Tidningsdöd kan drabba alla

Det är inte lätt att vara schysst mot en tidning som så lättsinnigt och så ofta slår undan benen på sig själv. Ett tag var jag lite vek till sinnes, sån som man blir när man ofta slagits underifrån. Att hålla på den som ligger sämst till blir lätt en vana. I det här fallet en vardagsrutin som sammanföll med en övertygelse om att var och en av oss måste göra vad vi kan för att värna mångfalden.

Måste erkänna att jag delvis gett upp. I vilket fall har jag slutat stödköpa Expressen. Jag förstår mig inte på en tidning som häller miljoner över både nuvarande och avpolletterade chefer men inte tvekar att lägga ner sin bildredaktion.

bryt

Annons

Finns det verkligen ingen i ledande ställning som förstår innebörden av ordet trovärdig? Att ord och handling på något sätt hör ihop? Att det får konsekvenser när glappet blir alldeles för stort? Och att det kanske är den sorgliga konsekvensen av detta glapp vi nu alla bevittnar.

Som en av alltför få besökare på Sollentunamässan lyssnade jag på en intressant diskussion om kvalitet i journalistiken. Det tyckte förstås alla i panelen att vi skulle ha mer av. Konstigt vore det annars och det var kanske bara jag som stördes lite av det faktum att en av deltagarna enligt denna tidning fortfarande får 70 000 kronor per månad från sin tid som chefredaktör för just Expressen och att en annan, chefredaktör för en välmående lokaltidning, vill avskaffa presstödet.

Det vill förresten alla förstatidningschefer, har ni lagt märke till det? Sanna kapitalister vill nämligen inte ha konkurrens. Varför skulle de? Konkurrens håller annonspriserna nere, minskar antalet prenumeranter och tvingar fram aktiv marknadsföring.

Samt skärper journalistiken och värnar demokratin. Men det där är ju bara bisaker. Demokrati låter bara pretentiöst och vem tror längre att medieproduktion handlar om våra ord och bilder; content providers som vi alla förvandlats till?

Det är inte roligt just nu.

bryt

För oss som varit med om det otänkbara, att en tidning faktiskt kan dö är det förfärande att följa utvecklingen i branschen. Ibland känns det som om det bara är att lägga ett kalkerpapper mellan oss och kollegerna, det som hände oss på Arbetet för ett år sedan händer, eller kan hända, er.

Här ett axplock av dåliga nyheter.

Helsingborgs Dagblad och Nordvästra Skånes Tidningar sammanslagning innebär att 40 journalisttjänster ska bort.

Trelleborgs Allehanda och Ystads Allehanda ger ut en gemensam kultur- och nöjesdel, ett samarbete som snart utvidgas också till Kristianstadsbladet.

På Kvällsposten hotas 22 journalisttjänster.

I Göteborg varslar både GT och GP trots att Arbetet inte längre finns. I Stockholm flämtar Svenskan och rasar Expressen samtidigt som DN infört inköpsstopp. Östgöta Correspondenten och Bergslagsgsposten är andra som aviserar neddragningar.

bryt

Från den skånska horisonten är det lätt att föreställa sig en framtid som i Danmark där Aktuelt, landets sista s-tidning, nyligen begravts, Politiken gett upp sin satsning på ett gränsöverskridande Köpenhamnsmagasin och alla slåss mot Metro, lika gratis här som där.

Att dagstidningsläsandet ligger långt, långt under det svenska behöver kanske inte sägas. Dansk morgonpress är utmärkt men görs för eliten. Precis som i resten av världen. Gedigna och initierade tidningar för den välutbildade medel- och överklassen. Bild-Zeitung och Ekstra Bladet för den arbetande underklassen.

Så har det ju faktiskt inte varit hos oss. Det övergår mitt förstånd varför så många vill att det ska bli så.

Att Stenbeck vill det är en sak. Men alla andra som med liv och lust försvarar de marknadskrafter som ingenstans i hela världen lyckats bevara en mångfald med kvalitet, vare sig det handlar om tidningar, radio eller TV.

Vad är det egentligen ni vill? Att vi ska nöja oss med Metro och TV3 Direkt?

Anne Jalakas