”Dags att vakna upp – demokratin står på spel”
Ungern Coronapandemin har förvärrat läget för pressfriheten. Inte minst i Ungern. Landet är i princip en diktatur, menar statsvetarprofessorn Staffan I Lindberg.
– Orbán har totala maktbefogenheter och det är han själv som avgör när han ska lämna tillbaka makten. Ungern är i princip en diktatur. Nya lagar mot spridande av desinformation om regeringens arbete mot covid-19 gör det möjligt att kasta i princip vilken journalist eller bloggare som helst i fängelse, och vi har fått rapporter om att det redan har skett. Det är oerhört drakoniska åtgärder, säger Staffan I Lindberg.
Ungefär 100 länder har infört undantagstillstånd eller undantagslagar på grund av pandemin. Detta är djupt oroande, menar han.
– Undantagslagar har en tendens att finnas kvar långt efter att krisen är över. Undantagslagarna i Frankrike efter Charlie Hebdo-attentatet finns kvar, Patriot Act efter terrorattackerna i USA 2001 finns kvar, i Israel har man undantagslagar sedan 1967 och i Storbritannien sedan konflikten i Nordirland på 1970-talet. Det finns många exempel.
Problemet med undantagslagar är att de försvagar demokratin, det visar en forskningsstudie som Staffan I Lindberg varit med om att göra.
– Inom fem år efter att undantagslagar införs sker en försämring av demokratin, och ibland går demokratin under. Det finns en stark statistisk koppling mellan dessa händelser. Det är djupt oroande för framtiden.
Staffan I Lindberg ansvarar för världens största samhällsvetenskapliga samarbete, Varieties of Democracy. I sin senaste årsrapport, som gjordes före coronapandemin bröt ut, visar demokratimätningsinstitutet V-Dem att trenden av minskande demokrati accelererade globalt förra året. Mest påverkat är yttrande- och mediefriheterna.
– Vissa av kärnindikatorerna i mediefriheten, till exempel i vilken utsträckning regeringar försöker censurera medier, har blivit substantiellt sämre i 37 länder under 2019, säger Staffan I Lindberg.
Bland dem finns länder som blivit auktoritära som Turkiet, Serbien och Ryssland, men även demokratier där regeringar gör alltmer omfattande försök att censurera medierna, som Brasilien, Indien, Nepal och USA.
– Oroväckande många återfinns i Europa, till exempel Albanien, Polen, Kroatien och Slovenien. Så det är ganska utbrett – mer utbrett än antalet länder som blivit substantiellt mycket sämre demokratier.
Att det finns ett antal länder där regeringen börjar ge sig på mediefriheten även om demokratin som helhet inte blivit sämre är en symptomatisk tendens, som demokratiforskarna sett i flera år.
– Medierna är ofta det man ger sig på först, tillsammans med civilsamhället och akademiker. Om du vore politisk ledare och skulle vilja ha diktatur i stället för demokrati, så gäller det att först ge sig på de som kan skrika mest. Man censurerar, trakasserar, hotar enskilda journalister. Det sker nu i Brasilien till exempel. Journalister som rapporterar om för regeringen obekväma ämnen kan få påhälsning av säkerhetstjänsten, med olika hot mot familjen. Det är den typen av aktiviteter man ser väldigt tidigt, säger Staffan I Lindberg.
Vem kan stoppa den här globala nedgången i pressfrihet?
– Andra regeringar naturligtvis, ni journalister kan påtala detta i länder där det fortfarande får påtalas, pressfrihetsorganisationer… En möjlig allierad som borde uppmärksammas mer är den internationella juristorganisationen International Bar Association. Om juristerna blir mer aktiva i mänskliga rättigheter, inklusive pressfriheten, måste regeringarna förhålla sig till det. Det behöver göras även på internationell nivå, om vi inte ska tillbaka till 30-talet. De har oerhört mycket mer makt och inflytande än vad vi statsvetare har. Ligg på juristernas samfund lite mer.
EU har lyckats hålla emot lite mot Polens odemokratiska utveckling, säger Staffan I Lindberg, men inte lika väl i Ungern. Framför allt måste demokratiska regeringar runt om i världen inse att vi står inför en stor ideologisk kamp på flera fronter, menar han.
– Dels mot den radikala islamismen, ledda av Saudiarabien, dels högerextrema organisationer som sprider desinformation – och inte minst Kina, som har som plan att dominera världen.
Hur ser du på Kinas angrepp på den svenska pressfriheten?
– Det är en testballong. De testar vad de kan göra, hur långt de kan gå, för att göra strategin mer effektiv i andra länder.
Det är inte en enskild ambassadör som frispelar?
– Nej, det är på direkt instruktion från Peking.
Staffan I Lindbergs uppmaning till dagens demokratiska politiker: Vakna upp!
– Det här är ett nytt kallt krig, fast det ser annorlunda ut. Ett flerfronts kallt krig, en stor ideologisk kamp där våra grundläggande mänskliga rättigheter och demokratin står på spel.
HANNA LUNDQUIST
JOHANNES NESSER
