Kan kärlek knäcka hat?
Kan nätkärlek knäcka näthat? Efter Uppdrag gransknings uppmärksammade program om hur bland annat kvinnliga journalister hotas och hatas på nätet startades först en Facebookuppmaning till nätkärlek, sedan en hashtag på Twitter och nu även en sajt om nätkärlek. Många har också anammat uppmaningen.
Flera enskilda journalister har berättat om värmen de mötts av i mejl, och på Twitter fylldes hashtaggen snabbt.
Det är ett skäl till att tala om det i stället för att tiga om det. Så kan de goda krafterna samlas.
Det är förstås naivt att tro att nätkärlek skulle få bort näthat och hot. En del blir ju extra provocerade av vänlighet. Men när det positiva och vänliga blir synligt blir det lättare att bära det hat- och hotfulla.
X X X
Journalister som hotas kan skrämmas till tystnad. Det finns många som tvekar att skriva om de ämnen man vet kommer få mobben att ge sig på en. Ändå är det viktigare i dag än någonsin att ge en nyanserad bild av till exempel invandringen, när det finns så många som läser hatsajter och propagandasajter som Avpixlat. Många av deras läsare tror att det är sanningen som beskrivs där. Det framgår tydligt av de kommentarer jag fått på min förra ledare om hatet på nätet.
Många ser inte skillnaden mellan en sajt som inte tar ansvar för det som publiceras och en sajt med ansvarig utgivare. De ser inte heller skillnaden mellan att journalistiskt bevaka en fråga och därmed visa olika sidor av fenomenet, och en sajt som ensidigt berättar om problem med invandring och förtiger allt som kan tyda på att invandring också kan vara positivt.
Den pedagogiska uppgiften att förklara skillnaden mellan journalistik och propaganda får vi alla ta på oss.
Att journalister hotas och hatas är ett särskilt bekymmer. Det finns alltid anledning att titta på sig själv, rannsaka sig och fundera på sin egen attityd. Kanske har vi inte lyssnat tillräckligt på våra läsare/lyssnare/tittare? Kanske finns det en grupp människor som aldrig blivit lyssnade på eller sedda, som nu tar sin chans att uttrycka sig. För yttrandefrihetens skull är det bra att fler kan uttrycka sin uppfattning.
Men hot och hat behöver vi inte, vare sig i verkligheten eller på nätet. Det kan aldrig nog betonas: betydelsen av journalistik är enorm, vårt ansvar är stort. Vi måste våga berätta sanningen, beskriva verkligheten och fortsätta att dra fram otrevliga nyheter som andra vill dölja.
Det kanske inte ger oss uppskattning, det är lätt att skylla tråkiga nyheter på budbäraren, men oberoende journalistik är likafullt avgörande för en levande demokrati.
I sammanhanget vill jag fördöma skottlossningen, mordförsöket, på den islamfientliga tidningen Dispatch Internationals danska chefredaktör och grundare Lars Hedegaard. Även om jag inte delar hans uppfattning, är det han råkade ut för ett avskyvärt brott. Att med våld försöka tysta en meningsmotståndare är inte acceptabelt. Yttrandefriheten gäller även dem, vars åsikter man starkt ogillar.
X X X
2013 blir året då betalsajterna slår igenom. Sydsvenskan var först. Efter ett års förberedelser lanserades betalsajten den 4 februari. Strax efter berättade flera andra Skånetidningar att de skulle ta betalt, Hallandsposten tar betalt från den 14 februari och mediekoncernena Promedia och Mittmedia ska också ta betalt för nätpubliceringar.
Det är som om proppen gått ur. ”Äntligen” sa medieforskaren Stefan Melesko i Studio Ett förra veckan. Jag är beredd att hålla med. Inte för att det kommer att generera så mycket pengar utan som en signal om att journalistik inte är gratis. På ett eller annat sätt ska löner betalas och journalistiken distribueras. Betalsajterna visar att journalistik inte är en gratisvara.
INFÖR RÄTTA
Nästa vecka faller domen i hovrätten mot Expressens vapenartikel. Samhällsviktig journalistik står inför rätta. En reporter köpte ett vapen och lämnade detta till polisen, i syfte att beskriva och berätta om vapenhandeln. Det är inget annat än skandal att åklagaren valde att väcka åtal för det.
Förhoppningsvis är hovrätten klokare än tingsrätten när domen faller.
STÖD TILL ISAAK
Dagens Nyheter, Kartago förlag och Svenska Pen har initierat en ny kampanj för Dawit Isaak. Det är bra. Vi får inte ge upp, utan fortsätta påminna regeringen om att det ännu finns en svensk journalist i fängelse i Eritrea, som varken fått rättegång eller dom trots att det är elva år sedan han fängslades. Alla nya initiativ är välkomna. Vi publicerar i dag en av bilderna som ingår i kampanjen.
