BLOGG FRÅN GRÄV 09 I ÖREBRO

Slut för denna gång…

Söndag 15.00: Sammanfattningsvis: Trots ett ganska tunt seminarieutbud blev G09 lika välorganiserat och trevligt som förra gången i Örebro. Gräv dras med samma huvudbrist som nästan alla år: för många berättelser om innehållet i de enskilda reportagen, för lite allmängiltig metod med reportaget som exempel. Tack, Arbogabor, för inspirerande vinterdagar. Nästa års Gräv hålls i Stockholm.

Nekhoroshev om ryska pressens våndor

Söndag 11.00: Ryske kollegan Grigori Nekhoroshev avslutade Gräv 09 med att berätta om hur mediesituationen i Ryssland utvecklats från kommunisttiden och framåt. Nekhoroshev berättade att den grävande journalistiken började redan under kommunistepoken, under Gorbatjov. Men under pressens befrielsetid på 90-talet utvecklades också en mutkultur i landet, som också påverkar pressen idag. Eftersom handelsmännen tjänade pengar, har också journalister och mediechefer ansett sig ha rätt att göra det. På olika sätt.

Virrigt på söndagsmorgonen…  

Söndag 10.45: Efter lördagens middag höll journalisterna Conventums dansgolv välfyllt fram till klockan 03.00. Därför var det också glest bland besökarna under morgonen på Grävs sista förmiddag. När jag kom in för att lyssna på Grigori Nekhoroshev som skulle berätta om rysk journalistik, satt redan en rakryggad kollega förväntansfullt och väntade på seminariet. Jag satte mig bredvid, varpå hon vände sig mot mig och frågade:

– Vad är det som ska hända här?

Och när jag passerade i korridoren en stund senare öppnades en hissdörr och Fojos Per Martis krånglade med visst besvär ut en vagn med trycksaker och sade besvärat:

– Det är första gången jag åker vilse i en hiss.

Sena kvällar har ett pris. Tveklöst.

Trots allt: Ett gäng festprissar att vara stolta över

Lördag 22.00: Guldspademiddagen klar. Prisen är utdelade. Och jo, även om många tycker att hela verksamheten Grävande journalister är en irriterande pretentiös historia, är denna årliga avrapportering något för journalistkåren vara stolt över. Det är svårt att hitta onötta ord som kan blåsa nytt liv i dessa tidlösa dygder, men eh…ja, guldspadenomineringarna är helt enkelt en bärande del av svenska mediers uppdrag – och demokratins legitimitet.

Inte mindre än så.

Det handlar om en rad insatser som visserligen varit avlönade men ändå krävt stort engagemang, kraft, idealism och ofta tillsnattade eller tiggda resurser. Och som lett till artiklar och inslag som avslöjat svenska missförhållanden och, kanske än viktigare, visat att missförhållanden i Sverige kan avslöjas. Raderna av rutiga flanellskjortor och flamsiga tacktal som defilerar på podiet i Örebro stämmer till eftertanke, vare sig de gäller ämnen som tilltryckta likkistor, suspekt läkemedelsindustri eller hemliga förhandlingar i Sörmlandspolitiken. Se Guldspadefesten som ett budskap från journalisterna till övriga samhället och bloggosfären: Ni kommer att sakna oss om vi försvinner.

Majoritet kvinnor bland guldspadevinnarna

Lördag 21.30: Bland årets guldspadevinnare var kvinnorna för första gången i majoritet . Och i år är samtidigt kvinnorna i princip lika många som männen bland Journalistförbundets medlemmar. Nästa år har de troligen gått om. Grattis till det täcka könet. Eller vad man nu ska säga.

Kan opinionstrycket bli skevt av bloggbävningar?

Lördag 17.05: Twittrade ut några lägesrapporter från Gräv 09 när Rino Rotevatn, ordf i SJFs Yrkesetiska nämnd var i närheten.  "Men vad har allt det här för betydelse för en järnverksarbetare i Hagfors?", sade han på ilsken värmländska och pekade på det drag av intern beundrarklubb som twittrarna kanske kan ses som.

