Soran-fallet har skadat SR
Komikern Soran Ismail stängs av som sidekick åt programledarna i P3s Morgonpasset. Han är för kritisk mot Sverigedemokraterna, och därigenom anses han bryta mot Sveriges Radios regler om opartiskhet. Detta besked gav snabbt styv kuling i sociala medier. SR har beskyllts för att vara mossiga paragrafryttare, fega opportunister och rentav hantlangare åt främlingsfientliga krafter.
Var det rätt eller fel att stänga av Ismail fram till valet? Svaret är inte givet, men intressant att diskutera.
Till skillnad från många debattörer tror jag att SRs regler om saklighet och opartiskhet är bra. Många misstolkar reglerna redan från början, och tror att det handlar om att journalisten måste vara ”objektiv”, och trasslar gärna in sig i en filosofisk debatt om objektivitetens gränser.
Men reglerna handlar inte om objektivitet, utan om saklighet: fakta skall vara riktiga, proportionerliga och möjliga att kontrollera. Opartiskhet betyder i sin tur att man inte ska gynna ett parti, en organisation eller andra särintressen. Reglerna stadgar att Sveriges Radios utbud i stort präglas av opartiskhet och saklighet. De betyder därmot inte att ingen får säga ”bu” i etern, utan att studion genast kallar in en motpart som säger ”bä” i samma program.
I valtider blir det knepigare med bu och bä. Enligt principen att varken gynna eller missgynna ett politiskt parti framför andra stängde man av Soran Ismail. Varför? I sin verksamhet som komiker hade han gjort sig känd för att debattera med SD, och gissla partiet med humor. Han ställdes nu inför valet att sluta med sin politiska humor på andra scener än P3, om han ville jobba med Morgonpasset fram till valet. Han accepterade inte munkavlen, och beslutet att sitta i karantän fram till valet var ömsesidigt, säger både P3 och Ismail.
Kruxet är att Soran Ismail blev rikskänd som SD-kritiker först genom Sverigedemokraternas egen försorg, i den stora järnrörsskandalen 2012. Det var ju i sverigedemokraten Kent Ekeroths mobilfilm som partisekreteraren Erik Almqvist väste åt Soran att han argumenterade som en ”liten fitta”, och att Sverige inte var ”ditt land”. Mobilfilmen avslöjades i Expressen. Frågan är om P3 hade behövt stänga av Soran Ismail alls, om han inte blivit så känd genom järnrörsfilmen!
På två viktiga punkter gäller inte SRs regler om opartiskhet. Demokratin och människovärdet är inte förhandlingsbara. Mats Knutsson på SVT uttrycker det så här i sin blogg: ”Egentligen får vi bara vara partiska när det handlar om att ta ställning för demokratin och alla människors lika värde. Vi inte bara får utan ska alltså ta ställning mot rasism, förtryck och diktatur!”
Då står vi inför paradoxen att Ismail, som är motståndare till sexism och rasism, inte får prata i radion inför valet – medan ett antal sverigedemokrater som kanske inte ens tagit avstånd från järnrörshändelserna – får prata i radion inför valet. Kunde inte Morgonpasset ha löst den här frågan lite listigare?
Kunde inte P3 ha hittat en rasistisk sidekick, som elegant och roligt parerade Sorans attacker? En sexistisk sidekick som väste ”håll käften din lilla hora” till Hanna Hellquist? Eller kunde de rentav ha hittat en humoristisk sverigedemokratisk sidekick med självironi?
Nej, det kunde de inte. Bortsett från att det hittills varit tunnsått med självironiska sverigedemokrater, så hade en rasistisk sidekick i Morgonpasset brutit mot Sveriges Radio-principen om alla människors lika värde. Och just därför att man inte kan ha rasister i full frihet i etern, så kan man i opartiskhetens namn inte ha antirasister där heller. Så verkar i alla fall P3-cheferna ha tolkat sina egna regler den här gången.
Jag säger inte att detta är en lätt fråga, för det är det inte. Men jag misstänker att fallet med Soran Ismails karantän skadar Sveriges Radio, fast tanken var att stärka trovärdigheten. Om man stelbent och fantasilöst tolkar de viktiga reglerna om saklighet och opartiskhet riskerar vi att gå miste om roliga och viktiga röster i radion. Det vore trist.
