Åtta år efter mordet på Horner – skyddsombud rundas vid riskbedömningar

Åtta år efter mordet på Horner, då SRs säkerhetschef uttryckte självkritik, har kriget i Ukraina och de attacker som skett mot internationella journalister aktualiserat hur svenska medier gör riskbedömningar när medarbetare skickas till konfliktzoner.

Upsala Nya Tidning skickade i helgen en ung vikarie till den polsk-ukrainska gränsen för att rapportera om flyktingströmmen. Med sig hade han en frilansfotograf. UNT skickar sällan medarbetare utomlands, senast var i samband med flyktingkrisen 2015 då ett team reste till Lesbos i Grekland. Säkerhetsrutinerna för den här sortens snabba utlandsreportage finns inte på plats, menar journalistklubben.

– Det är förstås bra att UNT skickar ett team för att bevaka händelserna, det är vi alla glada över. Men det gick lite för fort från början, och någon ordentlig riskanalys gjordes inte. Det påtalade klubben och fick visst gehör för, säger Niklas Skeri, journalistklubben på UNT.

Annons

UNTs chefredaktör Kalle Sandhammar skriver i ett mejlsvar till Journalisten att tidningen gjorde en noggrann säkerhetsbedömning:

– Sedan skickade vi ett team med en fotograf som är van att resa och en arbetsledning som har stor rutin av den här typen av jobb utomlands och som hade fortlöpande kontakt med medarbetarna när de var ute.

– Man kan så klart diskutera om man ska skicka en vikarie utomlands, men jag tycker inte att man ska stirra sig blind på just detta. Det handlar om vem personen är. Jag har fullt förtroende för vår utsända personal och allt har också gått bra. De är hemma igen.

Enligt arbetsmiljölagen ska en arbetsgivare hålla skyddsombudet underrättat om alla risker och förändringar som påverkar arbetsmiljön, förse arbetstagaren med de kunskaper som behövs för att undgå risker i arbetet – samt samverka med arbetstagarna i säkerhetsbedömningarna.

Vad innebär det i praktiken vid snabba beslut om resor till krigszoner?
– Det är inte uttryckligen formulerat att skyddsombudet ska sitta med vid varje riskbedömning. Men det är lämpligt att involvera skyddsombudet om man ska uppfylla kravet på samverkan vid beslut som påverkar arbetsmiljön, säger Emily Gretland på Arbetsmiljöverkets svarstjänst.

På Aftonbladet finns sedan några veckor tillbaka en ny rutin om att huvudskyddsombudet alltid ska vara med vid högriskbedömningar. Bakgrunden var ett missnöje från klubbens sida med hur arbetsgivaren samverkade i de här beslutet.

– Det är ju väldigt svårt att göra sådana här bedömningar. Men det blir en bättre balans om huvudskyddsombudet sitter med. Man behöver någon som säger: ska vi verkligen göra det här, har vi tänkt på det här och det här? Det är jätteviktigt att ställa de kritiska frågorna. Sedan får man givetvis höja ribban i krig, säger Sara Milstead som är ordförande i Aftonbladets journalistklubb.

Att dra i nödbromsen är en otacksam roll på en nyhetsredaktion men måste göras, konstaterar Sara Milstead.

Sveriges Televisions huvudskyddsombud Terje Gudbrandsen uppger när Journalisten ringer upp strax efter krigsutbrottet i Ukraina att han inte blivit inbjuden till riskbedömningarna kring krigsrapporteringen.

– Företaget har inte bjudit in mig, och jag har inte heller ställt frågan. Jag har bedömt att säkerhetsavdelningen har betydligt större kompetens och erfarenhet kring det här. Men vi kommer att lyfta det här som en princip.

Jimmy Halvarsson, huvudskyddsombud för Journalistförbundet på Sveriges Radio, upplever sig ha ”god kontakt” med SRs säkerhetsavdelning.

– Vi upplever att SR, i synnerhet efter mordet på Nils Horner, tar personsäkerhet på yttersta allvar och har inte upplevt några svårigheter att få till dialog.

Sitter ni med vid riskbedömningar inför krigsrapportering eller briefas ni i efterhand?
– Det finns en grundplåt på plats. Men det här är ett minutoperativt arbete, säkerhetsbedömningar görs löpande. Det finns inte utrymme att samla ihop en delegation av skyddsombud, säger Jimmy Halvarsson.

På Expressen är journalistklubbens ordförande, tillika huvudskyddsombudet, Jan Spångberg nöjd med företagets säkerhetsarbete och samverkan.

– Jag blir inte uppringd mitt i natten, men man är väldigt noga med att briefa mig i efterhand. Och i diskussioner där det inte är jättebråttom finns jag med och har möjlighet att sätta stopp, säger Spångberg.

Behöver du ofta göra det?
– Nej, jag behöver sällan ta den rollen. Säkerhetsgruppen är duktig och gör ganska stränga bedömningar.

Jan Spångberg menar att erfarenheten från 1979 då Expressens korrespondent Arne Lemberg med fotograf sköts ihjäl i Uganda fortfarande präglar redaktionen.

– Det är ett levande minne, verkligen.

HANNA LUNDQUIST
JOHANNES NESSER