Rino har två invändingar:

1. Om journalister fokuserar för mycket på nya medier, nya kanaler, och att kolla in konkurrenterna tar det energi som hellre borde ägnas åt att vara ute i verkligheten bland icke-journalister. Vi dras in i en kollegial rundgång, i stället för att bevaka ute på plats.

2. Många bloggare i de sociala medier påstår sig vara delar av ett folkligt medieuppror. I själva verket är de professionella opinionsbildare, PR- eller mediemänniskor. Det handlar mest om en ny kanal för en etablerad medieelit.

Det är två invändningar jag tycker man bör ta på allvar. Bägge två. Bloggbävningar kan också ha effekten att en redan stark samhällsgrupp förflyttar opnionsljuset från frågor som är viktiga för stora folkgrupper, till mer perifera principfrågor, med intresse för en liten, ettrig elit.  Därmed kan bloggbävningarna göra den demokratiska offentliga debatten skev.

Synd att Rino inte luftade sina hetlevrade argument under morgonens paneldebatt i stället. Det hade gjort debatten mindre mjäkig. För tidigt på morgonen, urskuldade han sig.

Alltnog. Nu är dagens seminarier slut. Journalisterna drar sig tillbaka till Örebros hotellrum för att ladda för guldspadefest och en blöt natt.

Succé för Kenny Adersjös TV-dramaturgi

Lördag 16.23: – Vad är grejen? Fram med grejen direkt. Det är nyhetsjournalistikens grundidé. Men för att locka vidare publik i TV måste man tänka tvärtom. Dramaturgin måste bygga på att man inte avslöjar poängen, utan väcker nyfikenheten genom frågor.

Det sade Kenny Adersjö, reportageredaktör på SVTs Uppdrag Granskning under lördagens sista och tydligt lysande seminarium, rubricerat ”Så fångar du publiken”.

Adersjö lyckades själv med sin rubriks ambition. Seminarielokalen var fylld till sista ståplatsen i gångarna, och han gav en rad tips till åhörarna. Bland annat visade han i hur stor utsträckning TV-journalistik handlar om att välja bort saker, "kill your darlings", och om att levandegöra med talande detaljer.

I hans föreläsning i högt tempo  listade han bland annat tio saker man ALLTID ska UNDVIKA för att göra en bra dokumentär. Så här såg hans INTE-lista ut:

1.För många drabbade. Det gör att man tappar i identifikation.

2. Dokument och statistik. Tröttar ut publiken.

3. Allt levereras i början. Det skapar inte spänning. Pytsa ut i stället.

4. Övertydlighet/överladdat. Stråkar på fel ställen kan skriva folk på näsan och skapa badwill.

5. Fakta i synk. Låt journalistspeakern i stället läsa upp fakta och intervjupersonern stå för känsloyttringar.

6. Göm avsändaren. Reporterns närvaro bör vara tydlig.

7. Inte motsvara förändringarna. Lova bara det man kan leva upp till.

8. Lämna formulär 1A. Parallellhistorier kan röra ihop historien.

9. Sufflera. Anteckningar ska in i själva reportaget.  

10. Bortförklara kritik. Inte bra. Anteckna i stället kritik, utvärdera  och lär av den.

Adersjö påpekade också vikten av att ta hjälp av folk utifrån för att göra urval under arbetet:

– Det är viktigt att ta hjälp av friska ögon under arbetet. Sällan, menade han, är reportern själv rätt person att göra det när han står mitt i arbetet. Använd i stället någon du litar på – eller till och med din redaktör!

Journalistförbundets proffsrykte på gräv

Lördag 14.50: Det hemska med sociala medierna är spridningen av alla rykten, eller hur? Som att SRs Kaliber uteblev från Gräv 09 på grund av hot. Uppgiften skeppades först ut från Grävkansliet, men dementerades under gårdagen av Staffan Sonning, chef på SR. Men trots de väl spridda dementierna proklamerades påståendet om hot mot Kaliber ånyo som sanning under lördagens hot-debatt. Nämligen av Agneta Lindblom Hulthén, orförande för Journalistförbundet, garant för den svenska journalistiska yrkesmetodikens högsta kast. Jaja.

