”Aprilmorden kommer att genomlysas journalistiskt och ordentligt”
De fem kvinnor som hittats mördade under tre veckor i april har lett till en nationell debatt – och mediekritik. Aftonbladets Kerstin Weigl, som startade tidningens granskning Dödade kvinnor, anser att medierna har blivit bättre på att skildra mäns våld mot kvinnor.
Under perioden 1-17 april hittades fem kvinnor mördade i Sverige och fem män som haft en relation till kvinnorna, eller känt dem, är misstänkta för brotten. Morden har lett till en nationell debatt om mäns våld mot kvinnor, och kritik har riktats mot medier för underbevakning.
Men mediernas bevakning har blivit bättre det senaste decenniet. Det anser Aftonbladets reporter och krönikör Kerstin Weigl, som tillsammans med Kristina Edblom startade granskningen Dödade kvinnor för tolv år sedan.
– Alla undrade vad vi höll på med, både journalister och politiker, men artikelserien blev ögonöppnande för många, även för oss. Sedan dess har frågan om mäns våld mot kvinnor bevakats bättre, och flera politiska partier identifierar det nu som ett samhällsproblem. Vår nya jämställdhetsminister lyfte det som en prioriterad fråga, säger Kerstin Weigl.
På vilket sätt har mediebevakningen förändrats?
– Frågan har fått större uppmärksamhet. En vändpunkt, för mig i alla fall, var mordet på Lotta Rudholm 2016, som blev huvudnyhet i Aktuellt. Att det blev en stor nyhet när en kvinna blir ihjälstampad i sin lägenhet av sin tidigare pojkvän, det var något nytt, och helt annorlunda mot hur man nyhetsvärderat tidigare.
– Kvinnomord blev nyheter när en ung kvinna först anmäldes försvunnen och sen hittades nedgrävd. Det var den nyhet man kände igen på redaktionerna, det var då man rapporterade. Men de flesta kvinnomord ser inte ut så. Den vanligaste mordplatsen är kvinnans egen säng, och den vanligaste mördaren är en person hon har haft en relation med. Men sådana nyheter förekom knappt för tio år sedan, och då var det heller ingen som klarade av att identifiera det som en nyhet.
När Kerstin Weigl och Kristina Edblom gick igenom alla kvinnomord under 2000-talet, upptäckte de att några av morden inte ens hade lett till en notis i den lokala tidningen.
– I vart femte fall då en man mördar en kvinna tar han också sitt eget liv. Några av de fallen rapporterades över huvud taget inte eftersom det blev känsligt – eller för att både brottsoffret och mördaren var missbrukare. Om man struntar i ett mord för att den som blivit mördad är missbrukare eller för att mördaren tagit sitt liv, då har man slutat att vara en nyfiken journalist.
– När de morden väl blev rapporterade beskrevs de sällan som mord, utan som en ”familjetragedi” eller ett ”lägenhetsbråk”. Sådana formuleringar har nästan – men inte helt – försvunnit från medierna. Jag har dock sett att de förekommer i rubriker, ofta som citat från någon presstalesperson på polisen, och det är olyckligt.
Är bevakningen av mäns våld mot kvinnor tillräcklig?
– Nej, det är den inte. Mediebevakningen av gängkriminaliteten har satt fokus på den frågan och det har lett till kraftfulla politiska och polisiära åtgärder mot den organiserade brottsligheten. Man arbetar systematiskt och metodiskt. Det gör man inte när det gäller mäns våld mot kvinnor. Mediebevakningen sätter tryck på politikerna, och det trycket behövs.
Har rapporteringen om de fem kvinnor som mördats varit bra?
– Just nu tar medierna hänsyn till de anhörigas önskemål; publiceringarna sker på deras villkor, och därför har vi inte sett så mycket rapportering om de enskilda morden. Det kommer att ske i sinom tid. Aprilmorden kommer att genomlysas journalistiskt och ordentligt, det är jag helt övertygad om, säger Kerstin Weigl.
