kan hoppas är att de som valt att lämna oss gör det för att de känner att de går till något och inte från något och att de minns sin tid hos oss som något positivt och berikande, säger Sofia Olsson Olsén.