Debatt: hot mot journalister

Lördag 14.35: Efter lunch debatterade en panel, varav två hotade journalister, frågan om hot mot mediearbetare. Utgångspunkt var en undersökning om hot som Säpo och Journalistförbundet genomfört.

– Undersökningen har  tyvärrvisat att arbetsgivarna inte tar hoten på riktigt allvar. Jag håller inte med de som säger att lite hot ska en journalist tåla. De bör anmälas och hot mot journalister bör ses som högmålsbrott, sade Agneta Lindblom Hulthén, Journalistförbundets ordförande.

Enligt Säpo visade undersökningen att hoten får viss påverkan på journalistiken, genom att man skriver försiktigt och undviker vissa frågor. Zendry Svärdcrona, kriminalreporter på Aftonbladet, framhöll att hot mot journalister inte är så vanliga:

– Den grupp som sticker ut är kriminaljournalister. Men 75 procent anmäler inte hot till polisen. Skälet är dels att man inte tycker att det leder till någonting, dels att det är svårt vad man ska betrakta som hot, sade Svärdcrona.

– Jag skulle vilja att man fick mer hjälp och feed från polisen med information om bakgrunden på som man får oklara, hotliknande meddelanden från, menade han.

En representant för polisen i Örebro, Torbjörn Carlsson, fanns i panelen. Han stödde metodisk anmälan:

– Alla hotliknande meddelande är inte hot. Men anmäl allt och låt oss poliser bedöma om det är ett riktigt hot. Vi behöver den här typen av information för att se vilka typer vi har att göra med, sade Torbjörn Carlsson sade också att frågan om ändrad brottsrubricering som Lindblom Hulthén tog upp, är helt ointressant, eftersom de personer det handlar om inte bryr sig om brottstrubricering eller straffsatser.

Han rekommenderade också att man är noga med tidsangivelser och sparar dokumentation om allt som rör hoten när man polisanmäler.  Han framhöll också att vad han kallade ett moment 22 fanns i denna frågan:  När medier skriver om kriminella grupper stärks deras varumärke och pondus. Det höll Svärdcrona med om:

– Man får inga hot om man skriver att de begår brott, är stygga och farliga. Det stärker bara deras varumärke. Men de tycker inte om att man man skriver om specifika brott, där dom görs till människor, lever på socialbidrag, fuskar på olika slag, då blir de sura, sade han

Undersökningen visade dock, enligt Säpo, att det finns väldigt mycket hot om våld men väldigt lite faktiskt våld. Under det senaste decenniet har inte Säpo kunnat registrera något våld mot journalister i Sverige.

Efter bloggbävningen: omdöme, takt och ton?

Lördag 13.10: Funderar. På bloggar och i mikroblogg-samtal skapas ett mellanting mellan offentligt medium och privat samtal. Att det kan vara problematiskt visades bl.a. under förra veckans skvaller om Amelia Adamo. Tror att de sociala mediernas framväxt kommer att kräva mer än bara "etiska programförklaringar" som Aftonbladets chefredaktör Helin efterlyste. Kanske också att åldersstigna dygder måste dammas av.  När skillnaderna mellan privat småprat och det välansade offentliga mediespråket luckras upp måste vi hitta en "hållbar hållning" för sociala medier. Kan vi rentav vänta oss för en comeback för HYFS och OMDÖME?

SVT inleder Google-samarbete med Youtube-sändning

Lördag 10.50: Intressant nyhet: SVT ska låta Axel Gordh Humlesjö, sidekick i Josefssons stökiga "Debatt" på SVT, ska få göra ett eget program inför EU-valet. Och det ska bara publiceras på Youtube. Nyheten släpps officiellt på måndag. Tre personer ska jobba med programmet, som alltså för första gången bara publiceras på Youtube. Enligt ett tips till mig avrådde SVT-juristerna satsningen, med tanke på Youtubes oklara, juridiska status i bland annat upphovsrättsfrågan, men Jan Axelsson, SVT NoS ville gå vidare i det banbrytande medieexperimentet.  Anständige Axelsson är för övrigt en av få chefer som inte konstant gisslas av SVTs missnöjda medarbetarskara. Man hör oceaner av ovett mot SVT-chefer som "bara tänker på pengar och nedskärningar och struntar i programmen", men Axelsson brukar klara sig med ett "han är faktiskt OK". Antingen beror det på att han faktiskt ÄR OK, eller att han har inrättat en ställning i organisationen där han slipper ta de obekväma besluten.

Jordens megawatt-drag under Earth hour

Lördag 10.15: Fika. Och nu är alla här. Journalisttjejerna i sjalar, allvarlig blick och med prilla under läppen, de slitna grävrävarna i grått tredagarsstubb och flockarna av medievalpar från medieutbildningarna.  Härligt. Men hur blir det med Earth Hour – att släcka alla lampor under en timme som manifestation för klimatfrågan? Den hamnar mitt i grävfesten i kväll. FGJ-gänget är väl urtypen för en population som vill vara med på en sådan. Kanske en kompromiss: den görs om till en Earth minute. Eller så släcker i stället man lyset på en av toaletterna En Hel Timme.

– Det hamnar mitt i guldspadefesten, men vi vill delta utan att detäventyrar säkerheten, säger grävgeneralen Cathrine Gustafsson.

– Vi släcker i hallarna utanför själva galan, och fasaderna. Men inne i festlokalen har vi fullt ljus, säger hon.

Fasaderna släckta till synligt stöd för klimatet. Och så fullt, bländande megawattdrag i salarna bakom. Jojo.

Debatt om det nya medielandskapet

Lördag 10.00: Lördagen inleddes med debatt om det nya medielandskapet. Bloggaren Henrik Alexandersson, Lena Mellin, AB, Ulrika Knutson, PK, bloggaren Sofia Mirjamsdotter och Rino Rotevatn,  YEN.  Det blev en påfallande artig, nästan lam föreställning, som inte speglade den hätska stämning som annars finns mellan många bloggare och stormedier. En av många ting som panelen tycktes ense om var att bloggosfären inte kan ses som en enhetlig grupp. Om Rino Rotevatn var tillkallad för att gissla bloggarna, så misslyckades det. Bloggosfären utvecklar det offentliga samtalet, konstaterade han helt sonika.

Panelen diskuterade att en stor del av den nya medievärlden inte ingår i det självsanerande regelverket. Kan vi vänja oss vid ett medielandskap med en betydligt mer vildvuxen flora – med hätska påhopp, osakliga angrepp och massangrepp mot enskilda – utan att kräva lagstiftning?

– Det finns förtalslagar redan idag, jag tar ansvar för vad jag skriver och känner inget behov av att vara med i något annat gemensamt etiskt regelverk. Jag tänjer också på regler själv ibland, bland annat har jag filmat i en rättssal, sade Henrik Alexandersson.

– Viktigast med de stora medierna är för journalister ändå är att den nya folkliga kommunikationen skapar mycket och större och bättre dialog mellan medier och publik, menade Lena Mellin.

Ulrika Knutsson, Publicistklubbens ordförande, summerade läget:

– Vi får hoppas på draghjälp från bloggosfären så att vi kan skapa en levande redaktionell kultur, och där journalister inte ses som grindvakter som vaktar dinosaurier, utan där vi gemensamt för fram viktiga värden. För i slutändan kanske vi blir barfotajournalister allihopa.

Grävande Journalisters årsmöte

Fredag 20.00: Snön har yrt skoningslöst över Örebro hela dagen. Är det någonstans det behövs grävas så är det Örebros  hala, snötäckta trottoarer. Vad kan då kännas bättre än några timmar årsmöte med solstrålarna i Föreningen Grävande Journalister? Årsmötet inleddes av Björn Häger, som valdes till mötesordförande och hälsade medlemmarna välkomna till ”denna gratisätandets demokratifest”.  Men sen gick solen i moln: FGJ gick med halv miljon i underskott 2008, och var tvungna att slå till alla bromsar under sommaren.

