Sex år är en kort tid
Det blev som väntat en skatt i stället för licens för public service. Och precis som väntat fick diskussionen om public service en helt annan ton än den haft tidigare.
Till exempel väcktes frågan om vad som händer om det skulle bli ett ekonomiskt överskott i public service, hur ska staten få del av de pengarna? Eller om det blir lågkonjunktur, varför ska då public service stå oanfrätt?
Men vid sidan av det hände andra allvarliga saker i omröstningen om public service-avgiften. Beslut som var tänkt att skydda public service oberoende röstades ner. Lite som i tysthet.
Den första tioåriga tillståndsperioden ändrades till sex år, efter att Alliansen röstat med Sverigedemokraterna. Den långsiktighet och den trygghet som en lång tillståndsperiod ger bara försvann. Sex år är en mycket kort tid. De politiska vindarna kan svänga och public service plötsligt stå där utan skydd alls. Oroväckande är bara förnamnet.
Nästan lika oroande är att de stora tidningskoncernerna tillsammans med Tidningsutgivarna, TU, gått ut i en debattartikel i SvD och ställt skarpa krav på finansiering och innehåll i public service. De privata mediebolagen vill ha del av pengarna och vill begränsa programbolagens uppdrag.
Det är en sorglig utveckling vi ser. Tidigare förstod utgivare och ägare på den kommersiella sidan betydelsen av ett starkt och oberoende public service. Men nu, när det är skakigt i hur riksdagen ser på public service, så mullrar även Bonnier, Schibsted, Mittmedia, Aller, Bauer, MTG och TU.
Det är både ovärdigt och farligt. Public service erhåller med rätta ett högt förtroende bland svenskarna. De tillhandahåller kvalitativ journalistik, de granskar och gräver fram de skandaler som måste upp i ljuset. Att de också har underhållning i sina kanaler är en självklarhet för de flesta av oss.
Koncernernas stridsyxa påminner oss om att det svaga stödet från tidningsvärlden nyligen gjorde det lättare för regeringen i Danmark att slakta Danmarks Radio och börja styra innehållet i utbudet.
Medieägarna borde besinna sig och inte se till kort snöd vinning när de pratar om public service. Innehållet i public service skapar intresse för annan journalistik, på samma sätt som de kommersiella medierna skapar intresse för journalistik från public service. Det är genom denna växelverkan som medierna utvecklats och utvecklas i Sverige.
***
En annan viktig politisk tvistefråga är Granskningsnämndens roll idag och i framtiden. I riksdagen är det Sverigedemokraterna som går hårdast fram för att ge nämnden mer muskler. Argumentationen liknar det som just skett i Danmark.
Jag menar att Granskningsnämnden i dagens utformning knappt behövs alls. Den är inte till gagn för att bygga medieetik, den tar sig konstiga friheter och gör bedömningar på lösa grunder. Att nämnden är politiskt tillsatt av regeringen gör det hela ännu mer tveksamt.
I den bästa av världar skulle de kommersiella medierna och public service i stället arbeta hårdare för att minska Granskningsnämndens inflytande genom att bygga ett gemensamt självsanerande etiskt system som liknar det som finns för tidningar i dag, alltså Pressens Opinionsnämnd och Allmänhetens Pressombudsman.
Den goda idén känns i dag väldigt långt borta.
STICK
VIKTIGA AVSLÖJANDEN
SVTs Uppdrag granskning har under hösten bland annat avslöjat fusk med högskoleprovet, att en skola i Rumänien utfärdar falska sjuksköterskelegitimationer och att vården av psykiskt sjuka personer är undermålig. Avslöjanden som vart och ett röjer allvarliga brister som nu kanske kan åtgärdas. Tack för det
DÖDEN UPPSKJUTEN
I ett intressant reportage i SRs Medierna togs papperstidningens överlevnad upp på ett annat sätt. Det verkar som att en del tidningshus håller kvar papperet långt längre än vad de själva trott. Folk är helt enkelt villiga att betala väldigt mycket för att få tidningen i pappersformat och hemburen.
Papperstidningsdöden verkar skjuten på framtiden.
