Ledare

Helena Giertta Chefredaktör
skicka e-post rss

Gör inte slut med Las

14 oktober, 2020

Ett företags viktigaste resurs är, i nästan alla bolag och alldeles särskilt i vår bransch, de anställda. De måste vara engagerade och kunniga på det de gör.

På en arbetsplats pratar man med varandra om vad som fungerar och vad som behöver förbättras. Ju högre i tak, desto lättare att snabbt komma till rätta med de brister som eventuellt finns.

Det bygger på att man känner sig trygg på arbetsplatsen, att man inte kan bli uppsagd hursomhelst – därför har vi en lag som skyddar de anställda från bland annat osakliga uppsägningar.

Att ta bort detta skydd skulle föra med sig inte bara otryggare arbetsplatser utan också skada samtalet och engagemanget. Diskussionerna och förbättringarna som arbetslaget idag kommer med, skulle dämpas.

Las har missbrukats i många år i mediebranschen. Här blir man utlasad istället för inlasad, kan stapla kortare anställningar på varandra inom vissa delar av branschen och anställningsformerna är långt ifrån trygga. Det gör att Las inte är en älskad lag.

Men det är ändå tack vare Las som arbetsgivaren inte godtyckligt kan säga upp personal utan skäl och vid uppsägningar gäller i princip turordningslistan. Den har undantag och den kan förhandlas bort, men den finns.

Läser man en sammanfattning av Las-utredningen kan man tro att de förändringar som där finns inte är så förfärligt stora.

Men det är de.

Genom att antalet undantag föreslås bli fler, och att omställning ska ske utan inlärningstid och kompetensutbildning så blir förändringen att arbetsgivaren i stor utsträckning kan frångå turordningsreglerna i Las – utan att förhandla och komma överens med facket.

Som arbetsgivare ska du alltså inte behöva förhandla om dina undantag och inte betala för avstegen. Det underminerar maktbalansen mellan arbetsgivare och fack och kommer att leda till sämre arbetsplatser. Det finns kanske kortsiktiga vinster, men långsiktigt handlar förändringen om hela den svenska modellen, där fack och arbetsgivare kommer överens. Modellen som leder till arbetsfred och på köpet de anställdas engagemang.

Jag förstår inte varför utredningens förslag ens vore önskvärt för en modern företagsledare.
 
Partiledardebatten gav inget tydligt besked om vad som händer nu, men jag hoppas att arbetsmarknadens parter förstår allvaret och sätter sig ner och förhandlar i god ordning igen.

***

Dokumentären om Estoniakatastrofen är ett skolexempel på vad journalistik är. Man går ut i akt och mening att finna vad som verkligen har skett. Intervjuar drabbade och de med ansvar. Och så till sist kommer ett äkta genombrott. Kanske man inte ens vet vad man söker, men när journalisten och dokumentärfilmaren Henrik Evertsson hittar ett hål i färjan syns det att det var oväntat. Genom att inte på förhand veta vad han ville finna ger han sina tittare en möjlighet att själv se.

Dokumentärer har blivit ett allt vanligare format för journalister för att avslöja orättfärdigheter. Det lite långsammare berättandet passar särskilt bra i vår snabba, rastlösa tid. Kanske de också kan visa vägen för annan avslöjande journalistik, där vi genom att berätta om hur vi går till väga i vårt arbete, samtidigt ger våra belackare en grundkurs i vad som är journalistik.

Många arbetar redan så, men kanske fler skulle kunna göra det och därmed hjälpa till att vända den obehagliga misstron mot vår kår.

Att man inte ska åtala Henrik Evertsson borde vara självklart, men måste ändå påtalas. Hans journalistiska insats är inte brottslig.

 

STICK

ARON FLAM FRIADES
Det var inget upphovsrättsbrott att använda En svenska tiger på sitt bokomslag. Den nya tigern var att ses som parodi. Därmed friades Aron Flam. Det är bra för yttrandefriheten. Vi måste kunna göra satir av välkända symboler.
    Möjligtvis blir det ett upphovsrättsproblem om man kapitaliserar på en välkänd figur, utan att den ursprungliga upphovsmannen, alltså den som skapat ursymbolen, får någon ersättning. Det ska bli mycket intressant att följa vad som händer om domen överklagas.

MISSA INTE PODDARNA
Journalistenpodden med Helena Giertta och Lisa Bjurwald eller med Ola Sigvardsson publiceras på Journalisten.se och där poddar finns. Senaste podden med Lisa Bjurwald handlar bland annat om hur vi klarar distansarbetet.

 

Fotnot: Ledaren skrevs innan det glädjande beskedet om att förhandlingarna om Las och arbetsrätten ska återupptas.

 

Kommentarer

Det finns 2 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av mats laurin ons, 2020-10-14 18:30

Hej Helena! Läste med intresse din senaste ledare, men det är inte innehållet jag vill debattera. Jag reagerade på meningen "Men det är dem" som står mitt i. Något som oroat mig är att även professionella skribenter numera börjar slira på subjekts- och objektsformer av pronominet "de". Här är "de" predikatsfyllnad om jag inte tar fel, och skall alltså stå i nominativ - "Men det är de". Jag tror att du egentligen vet det, men att du råkar skriva fel visar ju hur den språkliga osäkerheten sprider sig. Jag skriver inte det här för att jag är en grinig gubbjävel som sitter förgrämd och sätter bockar i kanten på vad de yrkesverksamma skriver Ibland blir jag uppriktigt bekymrad när jag ser hur osäkra på språket yngre kollegor är. OK att språket förändras och allt det där, och huvudsaken är ju att man förstår vad som menas, men när det gäller pronomina är det faktiskt risk för osäkerhet och rena missförstånd Ta osäkerheten om "dess" och det reflexiva "sig" som syftar tillbaka på subjektet, det är uppenbart att många inte förstått skillnaden, och där kan det verkligen uppstå förvirring. Nu när korrekturläsningen är avskaffad sedan länge och det inte finns någon korrigerande överinstans håller vi på att hamna i ett språkligt moras där egentligen ingen vet vad som är rätt. Alla tror ju att det som står i medierna är är rätt och tar efter, journalisterna själva och alla talare och skrivare av vårt språk. Och våra många invandrare, varav många gärna vill tala och skriva korrekt svenska, de lämnas helt i sticket när ingen längre vet. Jag har träffat din far, vi var ungefär jämnåriga tror jag, och hör alltså till din föräldrageneration. När vi är borta kommer det inte längre att finnas några som kan säga vad som är korrekt svenska och vad som inte är det. Och då kanske den föreställningen har slagit igenom att det finns inget som är korrekt eller inkorrekt svenska, svenska är det som skrivs och talas just nu, oavsett hur. Men då tror jag att vi har förlorat något. Bästa hälsningar Mats Laurin pensionär.

PS Mitt stavningsprogram markerar ordet "pronominet" med rött. Den korrfunktion som finns i datorn klarar inte bestämda formen av det ordet.DS

Inlagt av matilda@karinka... ons, 2020-10-21 16:15

Tack Helena för ditt ställningstagande i LAS-frågan. //Karin Kämsby

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies