Storyn som hade allt

Frilansjournalisten hade intervjuat Niskanen som berättar att han började gråta när han förstod att malarian räddat hans liv:
– Jag bröt ihop när jag fick höra att flighten jag skulle ha varit ombord på hade störtat i Mekongfloden, säger Niskanen i frilansens text.
Storyn har allt. Lokal vinkel på dramatisk flygolycka på exotisk plats där många skandinaver turistar. Med tydlig identifikation, starka känslor och lyckligt slut.  I texten berättas dessutom att Jarmo hade en svensk reskamrat som undkom dödsflighten av liknande skäl.
Ilta-Sanomat ville få Jarmo Niskanens identitet bekräftad och bad frilansjournalisten om en bild. På den de fick syntes inte riktigt passagerarens ansikte. Frilansen sände då över en flygbiljett som skulle bevisa att Niskanen var inbokad på det kraschade planet.
Men när Ilta-Sanomat får biljetten står där inte Jarmo Niskanen, utan Ole Jacobsen. Frilansjournalisten förklarade detta med att Jacobsen var Niskanens svenske reskamrat som också skulle varit med på planet, därav förväxlingen.
Ilta-Sanomat väntar med storyn. Och får se sig förbisprungen av konkurrenten Hufvudstadsbladet, som nästa dag publicerar frilansjournalistens text.
Ilta-Sanomats utrikesredaktör Jari Alenius pressar på för att själv få tala med Jarmo Niskanen, men frilansjournalisten slingrar sig och vill inte förmedla kontakt. Tidningen börjar gräva. Ingen Jarmo Niskanen finns som stämmer på beskrivningen. Då googlar de på reskamraten Ole Jacobsen. Och upptäcker att samma frilansjournalist sålt samma mirakelhistoria till Ekstra-Bladet, men i dansk version. Där är det en dansk vid namn Ole Jacobsen som blivit räddad av malarian.
När Alenius kontaktar Ekstra-Bladet avslöjas bluffen.
Och när danska facktidningen Journalisten utförligt undersöker historien ( http://journalisten.dk/fuphistorie-bragt-i-aviser-finner-lugtede-lunten ) erkänner den svenske frilansjournalisten att han hittat på alltihop och att han skickat förfalskade biljetter som ”bevis”.
– Min dotter är sjuk. Och jag behövde få pengar till hennes sjukhusräkningar, säger han till Journalisten.dk.
Kanske finns det skäl att förhålla sig källkritisk även till denna uppgift.
Hufvudstadsbladet och Eksta-Bladet fick stå med skammen. (http://scandasia.com/swedish-journalist-makes-fake-story-laos-crash-survivor/)
Ilta-Sanomat kunde konstatera att faktakollen fungerade som den skulle. Samma gällde danska BT, som också kollade storyn och backade ur. Och historien borde tjäna som tankeställare i en tid då mediehusen blir alltmer fixerade vid snabba historier som många klickar på.
Målet i god journalistik är inte att vara först; det slaget har vi redan förlorat mot nätets skvallerkör. Målet är att vara först med att ha rätt. Så bygger man trovärdighet. Och trovärdighet är det enda som kan rädda journalistiken undan en långsam död.
 Denna historia talar för det. Ilta-Sanomat hade is i magen och slapp inte bara ett pinsamt fel, utan fann också en bra egen nyhet – om storyn bakom den falska storyn.
Människor kan ha märkliga motiv att lura redaktioner. Skälen denna gång är oklara.
Jag minns en gammal artikel i en kvällstidnings söndagsbilaga. Bilden som illustrerade texten visade hur man kunde se människors hälsotillstånd genom att titta in genom deras navel med en tratt.
Artikeln fick senare dementeras. En frilans hade bluffat in en fejktext för att påvisa den svenska pressens navelskådande journalistik.
Vilket antyddes i artikelns byline: Lave A Visfup.
Utläst på danska ”lave avisfup”, eller på svenska: göra tidningsanka.

Fotnot: Frilansen bakom historien med flygpassageraren har haft kontakt med tidningarna via ett oregistrerat kontantkort och en yahoo-adress. Jag har sökt honom på bägge, utan svar.