Under mötet diskuterades ett styrelseförslag om ett tillägg till stadgarna för att inte högerextrema journalister ska kunna vara med och påverka föreningen. Men förslaget om att FGJ är en ”ideell och opolitisk förening” med ”demokratisk grundvärdering” röstades ner, eftersom frågor om yttrandefrihet och integritet också kan ses som politiska. I stället beslöts att verka för en stadgeändring som kan träda i kraft först 2010 med formuleringen ”partipolitiskt oberoende” i underförstådd förhoppning om att inte nazistiska horder invaderar och tar över FGJ under närmaste året.

Sex personer bad att få lämna styrelsen, bland annat ordförande Åsa Nicander, som ersattes av kassören Karl-Axel Jansson. Ersättare för de övriga sex som avgick blev Cathrine Gustafsson, Jens Persson, Ulla Danné, Mikael Ekman, Sandra Foresti och Tor Danielsson. Christina Kennedy blir ny redaktör för Scoop.

Invigning och debatt om undersökande journalistik

Fredag 15.25: Efter att Gräv-generalen Cathrine Gustavsson och FGJ-ordföranden Åsa Nicander invigt Gräv, tog SVTs Janne Josefsson över mikrofonen för att leda en debatt om grävets framtid. Åsa Nicander delade panelplats med Sydsvenskans Daniel Sandström, Stampen-VDn Thomas Brunegård, Martin Jönsson SvD, Per Yng, SVT och Cilla Benkö från SR.

Efter en trevande inledning på debatten bedyrade paneldeltagarna liturgiskt sina respektive mediers seriösa satsningar på grävande journalistik och sin trohet till detta kall.

– En utmaning är att avslöjanden och undersökande journalistik har ett stort kommersiellt ingresse. Det är enormt varumärkesbyggande, mer värdefullt än stora annonskampanjer. Folk förväntar sig också att vi ska utföra detta uppdrag. Det kräver både resurser och talanger på tidningen, sade Sandström.

– Många redaktörer säger att de tar fram resurser om enskilda reportrar har bra idéer. Men det är att lägga ansvaret på fel nivå. Undersökande journalistik är ett ansvar som måste tas av ledningarna. Jag skulle vilja höra cheferna beordra undersökande journalistik. De borde säga: kräv gräv! framhöll Åsa Nicander.

Från publiken kom påpekande om slarv och ovilja att credda kollegor  och andra medier för undersökande journalistik, vilket flera i panelen höll med om. En annan publikröst kritiserade panelen för att de inte tog upp och erkände att de hade makt, och därför borde avkrävas visioner.

– Läsarna måste känna att tidningen är deras community, där de får information om sin vardag och verklighet, sade Sandström.

– Ja, och vi måste se webben som vårt bästa redskap för denna utveckling och inte en resursslukare i organisationen, tillfogade Jönsson.

Helsingborgs Dagblad håller fanan högt

Fredag 14.20: Helsingborgs Dagblad har gjort sig känt för att satsa medvetet på undersökande journalistik genom gruppen Grävnavet, och under första seminarieomgången i Örebro berättade Elin Wrethov, Sven Sandström, Truls Nilsson och Emma Johansson om sina kommunala granskningar. Intressant, dels för att det är en på ytan oglamorös del av den undersökande journalistiken, dels för att det på många sätt är kärnan i den journalistikens demokratiska uppdrag. Det handlar om grävande i ofta torr jord, som när HD-reportern Elin Wretov berättade om hur man kan leta nyheter genom att gå igenom kommunernas kontoplaner. Där kan man avläsa en stor del av kommunens aktiviteter, och genom att beloppen finns registrerade, så serveras gediget faktaunderlag för nyheter direkt i kontoplanen. Lägg till några kommentarer från ansvariga och aktiva inom verksamheten, så får man snabbt en gedigen nyhetsartikel. När få vi se Sveriges första bloggare arbeta systematiskt med kommungranskning på detta sätt? Osexigt, men viktigt.

Gräv 09 – startsignalen har gått

Fredag 13.40: Efter lunch på fredagen inleddes årets tredagarskonferens om undersökande  journalistik, som i år hålls i Örebro. Med cirka 580 anmälda deltagare har det visat sig att intresset för Gräv 09 varit osedvanligt stort, speciellt som många medier lever under ekonomiskt ansträngda tider. Det är bara att gratulera.