Dags för lite respekt
Pandemin väcker upprörda känslor. Tonläget är förfärande högt. Vi i mediebranschen har en del av ansvaret för det. Förstås.
När opinionsbildare, ibland utan djupare faktakunskap, väljer en sida, så är det precis i sin ordning. Man kan till och med hävda att det är en del av jobbet.
Att deras följare tar orden som sanning är också en naturlig följd av att vara en duktig opinionsbildare. Att tonen dem emellan blir hård är förstås okej, har man sig i leken givit och så vidare.
Det som har hänt i pandemins spår är att tonläget blivit så högt, känslorna så starka att olika läger har förskansat sig bakom en hög mur och inte längre kan höra varandra. I det läget är den sanningsökande journalisten helt nödvändig. Men även den drabbas av tonläget och debattnivån, de elaka kommentarerna spiller över.
Och vid något läge går det för långt.
Tyvärr är det inte ovanligt att journalister i Sverige trakasseras och hotas för det de skrivit i sakliga artiklar. Nu senast fick DNs vetenskapsjournalist Amina Manzoor nog och har stängt kommentarsmöjligheten på Twitter för vissa personer.
Kanske kan vi opinionsbildare ännu göra något åt saken. Nivån på debatten, orden vi väljer kan kanske sansas. Oense i sak men respekt för den andres rätt till sin åsikt skulle kunna vara ett tankeverktyg i den riktningen.
Vid denna tidnings pressläggning har ingen dom fallit i rättegången mot Henrik Evertsson och Linus Andersson stått i Göteborg. De åtalas för brott mot griftefriden när deras team filmade Estonia.
Det deras dokumentär gjort är att kasta nytt ljus på vad som kan ha hänt, det har lett till att fler regeringar öppnat för att göra om utredningen av olyckan och kanske komma sanningen nära om vad som hände Estonia.
De bör inte dömas för det de gjort. De borde inte ens ha åtalats. En dom vore ett hårt slag mot den undersökande journalistiken.
Idag håller du den nya Journalisten i din hand. Magasinshybriden vi tidigare gjort är förvandlad till ett rent månadsmagasin. Nyheterna finns nu på webben. Men vi fortsätter självklart att göra fördjupningar och granskningar även i magasinet. I detta nummer visar vår reporter Klas Granström att polisen blivit ännu hemligare med uppgifter.
Vår reporter Hanna Lundquist har följt den mördade journalisten Kim Walls föräldrar, i deras arbete för att hålla hennes journalistiska låga vid liv.
Dessutom kommer du att finna flera nya avdelningar i tidningen och fler kommer.
Hoppas att du gillar den. Om du har tips eller förslag på annat du tycker ska finnas med i tidningen, så hör gärna av dig.
