Krönika

Fouad Youcefi ordförande Föreningen Grävande journalister & programledare för SVTs Politikbyrån
skicka e-post rss

Vad svarar jag när Stefan tycker att jag är en ”ful marionett”?

2 mars, 2022

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Ibland bläddrar jag bland mina meddelandeförfrågningar på Facebook Messenger. Bland spammande sexbotar hittar jag den här gången ett meddelande från Stefan. ”Du är en ful marionett, svag hane utan skam”, skriver han. För säkerhets skull lägger han till att ”satan är din pappa”.

Lite längre upp bland meddelandena verkar en Fredrik ha råkat komma åt Caps lock-knappen. ”FÖRSVINN FÖR HELVETE HÄRIFRÅN JÄVLA MUSLIMÄCKEL”.

Det är lätt att både skratta och bli upprörd över den typen av meddelanden. Båda är uppenbart ägnade att vara nedsättande, det som lite slentrianmässigt brukar kallas för ”hat” mot journalister.
 
70 procent av alla journalister i Sverige hade 2019 utsatts för hat eller hot det senaste året, enligt en undersökning från JMG och Journalistförbundet. Med omkring 10 000 journalister i Sverige så bör alltså antalet hat- eller hotmeddelanden vara allra minst omkring 7 000.

Jag har börjat fundera på vilka som står bakom dem.

En intressant studie som genomförs just nu i USA ger spännande insikter, redan innan den publicerats. Forskare från George Washington University och Cornell Tech har granskat aktiviteten från 52 miljoner användare på de 500 mest populära USA-baserade Facebooksidorna under en tvåmånadersperiod, sommaren 2020.

En ynka procent av användarna stod för 35 procent av alla lajks, delningar och kommentarer. När de tittade närmare på 300 slumpmässigt utvalda Facebookanvändare bland den mest aktiva procenten, så visade det sig att 219 av de 300 under tvåmånadersperioden gjort fler än 25 kommentarer var, och att några av dem gjort flera tusen kommentarer. Tillsammans hade de producerat minst 80 000 kommentarer. 68 procent av de 219 toppanvändarna hade inslag av sexism, rasism, homofobi, antisemitism, desinformation, spammeddelanden eller en önskan om våld mot upplevda motståndare, bland sina kommentarer.

68 procent.

En stor del av det skadliga innehållet på Facebook tycks alltså komma från väldigt få men mycket aktiva användare. Det finns anledning att anta att ungefär samma princip kan gälla för de 7 000 årliga meddelanden med hot och hat till svenska journalister.
 
Kan det vara så att Stefan, Fredrik och de andra bara är några hundra, om ens det, till antalet? Och vad kan vi i såfall göra för att få stopp på den oro och självcensur som drabbar så många i vår bransch? Jag tänker inte föreslå något nationellt trollregister som kan identifiera notoriska journalisthatare. Men kanske kan vi bli bättre på att nämna för våra kollegor och arbetsgivare vad trollen faktiskt kallar sig. Min erfarenhet är att man blir förvånad över hur snabbt man börjar se mönster.

Kollegor råder mig att bara blockera användare som skriver som Stefan och Fredrik. I hemlighet brukar jag ignorera kollegornas råd. Jag svarade till exempel Caps Lock-Fredrik. Då blockerade han MIG. Jag känner mig lätt kränkt.
 
Tur att det bland meddelandeförfrågningarna också finns mindre otrevliga hälsningar. Som meddelandet från Bonnie: ”Hej snygging. Jag är en ensam änka. Följ med mig hit. Kontakta mig nu”.

Kommentarer

Det finns 3 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Anonym tors, 2022-03-03 16:48

Journalister borde ägna sig åt att svara på mer seriösa meddelanden istället för att svara "Stefan" och "Fredrik", eller vad deras riktiga namn nu är. Jag har ofta mötts av en väldigt tråkig och nedlåtande attityd när jag försökt kontakta journalister för att jag velat att de ska skriva om missförhållanden. Att bli ignorerad är vanligt. Men även nedlåtande attityder eller hånfull ironi ibland. Eller unga journalister på Aftonbladets eller Expressens tipstelefon som flinar lite om de tycker att man säger eller frågar något dumt. Det är väldigt respektlöst och skadar i förlängningen tidningarnas och branschens anseende.

Journalister måste ta ansvar för hur de själva beter sig också. Och inte bete sig som att de är bättre än vanligt folk. Rannsaka sina egna nyhetsvärderingar och fundera på varför vissa typer av berättelser lätt blir uppblåsta samtidigt som andra saker slentrianmässigt gallras bort när man väljer vad mans ka skriva om.

Men många blir tyvärr instinktivt defensiva snarare än att vara ödmjuka och be om ursäkt för att de inte belyst en fråga ordentligt.

Alla journalister bör oftare ställa sig frågan: "Är det endast allmänheten det är fel på eller gör jag ett sämre jobb med urval och med att ta folk på allvar än vad jag kunnat göra?"

Samt fråga sig om den nyhetsvärdering man gör är sund eller om det finns saker och ämnen som man borde gräva djupare i och granska mer ur ett samhällsperspektiv. Ett exempel på ett sådant ämne är de låga lönerna. Journalister är verkligen ofta väldigt dåliga på att ställa frågor till Sveriges politiker och makthavare. Det är ju politiker som beslutat om att det ska vara lagligt att anställa någon för 40 kronor per levererad pizza istället för att som i många andra länder införa en minimilön.

Journalister borde även bli bättre på att granska varandra. Istället verkar mycket granskning ske inom den egna publicistklubben som inte direkt är granskande i sin funktion utan istället en plats för debatt.

Inlagt av Helena tors, 2022-03-03 19:37

Obehaglig, tror inte att du varken kan eller ska svara något.
Tänk att många människor på riktigt är sjuka och inte kan hantera t ex sociala medier. Vi kallar dom för "troll" men helt ärligt så kan det bli farligt när någon plötsligt står bakom dörren där hemma...

Inlagt av Lise Blomqvist tors, 2022-03-31 19:02

Tycker att man inledningsvis ska ta även personer som "Stefan" på allvar. Det är en person som söker någonslags kontakt.
Jag brukar svara genom att ta upp någon detalj eller tråd i inlägget och besvara/bemöta det seriöst och inte överlägset.

Det finns ett stort glapp mellan journalister i etablerade medier och "allmänheten". Före sociala medier kunde de flesta inte ens drömma om att få en insändare publicerad. Nu kan man säga att de tar igen det. Jag gissar att det finns människor som ägnar all sin tid åt att skriva kommentarer till journalister, "flyktingkramare" och miljöpartister.
Tyvärr har det utvecklats ett otrevligt språk och många konstiga teorier frodas - t ex om vem en person som Faud "egentligen" är.

Den som vill arbeta för ett mer demokratiskt klimat bör svara även dessa personer. Inte varje gång. Men ibland.

Att någon skulle stå bakom dörren och hotfullt vänta på mig är jag inte alls rädd för.Jag fick hotelser redan på 1980-talet, allvarliga sådana. Säpo kunde då konstatera att det var personer som sätt långt bort från mig och enbart ägnade sig åt att ringa och skriva till misshagliga personer. De allra flesta gör aldrig allvar av sitt hot.

Om vi svarar normalvänligt och professionellt gör vi åtminstone denna person förvånad och rör om lite i de fasta övertygelserna.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies