Tre förödande tokerier

• Vi har den Berlusconi-mässiga hanteringen av en reporter på tidningen Norra Skåne. I stort och smått har styrelse och ledning visat sig inkapabel att hantera en svår situation, och sedan gjort det dummaste man kan göra: låst fast sig vid ett dåligt beslut, vilket ofelbart leder till fler dåliga beslut. Det gäller att komma ihåg att den där berättelsen inte är en ”å ena sidan, å andra sidan-story”. Den ljugande chefredaktören är inspelad på band, avslöjad av Medierna i P1.
• Vi har den statistikbesatte mellanchefen på GT i Göteborg, som ständigt stoltserar med fin webbtrafik, men vägrar att svara på kritiska frågor om sin redovisning. GT gillar att hävda att GT.se är större än GP.se, och det är ju sant, men det är inte riktigt relevant om man inte också nämner att GT får en avgörande del av sin trafik från sin modertidning och sin modersajt, Expressen. Att säga att GT.se är störst är att falskeligen ge sken av att göteborgarnas förstaval för nyheter är GT.se, när det i själva verket är hela rikets medievanor som slår igenom lokalt i Göteborg. En klassisk upplagegangstring, således. Det är en gammal kvällstidningstradition. Den är inte mer okej för det.
• Vi har en reporter på Norrköpings Tidningar, som ”avslöjade” en i avgörande detaljer felaktig skandal som handlade om skolflickor som utsatts för könsstympning. När hon konfronterades med en del av de här felen, så försvarade hon dem i radio med att… tja, sånt händer, och händer det så må det vara hänt – syftet med publiceringen var ju gott. Hennes chef satt med vid den där intervjun, och invände inte.

Det här är tre helt olika typer av tokigheter. Olika viktiga, olika problematiska. Men vi har verkligen inte råd med dem. På en och samma gång ser vi alltså journalistik som 1) korrumperas av maktrelationer eller 2) säljs med uppenbart ohederlig statistik eller 3) slätar över viktiga fel och motiverar dem med en politisk agenda.

Allt detta är förödande för branschens förtroende.
Journalistiken är på väg att ersättas av grobianfrekventerade webbforum och PR-kupper. Det vore ju elegant om vi som sysslar med journalistik försökte bjuda åtminstone lite motstånd innan vi alla är ”redo för nya utmaningar” på Linkedin.

Annons

P.S. Ni undrar kanske varför jag inte har namngett de aktuella personerna i den här texten? Det är förstås en anpassning efter det europeiska domstolsutslaget om ”rätten att bli glömd” – en viktig och fortfarande underrapporterad story, som en gång för alla har gjort Google till hela världens superredaktion. Alla som jobbar med journalistik borde sätta sig in i vad domen betyder.

SVAR:

Läs Norrköpings Tidningars svar på Andreas Ekströms krönika här.

Andreas Ekström svarar Norrköpings Tidningar:

Det är utmärkt att NT har nyanserat sina publiceringar, och att Petra Wetterström gör ytterligare klarlägganden här.

Men hon har inte uppfattat kärnan i min kritik. Vi tar den därför igen:

I ”Medierna” i P1 ursäktade reportern sina misstag av politiska skäl. Eftersom publiceringen i sin helhet syftade till en god sak, så fick det vara ok att det fanns fel i detaljer – detta var den hårresande kontentan av reporterns försvar. Att en journalist argumenterar så i offentligheten gör branschens kollektiva trovärdighet stor skada.